Utan ögon....

Såg på Oprah's show i morse där hon mötte en kvinna som fått sitt ansikte sönderslitet av en chimpans och det var mycket prat om hennes nuvarande utseende..... Kvinnan ville dölja sitt ansikte för att avstå från att skrämma människor och det enda folk ville var att se hennes ansikte..... om vi bara fått lyssna till henne för den kvinna hon är utan att hänga upp oss på hennes utseende, vad händer då?

Jag ser en trailer om människor som dejtar i totalt mörker och som bara kan få attraktion emellan sig genom att känna på varandra, lyssna, smaka och dofta sig till vem den andre är, ögonen är satta ur spel och attraktion uppstår.... tills dom får se personen ifråga.... vad händer då??

Jag lär känna människor genom att chatta via nätet, människor jag aldrig har träffat live eller ens pratat med i telefon och jag har ingen bild av dom..... antingen uppskattar jag dom eller också blir känslan nåt annat.... ingen bild utan jag lär känna människan för vad den är på insidan tills jag får en bild .... vad händer då?

Tänk om vi alla lärde känna varandra utan att få uppleva ett fysiskt utseende på varandra..... om vi alla vore blinda....
Att bara få uppleva människor med doft, hörsel, känsel och smak.... skulle vi då vara utan mobbning? Hur skulle vårt ideal "se" ut? Vi dömer och bedömer så otroligt mycket via det vi ser... Vem blir jag utan mina ögon? Vilka blir mina medmänniskor utan våra ögon...?

Om vi alla vore blinda och bara fick lära känna varandras energi..... hur skulle det vara då?

Jag upplever så mycket när jag blundar och i min blundande värld är allt möjligt och genomförbart på nolltid.... tänk om vi alla vore blinda.... hur skulle vår värld vara då?

Irritation....

Det var länge sen jag kände känslan av irritation men nu är den här.... Den får stanna en stund och jag har lyft upp den, tittat på den, vridit och vänt lite och ventilerat den..... Det förvånar mig lite att jag odlar den känslan men det är ok :-) Att acceptera den och att sen välja vad jag vill göra med den är det enda som gäller....
Irritation... handlar det om att ta ansvar för någon som jag ska avstå att ta ansvar för? Handlar det om att jag ser mig själv i personen ifråga, minns känslan och vill lämna den?

I irritationens fotspår följer att prata om människor med andra människor istället för med personen det rör...
Irritationen föder spekulationer som kan vara helt fel....
Irritationen ger fokus på det som är dåligt för mig...
Irritationen gör mig okoncentrerad......

Så, ett samtal med en härlig väninna, några djupa andetag, massor av härlig musik och jag har lämnat irritationskänslan bakom mig för den här gången.... Skönt!

Beroende

Jag har förstått att jag är beroende..... Att vara beroende av något är att inte kunna sluta med det.... Ordet i sig klingar i mina öron negativt så jag smakar på det, vänder och vrider på det och gör det till något positivt.
Be - ro - ende.... Jag kan BE om något, jag får RO när jag får det och den ENDE som vet hur det känns är jag själv.....
Jag är beroende av så många olika saker och när jag funderar på vilka så blir det en oändlig räcka av känslor, tankar och företeelser.... För att nämna några; kärlek, musik, mat, motion, samtal, närhet, spänning, attraktion, lust, bekräftelse osv osv
Återigen tänker jag; beroende av positiva saker och håller jag dom i känslan av att må bra så är det bara bra!

Hittar uppgifter på nätet som beskriver vad ett beroende är och jag lägger till ordet positiv framför;

Positiv Upptagenhet. Personen är helt upptagen av aktiviteten i fråga
Jag tänker; precis så känns det, allt annat är oviktigt och mitt fokus läggs på det som fyller hela mig, samtidigt som det ger mig en enorm energi och kraft att göra dom saker som kanske känns lite besvärliga

Positiv Sinnesförändring. Aktiviteten innebär en genväg till att må bättre på kort sikt
Jag tänker: Helt klart att jag vill må bra hela tiden och även om det är på kort sikt så är ju kort sikt och även lång sikt bara nuet och det finns bara nu... Alltså mår jag alltid bra!

Positiv Toleransökning. Att man hela tiden behöver mer av den substans man använder eller den aktivitet man håller på med
Jag tänker: Just för att jag mår bra av det, jag söker kicken och jag fortsätter att göra det jag VILL och prioriterar det

Positiva Abstinenssymtom. Kroppen vänjer sig vid substansen eller beteendet
Jag tänker; visst, och här handlar det för mig om att fokusera och koncentrera mig på det jag kan förändra i och med abstinensen och återigen; bara göra det jag vill

Positiva Konflikter. Den beroende hamnar ofta i konflikter med sin omgivning. Man talar också om inre konflikter, som att bryta mot ett löfte man har givit sig själv
Jag tänker; jag låter bli att ge mig själv löften för då behöver jag aldrig bryta ett löfte och jag låter mig vara som jag är, alltså undviker jag konflikter med mig själv, jag är som jag är och det är helt ok .... Samtidigt som jag är tacksam för att jag får uppleva kontraster till det jag önskar ha i mitt liv

Positiva Återfall. De flesta som är beroende av något försöker någon gång sluta. Återfall är mycket vanliga
Jag tänker; Absolut, och återfallen är bara trevliga och härliga och jag söker kicken om och om igen..... för jag vill må bra och jag väljer att göra det....

Nya bekantskaper

Jag träffar så många härliga människor i mitt liv och är så glad för det, det berikar massor på olika sätt.
Jag får ta del av andras liv, ibland en kort stund, ibland lite längre perioder, ibland för hela livet. Alla människor som delar min stig oavsett tidsperspektiv gör mitt liv till vad det blir. Varje person bidrar med något som är unikt för den människan och som lägger till något unikt i mitt liv. Varje person lämnar spår, ger mig upplevelser som sen blir till erfarenheter.

Gårdagen bestod av bl a av tre möten som jag kommer att ta med mig hela livet och som kryddat mitt livsgryta;
Min släktning, som valt att byta liv igen, och som jag fick möta på ett annat sätt igår genom nya samtalsämnen som gav oss ännu en dimension och ännu ett lite starkare band, ett band som tidigare varit skört.
En jobbrelation som ger mig massor av energi och där jag kan se mig själv genom någons "nya" ögon. Där också flera nya människor flimrade förbi under en lunch och jag fick bli en i ett samtal om saker som annars kanske bara går mig förbi.
Sen en helt ny bekantskap som blev till något härligt i samtal och där jag fick inblick i hur man kan välja att leva sitt liv på ett lite "annorlunda" sätt och må hur bra som helst i det, vilket gjorde att jag fick vara lite nyfiken och undra vilket gett mig en ny vinkel på relationer. Fick också veta lite kuriosa vilket alltid är roligt att ha med sig och som jag aldrig fått veta om jag avstått att träffa personen.... personen i fråga äter flera kilo tomater i veckan! Jag ler åt minnet :-)

Det slår mig att isolering och rädsla för att knyta kontakter är det största hotet mot människans livskraft... Att aldrig släppa in nya tankar, nya känslor, nya idéer, nya funderingar mm det dödar långsamt....

Presenter jag får av människor och som får bo hos mig gör också att dom människorna liksom "lever ihop med mig" på ett nära sätt för varje gång jag ser sakerna så tänker jag och känner den personen :-)

Fjärilarna i min mage har stillat sig lite och fortsätter att göra små utflykter då och då..... Jag välkomnar dom varje gång!
Fortsätt fladdra ni vackra varelser och ge mig känslan av att livet är lika vackert, sällsynt och levande som teckningen på era sköra vingar....

Full fart

Sitter i pappas lägenhet i Stockholm och har jobbat med BETA hela förmiddagen, så oerhört inspirerande och energigivande :-) Känns roligt att få lite arbetskamrater och nya uppdrag och att få utveckla det jag jobbat med i så många år tillsammans med människor som är nya för mig och jag för dom.

Tog min intuition på allvar igår och bestämde mig för att åka upp hit redan då eftersom jag visste att vädret skulle bli sämre och mycket riktigt i morse var det full kaos här igen. Gott att gå på min magkänsla, den är oftast rätt och det för att det är MIN magkänsla :-)

Fick uppleva någonting helt nytt för mig igår; för första gången i mitt liv så hämtade jag barn på dagis! haha, vilket bestyr för fröken Tilling... På med deras kläder, in i bilen, hem, läsa saga, knäckemacka och gosa i soffan tills föräldrarna kom hem... Tacksam för att jag får uppleva det och det blir säkert fler gånger för att vi alla tycker att det funkar bra.

Fjärilar i magen är en grymt härlig känsla... Jag vill uppleva den många gånger till i mitt liv och kommer att få göra det :-)

Fusk

Wikipedia: "Fusk är metoder för att på otillåtna sätt skapa sig fördelar på sätt som bryter mot skrivna eller oskrivna regler"

När är det tillåtet att fuska? När vill jag fuska? Varför vill jag fuska?
För att skapa mig fördelar.... Fuskare är inget som någon uppskattar...
Tänker på idrottsmän som dopar sig = fusk... Att vara otrogen = fusk... Märka kort = fusk... Få svaren till kommande prov = fusk... osv

Jag lurar ju bara mig själv när jag fuskar och det kommer ifatt mig.... fusket behöver oftast rättas till i ena eller andra änden....
Det samvetet jag lever med blir stört av att jag fuskar....

I min värld behövs inga fuskare för om alla människor bara gör det dom vill så behöver ingen fuska..... och det för att ingen jämför sig med någon annan och söker mer vinning.... vinning söker jag ju bara i jämförelse med andra....

Att fuska gentemot sig själv, tulla på det jag vill, för att passa i någon annans ögon... nej tack

"Fuskis"

Jag är en "fuskis"! Känns härligt att vara det och det handlar om att jag gör saker i en lite annan ordning eller ja, den är ju helt rätt för mig :-) Jag är en "fuskis" och en "görare" och för mig känns det helt naturligt.... Vet att det finns andra som har tränat hela sitt liv att får uppleva det jag gör på en eftermiddag... Jag kan förflytta mig i energin och jag gör det ofta just nu.... Bara varmt tacksam för mina upplevelser....

Sitter vid mitt skrivbord och tittar ut på snön som yr, verkligen yr idag... vilka naturkrafter! Jag ska snart ge mig ut och hämta min nos så det ska bli spännande att känna på krafterna där utanför fönstret...
Jag blir verkligen varse hur liten jag är som människa när naturens krafter sätter in och jag har respekt för naturen och då blir jag på något sätt sams med dess "utbrott".... Jag är människa som anpassar mig till det jag blir satt i och upplever det för vad det är....

Kallar det här för snöväder istället för snöoväder för det är ju verkligen ett väder och inget o-väder......
o-väder = inget väder..... eller? Kul med ord :-)

Den där häftiga känslan av närhet från en människa som är långt ifrån mig rent fysiskt är grymt påtaglig..... och jag ler :-)

Vanor

Jag ler åt mig själv när jag inser hur snabbt jag lägger mig till med nya vanor .... :-) det kan gå på tre-fyra dagar så har jag ett nytt mönster som jag gärna vill vara i och det handlar ju förstås om positiva upplevelser..... Tror det tar längre tid för mig att komma in i negativa ovanor vilket ju är bra....
Jag vet också att jag är bra på att bryta mönster vilket ju gör att jag sällan fastnar länge i nåt... vilket i sin tur gör att jag får uppleva massor av härliga saker :-) och jag lever i nuet... precis det jag önskar...

Att sätta mig i gamla miljöer med "gamla" vänner när jag fått in ett nytt mönster gör att jag lätt faller tillbaka... Det gamla ger mig trygghet, jag vet hur det känns där, jag känner mig "hemma"... den nya gräsmattan lockar mig... och det nya mönstret kommer så småningom att bli till mitt gamla mönster och jag kommer att hitta ännu en ny gräsmatta som i sin tur kommer att bli en gammal osv....

Goda samtal med min goa väninna gör att jag ägnar min tanke och känsla åt det jag verkligen vill göra....

Anja Pärson, vilken grym tjej! Snacka om vinnarskalle! Jag är imponerad och det händer sällan :-)

Vägvisare

Att leva i eller utanför tiden, det är frågan.....
Just nu känns det som att jag lever utanför tiden för allt vad tid heter slutar flera gånger om dagen att existera.... Jag vet att klockan går men det blir bara siffror och symboliskt för mig.... upplevelsen av tiden upphör .... Det här gör att jag har knepigt med att få mina dagar, som är uppbyggda av en viss tidsram, att räcka till och det eftersom min tid upphör att finnas flera gånger om dagen så när jag återvänder till den här klocktiden så ställer jag till det för mig... och visst, fortsätter jag att säga och känna att det är så så kommer det att fortsätta vara det....
Så jag bestämmer mig för att bara vara i det jag upplever och klockan får vara det den är för mig; nån sorts indikation och vägvisare för mig så att jag kan fungera i det samhälle jag lever i...

Bortom tid och rum existerar bara nuet och det blir min verklighet.....

Undrar hur länge jag önskat mig att leva på det här märkliga sättet med att flytta mig i energin..... ? Ska bli intressant att se vad som händer på "andra sidan" tiden.....

Är....

Min härliga väninna frågar via sms; "- Har du tagit ledigt från världen idag?" Jag behöver egentligen ingen betänketid för att svara henne även om tankarna snabbt går till att undra vad världen är... och den värld som innehåller Facebook, msn, mail och annat, absolut, jag tog ledigt från den ett par timmar för att återigen få besöka "bortom tid och rum"....
Jag har upplevt det direkta nuet..... Det nu som jag så ofta pratar om....

Är det meningen att jag ska förstå allt som jag får uppleva? Är det möjligt att förklara allting? Varför vill jag ha en förklaring på allt? Jag bestämmer mig för att avstå att svara på frågorna och bara låta allting vara precis bara vad det är..... Allt är bara vad det är och vad "är" är.... ja.... det som är upplevelsen i nuet..... det som är upplevelsen..... det som är...... är......

Jag blir mer och mer övertygad om att "bortom tid och rum" är en verklighet..... För jag får uppleva det och det jag får uppleva är min verklighet.... ? Verklig - het.......

Förflyttning

Jag får uppleva att jag kan förflytta mig i energin.... Det är egentligen en obeskrivlig känsla.... Hur ska jag kunna förklara känslan av att vara bortom tid och rum? Jag har min fysiska kropp på ett ställe medan mitt "jag" förflyttar sig till en annan plats och jag känner det påtagligt och upplever den "andra platsen" som en verklighet.....
Min fysiska kropp kan jag bara ytterst förnimma ända tills jag åter landar i det skalet.... Kanske lite av känslan som jag kan uppleva när jag är mitt emellan dröm och vaket tillstånd....

Tiden har slutat existera under tiden mitt "jag" är på utflykt och när jag återvänder så har klockan gått iväg med en rasande fart...
Jag är helt omedveten om tid och rum när "jag" reser....
Att sen få möjlighet att möta en annan person, som upplever samma sak ifrån sitt håll, bortom tid och rum är återigen en obeskrivlig känsla....
Jag är bara tacksam och upplever så mycket jag bara får möjlighet till..... Jag lär mig att snabbare och snabbare sätta mig i "resetillstånd" vilket gör att mitt nu verkligen är det enda som finns....

När jag återvänder till mitt "skal" så infinner sig ett lugn och en vila som jag sällan upplever i den här verkligheten.... Ordet f r i d dyker upp.....

Och mitt nu finns bortom det vi kallar t i d.....

Resan....

Sitter i sängen i min fina hytt och har loggat in för första gången den här helgen. Båten Romantika har lekt isbrytare på vägen till och från Riga och det har varit en helt lugn resa på havet. Jag har en hytt längst fram i fören o sitter med ryggen mot fönstret, har knölat upp kuddarna mot sängkarmen och njuter av morgonens värme i sängen. Har stått och titta ut över det isfyllda havet en stund och njutit av känslan av tacksamhet över den här helgen.
Alla upplevelser har jag samlat i mitt hjärta och det är nästan att jag har svårt att skriva om vad jag upplevt... Allt som landat i mig känns som så oerhört värdefulla pusselbitar och rycker jag dom ur sitt sammanhang så säger dom ingenting.... Jag vet att om allt bara får landa så kommer jag att skriva om mina upplevelser lite pö om pö....

Vi har mött så mycket vänlighet... Vi har skrattat, sjungit, pratat, blivit rörda och berörda, pratat, busat, sovit, kramats, diskuterat, ventilerat, fascinerats, ätit god mat, frusit, gjort nya bekantskaper, dansat, funderat, överraskats, upplevt kärlek och mycket mer mer.... Allt har landat i mitt hjärta och jag det enda jag kan uttrycka inom mig är tacksamhet.... Jag, och alla vi som varit med på resan, har minnen för livet som vi kommer att kunna dela både genom ord och leenden... Minnen som alltid kommer att finnas och som berikat våra liv...

Jag har gjort en yttre resa till Riga och jag tänker och känner att den inre resan jag gjort den här helgen är ännu större, härligare, mer fantastisk och fascinerande än den yttre... Vi är alla människor och vi delar samma jord och vi har alla samma mänskliga basala behov och att visa varandra kärlek vart vi än kommer är det som gäller och det får oss att känna oss som levande individer och alla, precis varenda en av oss, behövs i det som är livets spel....

Jag har rest den här helgen, i det vi kallar tiden men också bortom tid och rum.... en resa som bara jag kan känna och minnas och som jag endast kan dela med en persons själ och innersta.....

Mitt palats

Det behövs bara lite beslutsamhet, en stund av reflektion, en stor portion vilja, återigen en rejäl insikt om att det bara finns nu, medvetenhet om att jag alltid kan vända mina tankar och tron på att Lagen om Attraktion fungerar och jag är här igen!

Känslan sprider sig i kroppen, den kroppen som bara är min.... Lånar visserligen ut den ibland både fysiskt och mentalt men den kommer alltid att bara vara min! Här bor mitt jag, mitt ego, min själ, min personlighet och mina organ som håller mig i det som vi kallar "livet" och vi vill ju alla bo så fint som möjligt och det är viktigt att ha vackra saker omkring sig för det mår människan bra av. Vi piffar ju alla mer eller mindre och njuter av det vackra så då är ju kroppen den allra viktigaste boningsplatsen ever för den har jag med mig 24 timmar om dygnet :-)
Det som är roligt med min egen kropp är att jag är den person som ser den minst i sin helhet.... Alla som jag möter och umgås med ser mig ju klart mycket oftare... och ändå, det enda jag kan göra är att ta hand om kroppen för min egen skull... vårda det hem jag har.... och det jag tar hand om räcker längre..... min kropp är mitt palats och i ett palats bor en drottning.... Jag ler när jag skriver det; i ett palats bor en drottning.... :-)

Jag är en drottning!

Målfokusering

Jag vet exakt vad jag behöver göra för att nå mina mål:
Ha en brinnande längtan och lust till det jag vill.
Umgås och prata med personer som vill samma sak som jag, som jobbar både fysiskt och mentalt åt det hållet och som enbart stöttar positivt.
Titta på, läsa om, umgås och prata med personer som uppnått det jag vill uppnå och genom det om och om igen se att ALLT är möjligt.
Jag har dragit till mig så mycket inspiration idag enbart genom att titta på personer som presterar och gör det dom vill; "Biggest Loser" och "Mästarnas mästare"..... vilka enorma målfokuseringar! Vilka segrar! Skridskoåkaren Tomas Gustavsson säger: "- Fokus handlar om att koncentrera sig på dom saker man kan påverka och att vara närvarande"

Har också pratat med personer som är kontrast till det jag vill ha vilket också inspirerar mig men på ett annat sätt. Den kontrasten kan dock bli så stark att jag tillåter den att drar mig ifrån mitt större fokus och min större längtan och det är något som jag tycker är intressant; att kontrasten oftast är enklare att välja.... varför?! Jag vill veta!

Jag letar just nu efter den fysiska utmaningen, jag har min lust till den och jag gör saker i den riktningen och den lusten och glöden blir starkare för varje dag. Så vad hindrar mig från att enbart sätta mig i just dom situationer som gör att jag kommer närmare mitt mål? Finns bara ett svar; Jag själv! Så alltså; jag själv är den enda som sätter mig i rätt situationer som gör att jag kan målfokusera och vinna!

Om tre och en halv vecka så ska jag ge en enerigboost till bland andra ett gäng vältränade, kända idrottsmän och jag vill vara i så god form det bara går till dess, och bara av anledningen Må Bra och det blir verkligen ett "Mission Possible" :-)
Ska till och hem från Riga och då står det fokusering på mitt schema och jag vet precis hur jag ska göra :-)

Klockan går och tiden står stilla..... och jag har haft besök av latmasken...

Ord, ord, ord........

Så trött av alla ord...... undrar hur många ord det passerar genom mitt huvud varje dag.... eller på bara en timme......?
Till slut så orkar jag bara säga; vi slutar att prata om det här nu..... Det tar stopp, mina ord kastas som mot en stenmur och studsar tillbaka och lägger sig som en tjock kofta över hela mig.... dom stannar där, ingen vill svara och föra min ord vidare för att utvecklas..... orden förblir svarslösa.... det är bara ord..... ord som redan finns, som redan är skrivna och sagda såå många gånger..... o r d .....

Jag byter sinne och njuter av den vackra husväggen som Cindy och jag fick uppleva i morse... efter underbar fotvård och innan tandläkarbesök.....

Eskil gillar mig..... :-)

Motpoler

Det är spännande hur olika vi människor är.... i alla fall på insidan, det som gör oss till den person vi är.... på ytan ser vi ju likadana ut med vissa modifikationer men grunden är densamma och det finns bara två varianter....
Men insidan, den som speglar vilka vi är som personer, det som vi samlat på oss till insidan som gör oss unika....

Sitter och samtalar med en god vän och säger till henne att jag beundrar hennes tankesätt runt grupper och sammanhang... en kvinna som tar ansvar för att gruppen som ses på en bit mat ska fungera, alla ska få samma utrymme verbalt, ett visst ämne bör bytas mot ett annat eftersom en i gruppen kan känna sig utanför för att den aldrig fått uppleva det dom andra fyra gjort, maten ska vara fixad och kvällen genomtänkt.... Jag kan bara säga hurra för henne :-)
Tittar på mig själv och ler åt att jag verkligen är motsatsen..... och det är det som gör våra samtal så intressanta för oss bägge för vi får spegla oss i någon som ger oss helt andra vinklar än våra egna....

Har varit på coachingmöte idag och fått lära mig lite mer om hur det fungerar och vad skillnaden är mot att vara terapeut, mentor osv. Upplever att flera människor säger att dom lever efter det dom undervisar i men sen framkommer något annat och det gör mig lite konfunderad ..... Vad händer med dom när det dom säger till andra aldrig landar i dom själva...? Var får ärligheten plats? Var kan förändringen få utrymme? Sen finns det dom som tittar på andra och säger: jag är på en annan nivå än du..... och jag tittar tillbaka och undrar; ok....? Är det här med att välja livsfilosofi en tävling? Hade ingen aning...... :-)

Att bjuda på det som är jag utan att få svar tillbaka är ok.... i alla fall ett tag... tills det blir något annat än ok.....

Lång dag

Har varit en lång och innehållsrik dag:
Möte med Lasse på Bråddway, pratade om resan i helgen, kommer att funka jättebra! Ska bli skoj

Fika med en god vän; hon är bäst på inredning och en fantastiskt vacker kvinna med massor av skaparglädje och talang! Dessutom har hon sen ett halvår tillbaka världens goaste lilla vovve :-) Cindy var måttligt intresserad...

Lunch hos en gammal elev som precis blivit kriminalinspektör, 29 år gammal. Ska sjunga på hennes bröllop i maj. Fascinerande känsla att sitta i hennes kök och prata med henne som den vuxna kvinna hon är idag.....

Blivit stoppad av polisen ffg gången med blåljus; pull over! Jag har ett elfel på mitt backljus så dom lyser hela tiden, han ville bara kolla vad det var. Tog mitt körkort och kollade upp mig.... jag var helt lugn även om det alltid känns lite märkligt att bli stoppad sådär...

Gått en långpromenad med Cindy och Eskil.... han lyssnar när han själv vill; hör bra men lyssnar nada :-)

Tagit tjuren vid hornen och ställt frågor för att slippa dra för stora växlar på något som kunde blivit ett hjärnspöke

Pratat med min kloka väninna och återigen, genom det samtalet, fått lugn och ro i mina funderingar; vi är fler!

Jag ser mina erfarenheter som genuint samlande och kommer att hitta hem fortare än jag anar...

Prat....

Jag får från mycket oväntat håll höra: " - Är du kär och galen? ;-)" Jag frågar; "- Vadå? " Får till svar: "- Norrköping är en liten stad....."
Jag antar att det syftar på att jag häromkvällen hade en dejt och syntes ute på offentlig lokal och att det är därifrån "skvallret" kommer.... Jag reagerar enbart med känslan av trötthet... Jag svarar den här personen att det egentligen spelar noll roll vad folk säger för jag gör precis bara som jag själv vill...
Det är där jag lägger min känsla.... Jag förstår och vet att jag är en offentlig person här i stan vilket gör att jag oftast väljer att vara hemma hellre än att gå ut för att jag vet att det pratas. Det jag tänker är; jösses, jag är lite känd för att jag har ett offentligt jobb, hur har dom människor det som verkligen står i offentlighetens centrum? Ständigt påpassade i allt dom gör....
Så visst, vill människor prata om vad jag gör utanför mitt jobb så varsågoda, jag kommer att fortsätta att vara den jag är och göra det vill jag vill och jag bryr mig inget om hur det pratas, det är mitt liv som pågår och jag tar ansvar för det :-)

Jag möter en ny person och inser att jag trivs med människor som ger mig lite motstånd rent mentalt, som ifrågasätter hur jag tänker, som ber mig förklara mitt sätt att fundera, som blir genuint intresserad av det jag vill berätta om min livsfilosofi. Jag känner att mina känslor för min filosofi är starka och att jag vill utveckla det mer och mer i coachingsyfte och att det är en klar väg att gå.
Fick frågan av en person i min närhet idag vad som är prio för mig i livet och jag svarade spontant att det är att leva efter min filosofi och sen får allt annat jag önskar komma i och med det. För henne är det att ha en relation så vi prioriterar olika och det är härligt att se att vi alla gör våra val :-)

Den här helgen har gett mig ännu fler perspektiv i det som är mitt pågående liv; fått uppleva ett fantastiskt smakfullt hus och känner verkligen för att flytta (blir inom stan för er som frågat lite oroligt ) och göra en ny boplats till min egen. Vill att det ska gå snabbt nu med att flytta, för jag är sugen! ; jag är en social varelse som vågar möta nya människor och i dom mötena växer jag för varje gång; jag ger min val av yrkesbana ännu en granskning under lupp och tittar på vad jag verkligen vill; jag låter mig själv vara som jag är även när människor säger till mig att dom uppfattar mig som nånting annat än det jag är och jag är stolt i att vara jag!

Nu blir det till gymet ffg på två veckor, vill se hur jag ligger till rent konditionsmässigt och ser fram emot fortsatt träning flera gånger i veckan....
Ska hämta min älskade nos också :-)

Det är dagarna som går som är livet..... Det är dagarna jag fyller med upplevelser som är livet.....

Nya vägar

Jag pratar med en god vän till mig som har arbetat och levt som musiker i hela sitt liv, och han har nu börjat plugga journalistik och jag jublar över hans beslutsamhet och vilja. Han vill vidare i livet...
Jag möter min väninna som har tagit beslutet att plugga till det hon drömt om hela sitt vuxna liv...
Jag ser på min bror som flyttar till en mindre stad och satsar på sin familj och ett ny vändning i livet....

Jag har nu suttit i min lägenhet i tre dagar pga förkylningen, hängt vid datorn, jobbat med olika projekt, slösurfat, pratat med goda vänner, tittat på TV, vilat, gått korta promenader med nosen och funderat... och idag när jag får höra om min gode vän så säger både min kropp och själ att det är dags att göra förändringarna, radikalt!
Just nu, i skrivande stund, skulle jag kunna tänka mig att byta liv totalt.... Jag vet att den känslan kommer att lägga sig (och säger jag det så är det ju så)
Jag har stark lust till förändring och det handlar bara om att gå vidare till något annat, ingen känsla av att fly från det jag har för jag har det bra, men lusten till att se vad livet mer har att erbjuda är stark just nu.

Nu handlar det om att flytta, utveckla min filosofiska sida, välja arbetsuppgifter, välja privatliv och välja fortsättningen på mitt liv :-)

Att veta...

Ibland vet jag mer än andra.... jag har inget behov att tala om för andra att jag vet mer än dom och jag avstår ofta från att säga vad jag vet... frågar någon så svarar jag förstås.
Vad är det att veta något? Är det kunskaper jag förvärvat och erfarenheter jag upplevt som gör att jag "vet"? Är att veta att sitta inne med sanningen? Återigen, vems sanning?
Helt plötsligt kom en sångtextrad till mig: Jag vet att min förlossare lever ( ur Händels Messias)..... Hur kan hon som sjunger och Händel som skrev, veta det? När det gäller filosofi och religion kan vi överhuvudtaget använda ordet "vet" då? Att vet-enskapsmän gör det förstår jag för där finns det tydliga praktiska bevis, men annars.....
"Vem vet, inte du, vem vet, inte jag" sjöng Lisa Ekdahl........

Att säga; jag vet! när någon berättar något som jag hört om tidigare är ju en bekräftelse på att jag upplevt och fått kunskap om samma sak som personen som säger det till mig...
Funderar över hur många gånger om dagen jag säger: jag vet!

Vet-girig... vet-enskap.....vet-eligen....vet-rinär...
Är vet bara kopplat till tanken?
"Fabror Melker; vet du vad?!"

Att veta om någon far med osanning och avstå från att kommentera det, vad gör det mig till?

Det har varit ännu en fantastisk vinterdag och jag har njutit av anblicken av vårt vackra landskap och lägger bilderna på näthinnan för att minnas ....
Eskil och Cindy älskar snön, det är så härligt att se :-)

i morgon är en annan dag..... all-tid en annan dag... en dag som den som varit.....

Förkyld.....

Länge sen jag var så här förkyld.... rinner ur näsan och ögonen och jag är helt täppt i öronen..... Ändå skönt för nu är förkylningen igång och då är den snart över :-)
Har orkat gå med nosen två korta rundor och sen har det varit soffan.... Helt ok...

Jag mår så bra för övrigt så jag tror, och har fått veta, att det bara är en massa skit som ska ur min kropp nu för min kropp vill vara sams med mig själv och jag vinner med hästlängder med min energi och det jag mår bra i, över dom här löjliga bacillerna :-)
Jag vill vara i samma vibration med hela mig..... :-)

Jag har en mycket tålmodig vovve.....

"Livslagen"......

Det började med att jag gjorde ett inlägg på FB om varför det anses det mer ok i vårt samhälle att uppnå saker genom att kämpa sig till dom än att dra dom till sig genom lust och vilja dvs den enkla vägen, och det resulterade i att jag gjorde en bearbetning av "Jäntelagen":

Jag vet att jag är något och någon.
Jag vet att jag är lika god som alla andra och alla andra lika goda som jag.
Jag vet att jag är lika klok som andra, ibland klokare.
Jag vet att jag är lika bra som andra. Jag gör mitt bästa och uppskattar också dom som är och kan bättre.
Ibland vet jag mer än andra.
Jag är den jag är utan att vara förmer än någon annan och jag är enastående som alla andra.
Jag duger till mycket.
Jag skrattar åt mig själv och min värld, det gör mig fri.
Jag vet och känner att många bryr sig om mig.
Jag vet att jag kan lära andra en hel del och jag lär av andra.
För att jag är….. En som behövs ☺

Jag fick en strålande avslutning på min måndagskväll i och med samtal med en fin vän som alltid finns där även om vi ses ganska sällan. Det "sällan" vill jag härmed ändra till ofta och säger jag det så blir det så :-)
Hon har tagit ett livsavgörande beslut i och med att vara själv-isk och själv-förverkligar sig nu genom att studera till det hon mest av allt önskar och hon gör det med bravur. Jag känner i hennes energi att hon är på rätt ställe och hon är redan en god vän med ordet som kommer att vara hennes redskap; mycket värme och noggrannhet.....
Vi samtalar högt och lågt och samtalen är goda, goda och goda :-)

Grymt snorig och täppt och skönt att den äntligen har brutit ut för då blir jag snart av med min härliga förkylning... :-)

Finns det nån rättvisa? Och i såna fall vem sjunger den och för vem?