Vädret

Det har snöat i ett par dygn nu och min närmsta omgivning ligger inbäddad i ett vitt täcke och kastanjen på gården har fått som vit bomull på varje gren och det lyser upp lite i vintermörkret nästan som när man sätter ljus i träden. Det vita gör att mörkret blir mindre kompakt och världen är vacker.
Jag har aldrig riktigt förstått oss människor när vi klagar och klagar och klagar på vädret.... Vädret är ju precis bara vad det är och jag kan ingenting göra åt det och ändå lägger vi så mycket energi på att klaga på det. Tänk om vi alla, när vi möttes för en kort pratstund, istället kunde prata om något bra som hänt oss eller ge beröm till varandra för något vi upplevt varit positivt.
Jag tror att t o m snön skulle smälta bort av all värme som skulle strömma emellan oss.
Snön kommer att finnas där oavsett hur mycket jag klagar på den och vi har ju faktiskt lärt oss att klä oss efter väder i det här landet och vi gör det bra. Vi har också lärt oss att ta till vara dom ljusa timmarna, vi har lärt oss hantera trafiken i busväder, vi har lärt oss att mysa inomhus och vi har lärt oss att njuta extra mycket av vår, sommar och tidig höst.

Vi vet hur vi ska göra för att leva även under den här årstiden så varför klaga?!

Jag kan ge energi åt saker jag KAN förändra, allt annat är bortkastad tid och energi.

Vardagshjälte

Du är en vardagshjälte!
Varje morgon så ringer klockan tidigt, tidigt och du pallrar dig ur sängen och går genom mörkret i lägenheten för att på ditt vanliga sätt starta din dag. Du kan dina rutiner och du gör dom efter exakt samma mönster varje morgon, allt för att komma iväg till det som har kommit att bli ditt jobb.
Det finns några extra tunga minuter i dina morgonrutiner och det är när du kysser din älskade hejdå, stänger dörren bakom dig och går ut i mörkret och regnet. Trots att du startar dagen med önskan om något annat så gör du det varje morgon, lämnar din kärlek och åker till det som är ett "måste".

Senare på dagen så lämnar du ditt "måste" och återser din familj där du med glädje och energi ser till att vardagen fungerar på det mest kärleksfulla sättet. Där finns inte tillstymmelse till att gnälla, tjata eller vara grinig. Du ger istället av det bästa du har, nämligen dig själv och din familj får leva i stor trygghet och kärlek.
Vad som rör sig inom dig på nätterna vet bara du... dom där timmarna när du får vila och ändå vet att du snart ska upp och börja din tunga rutin igen...
En vardag som går som en berg-och-dal-bana rent känslomässigt och där jag vet att du vill vara i det kärleksfulla och goda så mycket tid det bara går.

Du säger att du är en idiot som gör saker mot din övertygelse för att du behöver eftersom du lever i det här samhället som ställer "krav"....
Du säger att du vet att snart blir det förändring och du längtar dit....
Du säger att du gör det för kärleken.... vilken enorm kärleksförklaring! Och du säger att det är värt varje minut....

För mig är du en vardagshjälte... en hjälte....

I dag

Ibland känns det som att leva i en lite bur och det blir så när jag låter yttre omständigheter ta för stor plats i min egna livsplanering. Det är när jag släpper tanken och viljan till mitt egna må bra som känslor av frustration kommer till mig och jag inser vilken fantastisk styrka jag har i mig själv som mestadels kan ge mig själv det liv jag önskar leva och jag inser också vilka krafter som finns utanför mig och som mer än gärna tar över och styr mitt liv till dom marker där jag känner mig obekväm och icke tillfreds.
Vilken utav vägarna jag än väljer så är det just ett val; antingen släppa på det jag mår bra av eller grotta ner mig i det jag mår dåligt av. Jag är tacksam att jag är medveten och det är större jobb när jag tillåter mig att gå utanför mitt vortex att komma in där igen än det är att ständigt vara i den och den mesta tiden är jag i mitt vortex och det är så skönt.

Jag upplever mycket glädje och värme om dagarna och det är när jag prioriterar till min fördel som jag mår bäst. Och när jag prioriterar till min fördel så mår också min kärlek som allra bäst och det enda jag vill är att leva i den bästa kärleken så jag ställer mig frågan när "det drar iväg"; varför gör jag som jag gör??
Svaret? Jag blir ännu mer medveten om vad jag önskar och det gör mig starkare och mer villig att var i det jag önskar.

Känner mig ibland som en outsider när jag drar runt mina tankar och när jag gör det så håller jag mig för mig själv för att dom ska få landa i mig utan påverkan ifrån samhället och andra människor. En stilla tid av filosofering och funderingar som gör mig gott och som får mig att hitta tillbaka till min vortex som alltid finns där med sin ljuva och ljusa omgivning och som jag själv fyller med styrka inför det som är livet.

Bevis

Jag har en längre tid "smugit" med ett starkt önskemål, dvs jag har hållit det för mig själv, och igår fick jag ett konkret svar ifrån universum och jag sa ja utan att tveka :-) Det kommer att bli en stor förändring i livet, precis som önskat, och på det allra bästa sätt. Den här gången är jag verkligen redo för vad som komma skall. Jag har varit där och tassat tidigare men aldrig hållit hela vägen fram och nu vet jag att min målbild kommer att stämma överens med den som jag har inombords.

Jag fortsätter att fascineras över att lagen om attraktion fungerar som den gör och att jag ständigt får bevis för att följer mina tankar och känslor och återigen, jag blir så fantastiskt medveten om den så att jag verkligen kan nyttja den och det är så häftigt.
Jag förstår också mer och mer att den fungerar åt både det negativa och det positiva hållet och därför håller jag mig på den positiva sidan och njuter av livet.
Mina samtal med människor som väljer att fokusera på det negativa blir färre och färre dvs dom som själva väljer att fortsätta leva i det negativa.... Andra som vill ha till en livsförändring samtalar jag mer än gärna med för jag önskar alla människor att få ta del av det som jag och så många andra nyttjar för att ha ett gott liv.

I skrivandes stund så inser jag att jag faktiskt fått flera svar från universum den här veckan och det är alltid förändringar det gäller. Är en önskan alltid förknippad med en förändring...? Utan förändring, inga önskningar? Utan önskningar, inga förändringar?
Jag tycker om förändringar och välkomnar dom varje gång, små som stora.

Jag är för ändring.

Bry sig

Är det som det påstås i media, att vi människor tänker mer och mer på oss själva och mindre på andra? Har vår omtänksamhet om andra människor minskat? Bryr vi oss mindre om varandra? Avstår vi från att ställa upp och hjälpa dom som vi ser behöver hjälpen mer idag än tidigare?

Den berömda trenden säger att vi alltmer fokuserar på att individen ska må bra och jag säger amen till det för jag tycker att det har varit eftersatt. Vi behöver se till att vi själva mår bra innan vi kan hjälpa någon annan och i det ligger inget fel, tvärtom. Det är den där hemska jantelagen som har satt sina spår och varje gång jag pratar om den så säger jag att jag med berått mod har dödat den och att den aldrig mer kommer innanför mitt skinn. Jag hävdar att vi alla behöver säga till oss själva att vi är bra på det vi är och gör och vilja och våga stå för det. Säger du att du är bra på något så är du det.
Sen följer ödmjukheten med hand i hand. Det känns som att det ena behöver utesluta det andra men jag säger tvärtom; låt dom bägge gå hand i hand och det blir en ypperlig slutprodukt, nämligen jag själv :-)

När jag mår bra så har jag möjlighet att visa omtänksamhet på ett sunt sätt till en annan människa. Jag är omtänksam utifrån ett vämående hjärta som vet var det har sin plats och som aldrig lämnar sin husbonde och förgör sig själv utan ger av sitt överflöd och förblir starkt. Att offra hela mitt välmående för att hjälpa en annan människa fungerar aldrig, allt bränsle kommer att ta slut och ingen i den relationen mår bra. Så återigen; jag behöver i första hand se till att jag själv mår bra.

Vi bryr oss om dom människor som står oss närmast och vi bryr oss om dom människor som finns längst ifrån oss. Dom närmsta lånar vi vårt hjärta till i vått och torrt och dom som behöver vår hjälp på andra sidan jordklotet ger vi vårt "vi bryr oss" till genom pengar. Där har jag också en tanke. Jag ger hellre pengar till det barn som står mig närmast och ger det förutsättningar till att få ett bra liv än att skicka mina pengar till ett barn i ett annat land.

Att vi skulle avstå från att hjälpa främmande människor mer idag än tidigare, ja, kanske.... vi har fått ett mycket tuffare samhälle och vi blir mer och mer rädda rent fysiskt för att gå in och styra upp när det händer otäcka saker så visst.
Jag ser ändå att vi alla vill hjälpa till och vi gör det där vi känner att vi kan och vi når fram och vi väljer med omsorg var vi vill lägga vår hjälp.

En person kan aldrig hjälpa alla men alla kan hjälpa någon och eftersom vi alla har olika områden där vi vill lägga vår omsorg och hjälp så får alla som behöver hjälp och omsorg för alla väljer vi olika. Det är ju det som är det fiffiga.

Jag vill alltid vara försiktig när det gäller att säga att människor är egosistiska för det är ett enormt stort och kraftigt ord att säga. Det krävs mycket för att vara just egoistisk och jag ser att vi är ganska få som är det. Däremot kan vi vara självupptagna.

Läser följande på nätet om egot:
Egot är vår identifikation med våra tankar, känslor, åsikter, mentala föreställningar, förhållningsätt osv. Detta resulterar i att egot ger oss en förvrängd bild av verkligheten, en mental illusion. Egot är en reflektion av självet. Egot gör tre saker jämt och ständigt, den söker tvångsmässig bekräftelse, har ett tvångsmässigt behov av att kontrollera, har ett tvångsmässigt behov av att döma och försvara och har tvångsmässiga osanna förväntningar. Egot tror att den är sig själv, det vill säga människan själv. Man blir fri från egots grepp och når inre frid och frånvaro av rädsla, genom att avidentifiera sina tankeprocesser och känslor från sig själv. Människan är inte sina tankar, utan människan är den medvetenheten om att dessa tankar finns i människan själv. Man börjar sitt frigörande från egot när man börjar ifrågasätta och uppmärksamma den inre röst som man har i sitt huvud. Dock kommer egot alltid att vara en del av människan. Hur starkt egot är speglas av hur mycket rösten i huvudet styr människan i hennes handlingar och val.

Är jag egoistisk? Kanske att folk tycker det och hur som så bryr jag mig inte om det, appropå att bry sig om, och det för att jag bryr mig om mig själv.

Hur....

Det är en go känsla att jag vet att jag ska strunta i hur... Och jag blir lika förvånad varje gång jag kommer på att jag just skulle strunta i hur. Händelser, saker och människor presenteras för mig, nästintill upplagt på silverfat, och jag blir till en början förvånad och sen kommer känslan av självklarhet som en varm våg inom mig. Jag vet ju vad jag har önskat, pratat och längtat efter så länge och att det skulle komma i den här formen, hade ingen aning :-)

Ibland kan ett "hur", som universum levererar ,inledas med en känsla av lite rädsla och ifrågasättande och då är det till att ventilera det och samtala om det. Funderar ibland på om universum skickar "kontraster" just för att jag SKA fundera över vad min vilja och önskning verkligen är, att jag har satt den i min kropp och önskar med hela min energi och i rätt vibration; den positiva.

Jag vet när det är rätt "hur" som kommer för jag blir helt lugn inombords och det föds en bestämdhet att vilja fortsätta genomföra för att nå ännu högre i vibration, att komma till att vara helt tillfredsställd och det tills jag vill något annat.
Det är också gott att leva i vissheten att saker och ting är vad dom är tills dom är någonting annat och att mina flyttningar i energin gör att inget är ristat i sten... jo, förresten, en sak är det; att välja kärleken i första hand.
När jag väljer kärleken, kärleken till allt och alla, i första hand så kan det bara bli rätt.

Känslan av att det är spännande att leva, att våga hoppa och att våga välja en väg jag aldrig gått tidigar, är påtaglig och jag har endast ett liv i den här dimensionen och det vill jag leva på allra bästa sätt, det sätt som känns rätt för mig och som påverkar min omgivning positivt och så blir det automatiskt eftersom jag mår bra.
Jag vill ha utveckling och där jag befinner mig nu har jag fått göra och uppleva så många saker och nu känner jag att det kan få komma in andra variabler som gör att jag verkligen utvecklas. Jag ser det enbart som en energihöjning att byta miljö, arbetsförutsättningar, människor och upplevelser.

När jag drar något till mig ifrån oändligheten så kan jag aldrig ta mer än just min andel. Rikedom, på alla plan, är min mänskliga rätt och jag vet att jag bara behöver förstå att jag kommer alltid att dra till mig något som är i harmoni med mig.
Jag bygger den inre bilden av det jag vill ha och jag kommer att hålla fast vid den bilden och jag kommer att stanna i den vibrationen. Hela universum är ett välordnat universum; energi drar till sig likadan energi.
Det goda som jag vill ha har jag redan och det finns här, det enda jag behöver göra är att försätta mig i harmoni med det och det gör jag genom mitt egna tänkande.

Det är absolut fenomenalt när jag stannar upp och tänker på det så jag stannar upp och tänker på det och numer stannar jag upp ofta....

Bryta mönster

Jag tror på att det är bra och viktigt att bryta mönster dvs mönster som är att gå i gamla invanda spår dag ut och dag in och samtidigt sätta upp skygglappar för både ögon och öron när något nytt pockar på uppmärksamhet. Det handlar ju enbart om rädsla för det nya och att ha kvar sin trygghet i "så här har det alltid varit och här känner jag igen mig". Det kan ofta också innebära att vi väljer att må dåligt även om vi ser att det kan vara bättre på andra sidan. Att må dåligt kan också vara en trygghet jag vet hur det känns här och det har jag levt i länge och får jag ingen smak på något annat så är det faktiskt den enda känslan jag vet om...

Jag har som ett litet projekt att översätta ett inlägg ifrån "The Secret" och jag skulle önska att alla, verkligen alla, kunde och ville förstå det här med att vi är energi och lever i vibration och att vi drar till oss den vibration vi själva satt oss i och vibrerar i. Det handlar också om att gå utanför sin box och släppa in nya tankar och verkligen våga prova en annan väg.
Ser på en människa idag att den väljer den otroligt mörka vibrationen och naturligtvis så får personen till sig ännu mer mörker och jag tror att mörkret äter oss inifrån. Det fräter sönder och skadar.... Bara vi släpper in lite ljus så bryts mörkret och vi kan fokusera på lågan som brinner och dra till oss ännu mer ljus om så bara i det lilla.
Jag tror också på hjälp till självhjälp; sitter jag i skiten och drar ner mig själv så är jag den enda person som kan be om hjälp för ingen kommer att erbjuda mig det när mörkret står som kaskader runt mig. Jag ber om hjälp för att kunna hjälpa mig själv och att kunna be om hjälp är att ge mig själv en brinnande ljuslåga att titta på och fokusera på.
Återigen gäller det att övervinna rädslan och jag tänker; vad kan bli värre än det är nu? Det kan ju bara bli bättre...

En annan form av att bryta mönster är ju att helt plötsligt bryta invanda mönster som jag skapat tillsammans med den jag lever med, vilket ofta framkallar lite oro så då är det skönt att säga att nu tänker jag bryta mönster för jag vill ha till en förändring eller snabbt förklara varför det blev som det blev för min partner. Radera ut alla möjligheter till oro...

"Ljuset lyser i mörkret, mörkret har inte fått makt därmed....."

Medmänniska

Jag läser ett inlägg om att vara medmänniska och rädslan över att medmänniskan inte ser vad som händer personen som går bredvid. Medmänniska... finns det då motmänniska....?

Det känns som att den person som jag "förväntar mig" ska vara min medmänniska kanske inte alls är det utan att hjälpen kan komma från helt annat håll och att det enbart gäller att ha ögonen och hjärtat öppet för vem som just nu orkar och vill finnas där... Att lägga förväntningar på en speciell person gör ju att den självvalda besvikelsen blir en realitet så fort personen ifråga avstår från att fråga hur jag mår eller prata med mig om det jag tycker är viktigt...
Det finns många medmänniskor i vår värld, en del är organiserade andra finns där i ens närhet utan att jag tänker på dom och dom dyker upp när jag som mest behöver det.

Att vara medmänniska är att gå med en bit på livsvägen, ibland långa sträckor och ibland korta stunder och en medmänniska behöver knappast veta allt om mig och behöver heller inte bli min bästa vän utan kan vara en person som bara just nu finns här.
Kan jag mot min vilja vara en god medmänniska? Tror knappast det eftersom jag då blir en medmänniska som går emot att vara med och det kommer aldrig att fungera.
Att vara med människa gör jag helt frivilligt, kravlöst och utan förväntningar på att få något tillbaka och utan att personen jag är medmänniska åt förväntar sig något speciellt av mig...

Sen kommer tankarna om att offra hela sig själv för att finnas till hands för en annan människa och jag återgår till metaforen om glaset som jag först behöver fylla med kärlek till mig själv för att sen kunna dela med mig av det som har runnit över.... Älska din nästa såsom dig själv, dom orden är större än jag tidigare tänkt....Så älskar jag mig själv till fullo så kan jag också älska och finnas till hands till fullo och älskar jag mig själv till hälften så kan jag också bara ge hälften till en annan människa...
En hel + en hel blir en hel...

Ingen medmänniska kan styra upp någon annans liv, den enda som kan göra det är jag själv och det är skönt att ha någon att prata med men jag kan aldrig lägga över ansvaret på att någon annan ska göra jobbet åt mig eller hjälpa mig hela vägen tillbaka eller igenom en sorg, det arbetet behöver jag göra själv för jag är den ende som kan göra det. När jag tror att någon annan ska kunna lösa mina problem då har jag långt kvar till att komma på rätt köl..

Jag har till det yttersta ansvar för mig själv och min lycka och när jag går den vägen så går jag gärna tillsammans med medmänniskor som också tar ansvar för sig själva och sin lycka... återigen; en hel + en hel blir en hel

Tid och fokus

Jag ler åt mig själv; jag sitter och suckar över hur många nya listor jag har att pyssla med vad det gäller körsångare som vill delta i kommande julkonserter och jag inser att jag får precis det jag tänker och känner. Det är så fantastiskt tydlig. Ju mer jag suckar över att dom tar min tid ju mer tid tar dom och dom kommer att bli längre och längre och fler och fler. Så nu byter jag fokus och tänker att det ska bli väldigt roligt att göra dom här konserterna med alla härliga och glada körsångare och vips, en lista klar på nolltid :-)

Lagen om attraktion ger mig så stor möjlighet att bestämma hur jag vill att mitt liv ska vara och jag behöver bli påmind i det lilla för att återigen se och få uppleva att det fungerar i det stora. Just nu drömmer jag om långar resor där allt är ofärdigt och jag kör vilse och tappar riktning och jag förstår, med lite hjälp, att det är precis det jag håller på med i livet, söker efter den rätta vägen och mitt mål.
Jag fick en klar förnimmelse om att det är en bok jag ska skriva och varje gång jag säger det till mig själv så är det som att lyfta en bit från marken och jag blir glad. Nu får mitt fokus ligga på att jag vill skriva min bok istället för att fokusera på att det hela tiden trillar in saker att göra som tar fokus från bokskrivandet.

Tid, tid, tid... den där berömda tiden, jag ställer frågan igen, vad är det för något...? Samtidigt som jag säger till mig själv att när jag gör det jag vill så har jag helt plötsligt massor av tid till att göra det som att tex uppleva en helt underbar helg med min kärlek.Vi sa innan att vi hade en och en halv dag för oss själva och tänkte innan att det är kort tid, men nu när vi känner efter vad helgen gett så har den innehållit massor av tid och vi har fått umgås och göra det vi är bäst på; att vara tillsammans.

Tillsammans i rätt energi och öppen kärlek och tiden följer oss istället för att vi följer tiden.... DET är en mäktig känsla

Döden...

Jag är uppfostrad i en kristen miljö och fick alltid höra att när jag dör så kommer jag till himmelen och det var det ultimata och allra bästa.
Med facit i hand så kan jag förstå och se att jag aldrig ända fram till 43 års ålder nånsin funderade över hur det skulle vara att dö för jag skulle ju få ”flytta hem till paradiset”, en tanke som gjorde mig lugn.
Idag har jag en lite annan livsfilosofi men tror fortfarande att döden kommer att bli något bra; jag tror att min energi kommer att leva vidare och att min kropp, det här skalet som jag antagit för att kunna förhålla mig till resten av världens energier,lämnas kvar här för att förmultna och att det som är jag finns kvar i universums energi.
och det kanske är samma sak som att säga att jag tror att jag kommer till himlen när jag dör...

Det känns som att många av oss har ett behov av att få tro, känna och tycka om vad som kommer efter det här livet och kanske att det är en trygghet och ett hopp som aldrig överger oss. Vi vill sällan att saker och ting ska ta slut och kanske allra minst livet så därför skapar vi oss en tro om livet efter döden som just en tanke om trygghet.

Jag har slutat att vara rädd och det innefattar även mina tankar om döden, jag kommer att dö när jag ska dö när min tid är inne, när det är dags för mig och oavsett om det händer i morgon eller om 35 år så har jag mitt dödsdatum precis som alla andra.

Vi samtalar om döden och att få sörja högt och leva ut sin sorg vid begravningen och personen säger att han alltid håller tillbaka för att inte störa dom andra gästerna. Jag säger; låt din sorg vara som det känns bäst för dig, den ska ut och det är du som sörjer. Om du sen gör det tyst eller högljutt har ingen med att göra, det är ditt tillfälle att ta farväl och begravningen är en viktig ritual för att få känna att du tar farväl.
Återigen så hör och ser jag att vi här i Sverige fastnar i mallar utefter vad vi tror att andra ska tycka om oss och jag får lust att skrika rakt ut: VARFÖR?
Var den du är och strunta i vad andra säger om dig och låt i sin tur andra vara som dom är med största respekt och i kärlek.

Det som slår mig är också hur fantastiskt viktigt det är att leva i nuet och en del av er kanske suckar och tänker att det är ett väldans tjat om det där nuet och ja, det är det för att jag tror och vet att det är det enda vi har, vårt nu. Döden kommer att dyka upp i vårt nu när vi minst anar det och fram till dess vill jag LEVA i mitt nu.

Jag tänker på Jonatan och Skorpan i Astrid Lindgrens "Bröderna Lejonhjärta" som ser ljuset när dom hoppar ifrån Nangiala till Nangilima.
Jag tänker på Björn Afzelius sång "Ljuset" och på "Som en bro över mörka vatten" och jag tänker på "Omkring tiggarn från Luossa".
Jag tänker på Ingmar Bergmans Sjunde Inseglet:
"-Vem är du?"
"-Jag är Döden?"
"-Kommer du för att hämta mig?"
"-Jag har redan länge gått vid din sida"
"-Det vet jag"
"-Är du beredd?"
"-Min kropp är beredd inte jag själv---- Vänta ett ögonblick!"
"-Så säger ni alla, men jag lämnar inga uppskov"

Och jag tänker på odalmannen:

"Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så."
(Bo Setterlind)

Media

Jag har blivit en person som mer och mer undviker att läsa tidningens nyheter, se nyheter på TV och lyssna till dom på radion. Det är till 98% svarta och negativa nyheter och jag har ingen lust att ta in alla skit. Varför ska jag ta del av allt elände och dessutom gotta runt i det i alla medier hur många gånger som helst? Jo visst, jag kanske blir lite mindre allmänbildande och det tar jag med glädje i såna fall och jag kan tycka att jag kan behöva veta var jag kan sätta in en resurs där människor har det knepigt och det räcker för mig.
Media snaskar runt i olyckor, katastrofer, mord, överfall, utnyttjanden mm mm och samhället blir, med mitt sätt att se det, ännu mer fyllt av ännu mer destruktiva händelser och katastrofer. En katastrof föder en annan precis som ett mord.
Vad skulle hända om media om så bara för en enda dag valde att skriva om goda nyheter? Frågan är om tidningarna ens skulle hitta så många nyheter att dom ens skulle fylla en hel sida....
Om vi fick till oss ännu fler bra nyheter så skulle vi få en positiv input och få en chans att med glädje gå till vår arbetsplats där vi faktiskt tjänar pengar, har ett socialt umgänge och delar sorg och glädje med våra arbetskamrater. Bara som exempel på hur mycket bättre vi alla skulle må.

Jag väljer också numer bort dom flesta program på TV idag eftersom det mesta handlar om förnedring av den ena eller andra sorten. Samma sak där; jag har ingen lust att dra till mig en massa strunt, skitsnack och förebilder som valt den negativa sidan. Jag väljer program som är uppbyggliga, lärorika, roliga, varma och kärleksfulla... Hur många såna det finns? Hm.....

Jag besöker emellanåt en och samma arbetsplats och jag fascineras över hur stressig och tung känslan är när jag kommer dit. Det mesta fokuseras på att ta reda på det värsta och sen jobba utifrån det, jag blir helt slut och energilös för att jag släpper iväg all energi till negativa saker. Skulle aldrig orka att jobba där varenda dag, jag skulle fullkomligt ta slut...
Att vända ett stort negativt skepp tar tid och jag kan erkänna att jag mer än gärna skulle vilja sätta tänderna i att få till en förändring... snacka om att gå i bräschen!

Jag väljer vilka jag vill omge mig med, jag väljer vad jag tar in i mitt sinne och vad jag stoppar hjärnan full av och jag har blivit så mycket mer medveten om mina val och det känns så skönt.

Att välja bort media i alla dess former ger mig mer närhet till mig själv och närheten till universum, naturen och kärleken blir påtaglig och där vill jag vara.

Höstvindar

Idag har höstvinden visat sig ifrån sin allra bästa sida och dragit med sig alla dom gula löven ifrån träden och bäddat på marken med en gyllene skogsväg, en väg upplyst av solstänk blandat med regnstänk som har gjort luften frisk. Jag vände mitt ansikte mot himlen och det höstliga duggregnet och njöt av varje droppe som landade i mitt ansikte, tog djupa andetag och insöp den friska vinden som var på gott lekhumör. Ljuvligt att få uppleva en riktig höstdag i all sin prakt.

Känner att mina filosofiska tankar börjar ta utrymme igen och så fort jag hör om något ämne som tar upp mycket tid av media så börjar tankarna att vandra....
Idag tog nyheterna upp frågan om sjukvården och att vårdcentralerna har större press på sig eftersom vi nu är fria att välja vilken VC vi vill tillhöra. Tankarna rullade: Varför har vi människor så fantastiskt stor tillit till mediciner? Säger en läkare att den här medicinen är det som kommer att hjälpa dig att må bättre så litar jag blint på det. Sockerpiller, tänker jag, borde funka lika bra i många fall, placeboeffekten vilket jag också drar till Lagen om attraktion; det jag tänker och känner drar jag till mig, alltså skulle ett sockerpiller med en mycket övertygande läkare vid receptskrivandet ha samma effekt som en "riktig" medicin...
Varför är det så ok att tala om hur sjuk man är och hur många mediciner jag äter? Är det, som vanligt, en tävling i att ha det sämst och att tala om det för alla? Slår mig att det är mycket sällan som jag hör människor säga att dom mår bra och att livet är gott att leva, oftast kommer det en hel harang med negativa saker som innehåller ohälsa... Sockerpillervarianten igen fast i verbal form; säg att du mår bra så gör du det... det handlar enbart om tid...
Sjukgymnast -friskgymnast... sjukhus - friskhus....

Så glad för alla kommentarer som jag får till min mai,l och som jag läser på NT-bloggen, från alla dom körsångare som har fått uppleva sina livs bästa veckor i och med Kördraget. Det gör mig varm långt in i hjärtat att min idé har fått människor att hitta till körsången och få uppleva en friskvård med så mycket glädje. Jag är glad över att människor tackar för att dom fått vara med om detta och jag känner mig stolt över att jag drev igenom projektet. Och jag är glad över att jag högt kan säga att jag verkligen är stolt! Önskar så att vi skulle våga vara mer stolta över det vi gör och säger det högt till varandra, det är oerhört stärkande.

Jag letar reda på den där Jantelagen som jag skrivit om till positiv jag-form och blir ännu mer stärkt när jag läser:

Jag vet att jag är något och någon.
Jag vet att jag är lika god som alla andra och alla andra lika goda som jag.
Jag vet att jag är lika klok som andra, ibland klokare.
Jag vet att jag är lika bra som andra. Jag gör mitt bästa och uppskattar också dom som är och kan bättre.
Ibland vet jag mer än andra.
Jag är den jag är utan att vara förmer än någon annan och jag är enastående som alla andra.
Jag duger till mycket.
Jag skrattar åt mig själv och min värld, det gör mig fri.
Jag vet och känner att många bryr sig om mig.
Jag vet att jag kan lära andra en hel del och jag lär av andra.
För att jag är….. En som behövs ☺

Det är kanske den "bönen" vi ska lära alla människor och säga till oss själva varje dag istället för att mässa Fader Vår.....

Åter

Det är en dryg vecka sen jag skrev något här och det tydliggör att jag behöver lugn och ro för att vilja skriva och också tid för att ha möjlighet att filosofera och låta mina tankar leka fritt.
Det stora Kördraget blev en mycket lyckad tillställning och den senaste veckan har det varit jobb dygnet runt med att få till alltihop, fantastiskt roligt och också tröttande. Mina vakna timmar, och för övrigt dom sovande också, har ägnats åt planering och då går all min energi åt till annat än att låta mig vara i lugnet.
Jag är oerhört tacksam för att jag fick uppleva den här tävlingen och jag har bara goa känslor i kropp och sinne idag.

Min kärlek har rent fysiskt påtagligt fått känna på hur jag har lånat hans energi för att orka dom sista dagarna... han berättar om en märklig känsla av att vara totalt slut utan anledning och när han väl kom ner till De Geerhallen så återvände alla krafterna ... med andra ord, jag hade egen energi till att slutföra det jag startat... Mäktigt att kunna låna varandras energi och det har hänt oss tidigare också åt bägge håll.
Känslan av att sitta bredvid varandra och bara vara är nu så skön och avslappnande och jag njuter av varje minut.

Jag har återigen fått samtala med en person om att göra sina val i livet, att välja bort att slå på sig själv och se vilken fantastisk person som sitter här just idag och prata om personens sätt att se på sitt egna värde. När jag märker att personer vill prata om att förändra sina tankebanor så blir jag så glad och energifull och orden ramlar ur mig och jag får vara i mitt totala nu och jag släpper på mina energier och säger det jag ska. Oftare och oftare har jag ingen aning om vad jag sagt men det spelar ingen roll för jag vet att när det återigen är dags för mig att tala så har jag orden där och rätt ord går till rätt person. Jag blir också så uppfylld av energi och känsla av att vara på rätt ställe så där vill jag vara ofta.

Jag tror på att vi alla behöver och vill vara mitt i den sanna kärleken och därifrån se och uppleva våra liv med dom önskningar vi har och får införlivade när vi önskar med hjärna och hjärta.

Nu väntar jag ut min trötthet och längtar efter att fortsätta att skriva och jag är ju tillbaka i mitt skrivande här redan nu så alltså är jag mitt i min längtan....

Everyone Is Jesus Everyone
Every Girl And Boy Is Jesus
Every Tree And Sea Is God
Every Word You Speak Is Holy
Every Flame Is Jesus Love

Put Your Heart In Your Mind
And Your Mind In Your Heart
(Di Leva)