Solen syns när den ska

Allting händer precis när det ska, det är min fulla övertygelse. Det kan ju bara hända precis då annars skulle det ju hända en annan gång. Eftersom det enbart finns n u så händer det precis när det ska. Jag vet ju inget om framtiden.
Jo, det jag vet är att jag önskar mig saker, släpper den tanken och struntar i hur och när, så händer det när det ska. Jag har tillit till att allt sker när det ska.

Jag kan planera och önska att det ska hända vid ett tillfälle och då ”låser” jag min tanke vid det och universum får inget spelrum. Det är då lätt att det blir något annat än det jag tänkt mig och då blir jag frustrerad och tänker; varför blir inget som jag önskar mig? Varför händer det just nu?
Jag tror att det handlar om att våga släppa kontrollen och vara öppen för den energi som kommer att göra att det blir det bästa för mig. Att släppa att jag är benhård på att så här ska det bli och så här ska jag göra.
Skulle jag tacka nej till tio tusen bara för att jag bestämt mig för att jag skulle få tre tusen? Skulle jag tacka nej till en lägenhet i en finare del av stan för att jag bestämt mig för att jag ska ha den jag först blev erbjuden? Varför tacka nej till ett bättre erbjudande än det jag bestämt mig för?

Vi önskar oss starkt en liten valptjej och hade den bästa tiken dräktig och hon fick valp i fredags precis som planerat, m e n hon fick enbart en dödfödd valp. Sorgligt förstås men direkt tänker jag; det är meningen att vi ska ha en annan liten tjej, en tjej som är helt menad för oss. Jag släpper tanken på hur och när och det gör mig oerhört lugn. Jag vet att den bästa för oss kommer.
Dessutom så kanske det är tänkt andra saker innan hon kommer, andra saker som vi/jag önskat och som behöver den tiden.

Jag har också fått svar på mitt största h u r i mitt liv och det handlar om känslan och tanken att gå ner i vikt. Först när jag släppte tanken på hur, har varit expert på hur nämligen, så kom den rätta vägen till mig. En väg jag inte ens tänkt på men när den dök upp så bestämde jag mig snabbt för det kändes så helt rätt och det blev helt rätt. Jag gjorde min gastric bypass eftersom jag äntligen efter alla år släppte h u r ska jag gå ner i vikt. Nu kan jag lägga min energi på en massa andra saker och jag vet med bestämdhet att jag lät göra operationen precis när det var dags, när jag är i fas med allt annat i livet och är redo för att ta hand om mig själv.

Detta som ett exempel på att allt händer när det ska.
Det kan handla om stora eller små saker och händelser och när något har inträffat som jag kan stå frågande inför så kan jag alltid i backspegeln se varför det hände just då. Allt blev nämligen till det bästa.

Saker inträffar när jag är som mest öppen för att få en vink om en förändring, en förändring som gör min önskan precis till det den ska bli. Jag kan aldrig ångra något eftersom jag i varje ögonblick gör exakt det som jag gör just då utifrån de erfarenheter jag har just då. Den här känslan och tanken gör också att jag kan låta människor vara precis som där precis när dem är det.

Allt händer precis när det ska d v s när jag är redo för det i min energi och jag har så många händelser bakom mig som jag kan peka på som har inträffat när de skulle.

När jag följer det här sättet att tänka då kan jag sluta säga saker som;
" -Jag borde ha lämnat det där jobbet eller den där relationen för länge sen. Jag borde ha fattat mitt beslut för länge sedan. "

Jag gör exakt vad det är tänkt att jag ska göra precis just nu. Jag lyssnar till magkänslan och följer den.

Detta gäller även för andra. Eftersom jag tror att allting händer av en anledning, och jag tror att allt händer när det ska, så behöver jag också släppa alla andra. Jag kan då aldrig säga; "- Han är bara inte där ännu eller jag önskar att hon just nu kunde förstå för att gå vidare". De är precis där de ska vara och det är deras rätt att vara där, och det är rätt för dem just nu. De är också precis där de ska vara just precis nu.

Och det är så intressant med universum! Fick precis i skrivandets stund en bekräftelse på att människor gör precis som de själva vill oavsett vad det tidigare sagt. Undrar då igen vad orden betyder, inget??
En person gör precis det hon säger att hon önskar att personer i hennes närhet ska avstå att göra. Hon är säkert inte medveten om det, men skulle jag tala om det för henne så skulle hon förstå. Intressant och jag får bevis för att allt händer när det ska och att jag nu låter henne vara eftersom hon är precis där hon ska vara i sitt liv.

Allting händer precis när det ska och på det sätt det ska. Solen syns när den ska och molnen flyttar sig när de ska :-)

Min säng

Allt handlar verkligen om att ta ansvar för mitt egna liv. Jag tänker varje dag att det är det enda som gäller.
"Som man bäddar får man ligga" och jag vill ligga så skönt, ombonat, mysigt och hälsosamt jag bara kan. Det är lite intressant att ett ordspråk som handlar om sängen är det som handlar om vårt egna ansvar. Ett ställe där jag går till en annan dimension än den i vaket tillstånd. En plats där jag ägnar en tredjedel av min livstid, en tredjedel. Sömnen, lika viktig som vatten och mat, alltså vill jag ligga och sova bäst.
Jag älskar när det är nystädat i sovrummet, nybäddat i sängen och jag är nyduschad, att då få krypa ner bredvid sin kärlek är verkligen livskvalité och varje kväll jag lägger mig så uttrycker jag tacksamhet för allt jag har och att jag får ligga i den säng jag gör. Jag bäddar för att må bra och jag ligger också bra. De två återstående tredjedelarna som jag lever i vaket tillstånd kan jag påverka massor genom att "bädda bra".

Varje dag är som en "säng"; jag kan välja att ligga kvar, dra täcket över huvudet, låta bli att vädra och bara grotta ner mig i mina negativa tankar tills jag somnar om och får börja om med att ta beslut och ansvar för min dag när jag vaknar igen.
Jag kan också vakna utvilad, slänga benen över sängkanten, vara tacksam för en ny dag, öppna fönstret och släppa in morgonluften, sträcka på mig, se fram emot dagen, bädda upp sängen som då välkomnar mig till kvällen igen, genomföra min dag på det bästa sättet för mig och avsluta den med att återigen krypa ner och vara tacksam. Göra "sängen" - dagen till den bästa.

Jag förstår att människor kan tycka att det är jobbigt att ta ansvar för sina egna liv och sig själva men det är det enda som funkar. Jag kan aldrig skylla på någon annan för mina beslut och att säga; "Du sa ju att jag skulle göra så här!" är verkligen att lägga allting utanför sig själv. Personen som sa det har inget med mitt val att göra, inget med mitt beslut att göra.

Jag är a l l t i d ensam i mina beslut.

När jag lever i ett förhållande så har jag ansvar också gentemot min relation. Jag får då välja hur dagen ska vara och planera och göra det bästa för att tiden tillsammans med min kärlek ska bli den bästa och att jag under den tid vi är i från varandra göra saker som jag mår bra av. Själv får jag jobba med att sluta att tro att allt behöver vara fix und färtich tills han kommer hem, det är bara något jag lägger på mig själv som en stress. Det blir ju vad det blir och när jag planerar och gör det jag tycker om, och jag tycker ju om att fixa så det är klart när han kommer hem, så blir det bara bra.

Det finns dagar när min hjärna skriker efter att enbart ligga i soffan och se på TV medans min kropp säger något annat och jag lär mig att lyssna till min kropp. Min hjärna har ju tidigare beslutat att ta vissa jobb, vilja åka och handla, städa källaren mm och det är ju spännande att det sen är just DEN som säger tvärtom.

Tur att jag har min kropp som det ju bara är att lyfta på och sätta fart på dvs om hjärnan säger till den. Fast det var ju hjärnan som bestämde innan och som ställer till det med besluten. Hjärnan - kroppen .... Kroppen - Hjärnan....
Det bästa är ju när dom två samarbetar.

Känslan när jag kryper ner i min nybäddade säng och är tacksam vill jag ha med mig som den bästa känslan på dagarna också.

Rensar

Jag tycker om att rensa, städa undan och åka till returpunkten med gamla grejer. Jag känner mig friare när jag gjort mig av med saker som bara står till ingen nytta eller glädje. Just nu är det källarrensning som gäller och jag blir bättre och bättre på att slänga grejer som jag tidigare velat spara. Tänker att saker som ligger i en källare år efter år, vad är det för värde i det? Saker som jag vill ha omkring mig ser jag till att ha framme och njuter av dom. Saker som ligger i källaren som jag kan sälja säljer jag för att kunna få upplevelser för pengarna eller köpa något nytt som jag verkligen vill ha och som jag kan njuta av.

Varför sparar vi på gamla saker i våra källare? Kan det vara en generationssak? Att det var sämre tider förr och att man bunkrade upp för kommande tider och att man dessutom sparade saker till sina barn. En bra och god tanke absolut. Eller också att ha grejer att sälja när man är i behov av pengar vilket också är en god tanke.
Men dom där sakerna som bara ligger till ingen nytta?

Jag är tacksam att varken jag eller min kärlek är hamstrar och samlar på oss en massa prylar, det är tvärtom. Ut med det som tar plats och energi och ha kvar det som gör oss gott. Just nu ska jag slänga iväg, eller snarare bränna upp, en massa gamla papper som jag trott att jag behövt spara. Det ska bli så skönt att bli av med.
Och framför allt, om/när vi flyttar så har vi bara bra saker att ta med oss och jag vet också att vi då dessutom kommer att rensa undan ännu fler grejer.

Jag kan ingenting ta med mig när jag går. Jag behöver inga penningar när jag vid porten står, jag kan ingenting ta med mig när jag går....
Vilket känns bra!

Att börja närmast mig själv

Det är snart advent, julen närmar sig och vi går in i någon sorts känsla av att vara goda och snälla mot varandra. Vi går in i våra stugor och tar till oss familjen mer än någonsin och vi går till kyrkan i större utsträckning än annars under året. Vi tittar oss runtomkring och är generösa med att lägga pengar till behövande.
Tänk om vi kunde ha den här julkänslan med oss hela året runt, om vi ville öppna våra hjärtan och sinnen för det goda varje dag. Att sträcka ut den där handen till den som står i kylan eller till den som ber om hjälp. Att hjälpa gör aldrig ont.
Vilken värld det skulle bli. Och jag tror på förändring och jag tror på att förändra i det lilla och det som är närmast mig först för var ska jag annars börja??

Den här texten är på spiken!

How can we have peace in the middle east, when there's none at home?
How can we have understanding in the land, when there's none in the women
and there's none in the man?
How can we heal the wounds of the world if we cannot heal our own?
Where does this peace on Earth begin if not in the home?

Where do we go now?
Do we let the devil win? Or do we get up and fight?
Surely we know how to comfort all our fears
Put an end to the violence
Put an end to the tears

How can we heal the wounds of the world if we cannot heal our own?
Where does this peace on Earth begin if not in the home?

There's too much talk about it and too many walkers out here!
Tell me where is the love? Where is God in your life?
To my left a woman abuses her children
To my right somebody's beating their wife
Tell me where is the love? Where is God in your life?

How can we heal the wounds of the world if we cannot heal our own?
Where does this peace on Earth begin if not in the home?
Peace on earth (Michelle Ferell)

Ödmjuk

Jag har idag fått möjligheten och jag vill säga äran att få se Vadstena slott från insidan, en guidad renässansvandring. En fantastisk kvinna, Eva, visade oss runt och tog oss verkligen med till den tid då människor levde sina liv där. En berättarens av stora mått som gjorde vår gamla historia högst levande.
Det var lite högtidligt att få följa Katarina (Eva) in i hennes kammare o gemak o få känna tidens vingslag i dessa slottssalar byggda av människohänder i enbart sten. Hon visade oss på kyrkan hon lät bygga tillsammans med sin man Johan o gästabudssalen där det intogs gigantiska middagar.
Min känsla inför vem jag är idag som nutidsmänniska ändrades under vandringen o känslan av ödmjukhet blev varmare o större. Ödmjuk inför alla dessa människor som byggt slottet, som kämpat för sin överlevnad, som suttit i fängelsehålor och där fött flera barn, personer som varit konstnärligt kreativa o människor som på ett mycket intelligent sätt byggt denna fästning för att bäst överleva.
Allt detta för att jag, en liten energi i universum, ska få göra min gärning här i världen. Utan min historia så är jag ingenting. Utan mina anfäder, om så i rakt nedåtstigande led eller kungligheter eller bönder, ingen Lisa.
Alla är vi lika o har samma basala behov; att leva vidare, älska o värna om vår nästa. Alla, oavsett var och när vi levde eller lever så är vi lika, mer lika än vi tänker på.

Jag blir ödmjuk inför det som är livet o vill leva det än mer som en energi som är medveten om Moder Jord, Universum o människan. En trojka som kan leva i symbios om och när vi blir ödmjuka inför det som är livet, att andas.
Jag bugar mig för alla som levt innan mig och som sett till att jag fått komma till den här världen. Det dom lämnade efter sig är ytterst värdefullt för mig. I ödmjukhet och tacksamhet bugar jag mig.

Tanken kommer förstås; vad lämnar jag vidare till släkten som kommer efter mig...? Vad är mitt ansvar o hur ser det ut?

Körsångarsansvar

Hade ett körjobb i helgen och jag började återigen fundera över hur mycket ansvar jag har som körsångare.
Jag har många gånger filosoferat över fenomenet kör, dess sociala verksamhet, dom som deltar, ansvar, ambition, mod mm och där jag landade efter helgen var just om det egna ansvaret som körsångare.
Anledningen var att när vi drog ihop musiker och kören för första gången under genrepet så kom vi till en sång och en av sångarna uttrycker: " - Det här kan vi inte!".
Jag vet att det var en sångare som var frånvarande under repet tidigare i veckan och jag tänkte; vari ligger ditt egna ansvar för att kunna det som är tänkt att framföras idag?
Det handlar ju också om att det kommer publik och lyssnar och som vi vill ge det bästa.
Jag har själv sjungit i kör under många år och jag vet av den erfarenheten att det är som minst roligt att sjunga när jag är dåligt påläst och avstått från att öva hemma det där lilla extra sista. När jag har varit slö på repetitionerna och energilös, när jag avstått att bidra med energi, då är det inget skoj.
Vad är min ambition som körsångare om jag kommer helt oförberedd till ett rep? Vari ligger lusten då? Inga noter framtagna, ingen mental förberedelse, ingen vilja. Varför vill jag då sjunga i kör? Är det den sociala biten som lockar? Kommer jag dit för att ta energi? Att gå till körövningen med negativa tankar, varför? Vad gör det här med gruppdynamiken?
Jag har inga svar för jag har aldrig frågat någon sångare om det här men jag är nyfiken.

Tvärtom så blir körsång det mest roliga och energigivande som finns och det blir verkligen till den friskvård jag säger att det är
Hur mycket ansvar ligger hos mig som körledare för att sångarna ska kunna sin sak? Massor förstås och det är upp till mig som körledare att lägga upp repetitionerna på ett sådant sätt att alla känner sig väl förberedda och också att ge energi så att varje körmedlem känner sig viktig och värdefull och då kan lägga till ett extra krut när det är dags.
Absolut ingen skugga över någon körledare alls, jag vet hur mycket fritid som läggs ner utan jag skriver utifrån mig själv.

Under alla mina år som körledare så har jag nästan enbart stött på ljuvliga, positiva, glada, energirika människor som brinner för att sjunga kör och det har gett mig så oerhört mycket. Och jag fortsätter på samma sätt jag gjort tidigare och jag vet också att det handlar om att spegla varandra; tycker jag att det är skoj så tycker sångarna det och tvärtom.
Jag är priviligierad att få jobba med mina körer och jag blir lika glatt överraskad när det bara strömmar glada sångare till mina projekt och just nu är vi mitt uppe i två härliga julprojekt.

Jag brukar säga att en kör blir aldrig bättre än den svagaste länken och vem vill vara den länken? Tänk vilken nivå det kan bli på alla våra tusentals körer om vi alla skulle vilja vara en stark länk i en kör :-)

Och som körledare så har jag mitt ansvar för att sprida glädje i körsjungandet och jag tar mitt ansvar.

Skadeskjuten

Det är så nyttigt, bra och insiktsfullt att leva med en man som är öppen i sin energi och som märker varje humörsvängning hos mig. När jag ibland mår lite sämre rent fysiskt så har jag tidigare dragit mig in i mitt skal, gått undan och varit tyst, lite som ett skadeskjutet djur. Kryper undan och slickar mina sår och går sen förhoppningsvis vidare som ett friskare djur utan att tala om för dom andra i flocken hur jag mår. Jag tror att jag har haft det beteendet för att jag behöver samla ihop min energi och komma tillbaka till flocken som den starka jag alltid varit. Jag har dock insett att det finns en styrka i att visa mig svag och att våga visa mig svag ger mig styrka.

Men nu är det annorlunda och jag är tacksam för det.
Jag lever i en familj och jag har ansvar inför och omsorg om mina närmsta vilket gör att jag borde bete mig på annorlunda sätt och jag får hjälp med det numer. Min kärlek talar om för mig när jag går undan att något inte står rätt till med mig och jag lyssnar, tar in det i mitt hjärta och inser att han har rätt. Det kommer inga pekpinnar utan snarare en omsorg som säger att jag FÅR vara sjuk och det är ok. Han känner av mitt sätt att svara, han påpekar mitt kroppspråk och han känner att min energi är trött och han säger det till mig med mycket kärlek.
Hans omsorg talar också om att jag mycket väl kan visa mig skruttig och jag har, ansvar inför min familj, ansvar att vi mår bra tillsammans och jag vet att vi är en familj som finns där för varandra, så mitt ansvar är att må gott och skicka ut god energi till min lilla grupp. Jag får hjälp att fundera om när min kärlek läser mig som en öppen bok. Det är en känsla och insikt jag är tacksam för och jag växer och lär mig för varje dag som går.

Lyssna till min kropp

Varför väljer människor att må dåligt? Jag frågar mig gång på gång...

Jag har fått en kropp där min själ och mitt hjärta får bo så länge jag är i den här dimensionen. En kropp som är ett hem och mitt hem vill jag ha fint i, städa, byta ut gamla grejer, putsa upp och hitta lugn och ro i. Ett hem som jag renoverar när det behövs och som jag tillbringar mycket tid i, ett ställe som ger mig frid. Där konsten och vackra saker blir viktigt.
Jag undrar hur vi tänker när vi låter vår kropp förfalla, vårt hem. När jag släpper på all omtanke om mitt hem så havererar det mesta runt omkring mig. Framför allt så smutskastar jag själv min själv och mitt hjärta och det enda liv jag har.

Jag har lärt mig att lyssna till min kropp och numer så gör jag så att jag mår bra. Jag har tagit små och stor steg och i och med att jag tar hand om kroppen så får också själ och hjärta ett vackert och lugnt hem. Jag har bara en kropp, en enda kropp och den kan vara bort på en sekund och då flyttar min själ. Söker sig en ny boning.
Vi har god bostadsstandard här i Sverige och jag skulle önska att vi ordnade med samma standard för vårt kroppsliga hem.

Vi tror att vi kan köra på utan att lyssna till vår kropp men den är smartare än så. När det är slut så släcker den ner utan pardon och det tar lång tid att bli sams med den igen.
När min kropp numer säger: jag är trött; då vilar jag. Den säger: jag är hungrig; då äter jag. Den säger: jag behöver motion och vitaminer; då ger jag den det.
Jag tror att kroppen vet vad som är bäst för just mitt hem och jag litar mer och mer på att lyssna till den.

Varför väljer människor bort att må bra? Varför är valet enklare att vilja må dåligt? Något säger mig att jag aldrig kommer att få veta... Jag kommer oförtrutet att fortsätta må bra och troligtvis också påpeka för människor att det finns en annan väg att gå och att det är deras eget val var dom vill gå.

En som vet att lyssna till sin kropp, sitt hem och gör det oförtrutet och till punkt och pricka är Skalman. Han är en förebild!

Ljuset lyser

Vi tog en liten tur ut till stugan igår och jag tände ljus för lilla Cindy, Oma och Opa och farmor och farfar. Det kändes gott långt in i hjärtat. Ett par levande ljus satta på en gammal sliten träbänk och jag tycker det är den vackraste lilla minneslund jag skådat.
Ljuset kommer alltid att lysa i mörkret och jag vet att mörkret är besegrat i och med det. Ett litet ljus i ett kolsvart rum och jag dras till ljuset. En stor lokal med pratande människor och en människa börjar sjunga och alla andra tystnar och lyssnar till sången/ljuset.

Jag får varje dag uppleva tacksamhet över att jag finns och bland det finaste jag kan få höra är att jag gör skillnad. Har ingen aning hur, var och när jag gör skillnad men det spelar ingen roll, jag är tacksam för att människor talar om det för mig och jag fortsätter att vara tacksam och jag har mycket att vara glad över.
Allt går min väg och det är mycket tack vare att jag är tacksam. Jag kan och vill hitta goda saker i alla händelser och det för mig vidare i mitt flow.
Det var länge sen jag skrev det men just nu är känslan så översvallande att jag finns i mitt vortex och det styrker mig. Jag skulle kunna rabbla upp sak efter sak, händelse efter händelse för att berätta om upplevelserna av mitt varande mitt i vortex men det räcker med att jag själv vet om det.

Jag ser människor kämpa, bekymra sig, oroa sig, dra till sig en massa negativ energi och jag gör mina små inlägg i deras live,
Jag ser människor leva, skratta, förändra, vara positiva och ge massor av energi och jag gör mina små inlägg i deras liv.

Jag kan göra skillnad och jag förstår att jag gör det och jag är glad, stolt och tacksam för det.



Naturen spelar oss inrutade människor små spratt i år och jag ler och t o m skrattar högt när jag ser det. Universum och Moder Jord har säkerligen roligt på sina små veckomöten :-)

Enerigförskjutning

Det är många människor som är besvikna. Många som bär på den tunga känslan av besvikelse och låter den styra vardagen.
Besvikelse går hand i hand med förväntningar och ja, jag vet att när man förväntar sig saker och något annat än det förväntade inträffar så inträder besvikelse.
Jag har under de senaste åren beslutat mig för att avstå från besvikelse vilket resulterade i att jag kom fram till att får sluta att förvänta mig saker. Jag kan längta till händelser och jag tänker alltid numer att jag vill ta händelsen precis för vad den är just då och då blir det som allra bäst. Det är skönt att slippa vara besviken och arg.

Jag har precis idag fått uppleva att en person blev arg och besviken på mig efter att jag tog ett annat beslut än vad som var överenskommet. En "muntlig" överenskommelse. Jag sa till mig själv att mitt beslut är mitt och att det som inträffade ingalunda påverkar världsfreden. Det handlade om saker, världsliga ting och jag tog ett beslut.
Att personen säger sig bli besviken och arg hör jag men jag har inget samvete för det och det får mig att fundera lite. Jag handlar ju utifrån där jag är och kan inte ta ansvar för någon annan. Jag kan ta ansvar för mitt handlande och gör det också.
Jag har också känsla för att personen i fråga reagerar och det med all rätt m e n allt är vad det är precis som alltid.

Ibland har jag svårt att veta hur jag ska hantera när människor reagerar som jag alltid tidigare har gjort fram till att jag hittat min livsfilosofi och det enda jag kan göra är att vara trygg i min känsla och låta människor vara som de är. Jag kan ge svar på tal på ett vänligt och bemötande sätt och sen gå vidare.
Jag tror ju att alla möten jag får uppleva i mitt liv har en mening och att jag av någon anledning önskat mig dom. Ibland är det en kontrast och ibland en vägvisare.
Jag är öppen för vad det än månde vara och jag står trygg i min filosofi.

Tänk om vi kunde samla ihop all den energin som vi lägger på negativa tankar och känslor och använda dom i positiva syften istället?! Tänk vilken energiförsörjning vi skulle ha!

Jag vet också att jag kan sluta fundera över hur jag ska kunna låta människor ta del av mina tankar på bästa sätt för jag vet att det blir genom min bok och den kommer när det är perfekt timing.