Resan....

Sitter i sängen i min fina hytt och har loggat in för första gången den här helgen. Båten Romantika har lekt isbrytare på vägen till och från Riga och det har varit en helt lugn resa på havet. Jag har en hytt längst fram i fören o sitter med ryggen mot fönstret, har knölat upp kuddarna mot sängkarmen och njuter av morgonens värme i sängen. Har stått och titta ut över det isfyllda havet en stund och njutit av känslan av tacksamhet över den här helgen.
Alla upplevelser har jag samlat i mitt hjärta och det är nästan att jag har svårt att skriva om vad jag upplevt... Allt som landat i mig känns som så oerhört värdefulla pusselbitar och rycker jag dom ur sitt sammanhang så säger dom ingenting.... Jag vet att om allt bara får landa så kommer jag att skriva om mina upplevelser lite pö om pö....

Vi har mött så mycket vänlighet... Vi har skrattat, sjungit, pratat, blivit rörda och berörda, pratat, busat, sovit, kramats, diskuterat, ventilerat, fascinerats, ätit god mat, frusit, gjort nya bekantskaper, dansat, funderat, överraskats, upplevt kärlek och mycket mer mer.... Allt har landat i mitt hjärta och jag det enda jag kan uttrycka inom mig är tacksamhet.... Jag, och alla vi som varit med på resan, har minnen för livet som vi kommer att kunna dela både genom ord och leenden... Minnen som alltid kommer att finnas och som berikat våra liv...

Jag har gjort en yttre resa till Riga och jag tänker och känner att den inre resan jag gjort den här helgen är ännu större, härligare, mer fantastisk och fascinerande än den yttre... Vi är alla människor och vi delar samma jord och vi har alla samma mänskliga basala behov och att visa varandra kärlek vart vi än kommer är det som gäller och det får oss att känna oss som levande individer och alla, precis varenda en av oss, behövs i det som är livets spel....

Jag har rest den här helgen, i det vi kallar tiden men också bortom tid och rum.... en resa som bara jag kan känna och minnas och som jag endast kan dela med en persons själ och innersta.....