Lördag kväll och jag funderar över ordet förväntan.... för - väntan.... att vänta.... ett positivt ord som kan bli något riktigt bra ..... Att gå och hoppas på någonting, bygga upp bilder och känslor och förhoppningar (där igen; för - hopp) och ställa in sig på något som kommer att hända i framtiden....

Jag tror ju numer att allt blir som jag önskar mig så därför borde en förhoppning hos mig vara något som är bra meeen...... jag har istället slutat att ha förhoppningar för att slippa bli besviken och att bli besviken ligger ju bara hos mig så det är jag som kontrollerar om jag vill bli det eller ej....

Är ett liv utan förhoppningar tråkigt?? Jag upplever det snarare så att jag tar saker och ting och händelser för vad dom är när dom inträffar och upplever dom i stunden. Jag vill uppleva allt som händer mig i stunden....

Går längtan hand i hand med förhoppning? Att längta till något är härligt och visst, det kan ju också kopplas till besvikelse men på ett annat sätt.... Att längta till något känns mer som att jag vet att det kommer att inträffa till skillnad från förhoppning då jag mer bygger en fantasi och önskan...

Jag önskar - släpper tanken - struntar i hur...... Det är hemligheten :-)

Cindy är kvar hos husse på landet och Milou (mammas hund) har krupit ihop och sover... Jag ska göra detsamma och bara önska, släppa taget och le.....

L