Kolmården

Det var många underbart härliga "bebisar" på Kolmårdens djurpark idag! Helt ljuvligt med alla lekfulla ungar :-)
Delfinshowen och sälshowen var också underbara och vädret visade sig från sin bästa sida. Vilken go känsla att få gå där i parken och ha privilegiet att få se alla dom djur jag aldrig annars skulle se live. Ser verkligen fram emot att få jobba lite med delfinerna.... :-)

Jag blev också så totalt överraskad idag när min kärlek plötsligt bestämde sig för att komma hem en stund till.... :-) En överraskning bättre än nåt annat i min värld just nu.... Allt växer sig starkare och känslan när vi går åt varsitt håll är lite hjärtslitande men den är ok, den som alla andra känslor och den känsla som tar över är den ljuva kär-leken....

Tro, hopp och kärlek....

Väntan

"Intet är som väntans tider..." "Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...."
Jag vet i tusan... Det här med att gå in i känslan "väntan" är intressant.... Att intet är som väntans tider kan jag hålla med om för det händer något speciellt med mig när jag väntar....
Jag blir oföretagsam, tankarna far omkring hit och dit och fokus blir på att vänta....
Och det handlar enbart om fokus och jag är bra på att byta fokus så jag gör det och mitt fokus tar överhand... åtminstone för en stund... ;-)

Men är känsla "väntan" nåt jag vill vara utan? Nix, den är så välkommen när den infinner sig för den talar om för mig att min väntan är samma sak som min längtan och min längtan är kärlek...

Det flyttas ut ifrån min lägenhet och det blir tomt och jag känner att jag också vill gå igenom mina saker och "flytta" jag också... Jag har fått en helt annan känsla för lägenheten nu när jag vet att jag ska stanna i den och att min kärlek så småningom kommer att flytta in och vi kommer att bygga vårt hem från scratch.... härlig känsla, nästan lite overklig... vad nu det är, overklig..... Allt som jag upplever är ju verklighet för mig så det finns inget som är overkligt.. skönt att veta...

Ett par timmar kan vara som en vecka och som ingenting.... den berömda tiden är en illusion och den illusionen är underbar att vara tillsammans i med den jag älskar....

Att vara i är...

Jag har burit på en liten ängel idag igen och att se in i hans ögon är som att tappa fotfästet en smula ....

Hur kan jag förklara det som inte går att förklara....? Och varför ska jag ens försöka...? Det räcker med att jag själv vet vad det är jag upplever och att jag kan dela det med den jag upplever det med, alla andra struntar jag faktiskt i...
Jag får uppleva, jag.... Jag skriver med stora bokstäver PRIVILIGIERAD över att få uppleva det jag gör...

Det här är..... Jag är.... Du är..... Det här är....

Vibration

Jag har ett samtal med min härliga granne... vi sitter i mina mjuka soffor och njuter av en kopp kaffe och pratar om det "andliga" som vi bägge har nära till...
Jag har ett samtal med min underbara väninna.... vi sitter på en altan och njuter av försommaren och pratar om relationer och kärlek som vi bägge har nära till...
Jag har ett samtal med mannen i mitt liv... vi sitter på varsitt ställe i landet och låter tiden vara en illusion och vi pratar om att ta steget och ta ansvar för sig själv...

Alla tre samtalen får mig att ännu en gång inse att jag enbart drar till mig människor som jag vill ha omkring mig och som gör mig gott, dom "goda samtalen" är alltid här numer.... Det jag tänker och känner drar jag till mig och jag vet också att personerna jag pratar med är i samma vibration som jag... Jag vet det för annars skulle dom aldrig finnas i min närhet....
Det handlar om energi och lust till att vilja varandra och i det är vi i samma vibration...

Jag är tacksam för att jag ibland behöver spärra upp ögonen för att se allt det fantastiskt goda jag har i mitt liv just nu och dom kontraster som kommer i min väg hjälper mig verkligen att välja väg och att hålla fokus... Mina kontraster är mina största "hjälpredor" för att fortsätta välja att leva ett perfekt liv, det liv som jag själv önskar mig...
Att vara i den vibration jag är i just nu innebär att jag ofta blir en betraktare i det livet som pågår runtomkring mig, det livet som är utanför dom som jag håller närmast mig. Jag sätter mig i olika sammanhang och märker snabbt var vibrationerna ligger och när jag märker att jag är i en annan vibration än dom jag tillbringar tid med så blir jag en iakttagare och jag vet att jag känner att jag är så tacksam för att jag är i en annan vibration än där samtalen pågår...

Jag dömer ingen, alla samtal finns för att dom ska finnas, och jag lyssnar och fortsätter att vara tacksam....

Jag vet i mitt hjärta, i min kropp och i min själ att den kärlek jag får uppleva ligger i en mycket hög och ljus vibration och varje gång, och jag menar verkligen varje gång, vi samtalar så blir jag renare och renare och det för att kärleken mellan oss är ren, ren och åter ren... Den är helt utan krav... den är energi = kärlek och det upphöjt i många tusen... att vi gemensamt befinner oss i den vibrationen gör att vi bara kan nå högre och högre och min kärlek växer sig starkare för varje ord vi delar och det för att vi delar dom i ren ärlighet....

"Hur hinner man skriva 700 ord på 30 sek??"

Musik

Idag har jag antagit en ny utmaning och det är enormt berikande. Har sjungit med ett gäng chefer för ett stort internationellt företag och dom kom från Sverige, Norge, Danmark, Finland och England så det blev på engelska idag!
När jag har funderat över vilka sånger jag kan välja så inser jag att musiken är det mest internationella språket utan konkurrens. Även om jag aldrig skulle få alla här att sjunga text så skulle alla kunna sjunga samma melodi för där finns inga språkliga barriärer.... Det är en fantastisk känsla att musiken förenar utan ord och endast genom att vara toner... vad nu en ton är..... ?

Det spelar ingen roll vem jag är, vad jag har gjort, vad jag gör, vad jag heter, vilket kön jag tillhör, hur mycket pengar jag har osv för när vi delar musiken tillsammans så finns bara den och musiken är enorm kraft i våra liv. Dom flesta människor lyssnar mer eller mindre till musik och alla har vi våra favoriter (vilket också är intressant; vad det är som gör att vi fastnar för en viss sorts musik...) Och eftersom vi alla har en relation till musiken så kan vi också sjunga och jag får bevis för att alla kan om och om igen och jag älskar det där ögonblicket när alla inser att dom faktiskt kan :-)

Våren är så påtaglig just nu och det fullkomligt exploderar i naturen av både växtlighet och dofter. Jag älskar doften av spirean och speciellt när det har regnat. Att sen få uppleva kärlek från en fantastisk man mitt i den underbara våren, ja, jag är så fylld av tacksamhet....

Jag är den du gör mig till
Jag är den som stannar om du vill
Du ger allt en mening, en klarhet och en rening
och för att du är, är jag.....

Samverkan

Universum samordnar hela tiden till det bästa och idag har bevisen på det varit så fantastiskt påtagliga :-) Jag har flera gånger under dagen slängt iväg mitt största leende i min ensamhet när jag fått ett litet tecken och sen i efterhand sett att det var en samverkan från universum för att det skulle bli perfekt! När jag är i mitt vortex och går i tro och i "jag har redan det jag önskat mig" så blir det så..... Det handlar mycket om att släppa kontrollen, "ge upp" och sen strunta i hur det hela ska gå till...
Allt går min väg just nu och det kommer att fortsätta att vara så för alltid för jag har gett "Lagen om attraktion" en stor plats i mitt liv och det är min ledstjärna :-)

Och idag var en perfekt dag att berätta för mina vänner att jag har ett förhållande :-) Det känns stort att kunna dela det med "hela världen" och att just jag skulle få chansen att möta mitt livs kärlek och det mitt i livet.... Jag är så tacksam för mina önskningar, för min tro på LoA och för den man jag får älska och som älskar mig...
Hela mitt liv går i det positiva känslornas tecken och det fylls på mer och mer och mer....
Jag är lycklig och jag har släppt allt motstånd :-)

Mina goda samtal med min änglavän ger mig så mycket kraft, energi och styrka och det känns som att jag fysisk expanderar och tar hur mycket plats som helst på den här jorden och jag tror att det faktiskt är det som händer; jag expanderar och tar mer plats vilket är en grymt härlig känsla!

En koltrast följde mig idag på en telefontråd ovanför mitt huvud i motionsspåret .... jag stannade upp och den trippade ovanför mitt huvud på den smala linan, sjöng inget och lyfte snart för att landa i ett träd lite längre bort... och där sjöng den om den där morgonen som vi alla älskar.... Koltrasten sjunger om förändring och förändringen är här i allra högsta grad....

Livet är här och nu..... :-)

Hemma

När jag sätter nyckeln i låset, vrider om och kliver in där jag har det som är mina saker, det som är mitt jag, då är jag hemma
När jag låter ytterdörren stå olåst så att alla mina vänner kan komma och gå som dom vill och i det känna mig trygg, då är jag hemma...
När känslan är så självklar att den verkligen är självklar att det ska kännas så här, då är jag hemma...
När jag kan vara med mig själv en hel dag och njuta av ensamheten i det rum jag befinner mig, då är jag hemma...
När den enda energi som tas upp är den positiva och luften är hög att andas i det rummet jag är i, då är jag hemma...
När jag lägger mig i sängen om kvällen och njuter av närhet och omsorg och kärlek, då är jag hemma...

När jag känner att jag hittat den person som fattats mig i livet, då vet jag att jag är hemma...
När jag möts av enbart ren kärlek från den jag delar mitt liv med, då vet jag att jag är hemma...
När det enbart finns tillit, trygghet, värme och glädje, då vet jag att jag är hemma...
När jag möts av en bukett med gudomliga rosor på mitt bord i vardagsrummet, då vet jag att jag är hemma..

När det bara finns ren och äkta kärlek då vet jag att jag har kommit hem....

En plats där jag får vara stilla, där ingen tränger sig inpå
Jag vill få skapa mig ett eget bo, för mig och för min man
Och tänk att äntligen få vila

Omgrupperar

Kastanjen på vår innergård som jag önskar få se stå i full blom många år framöver

Regnet smattrar på rutan där jag sitter i den mjuka soffan i min vackra lägenhet.... Jag har den senaste tiden suttit i den soffan många gånger, tittat ut på det väder som behagat infinna sig och haft goda samtal om allt mellan himmel och jord...
Det är snart dags för mig att krypa ner i min säng och jag njuter av stunden som är just nu när jag känner in vad den här helgen har haft med sig inför mitt kommande liv....
Jag trodde tills idag att jag gått den väg jag vill gå och jag HAR gått den väg jag önskat och universum har med små medel pekat lite åt ett annat håll; en envis granne, ett par flyttkartonger på vift, ett samtal till en flyttfirma som aldrig blivit av, en försäkring som ännu ej är klar.... Jag kan se dom sakerna idag när jag fått möjlighet att bestämma mig för en lite ny och annan väg... eller, den vägen har redan varit etablerad länge, länge, det är bara så att nu är det dags för att jag är redo...
Jag omgrupperar och stannar där jag är i kärlek, tillit och total trygghet.....

Kärleken är vårt ledord och när vi använder känslan som kommer ur det ordet så är vi på en nivå långt ovanför "det vanliga"... vi är där vi vill vara och där vi vi känner att vi vill vara nära varandra, så nära det bara går.... och vi är nära.... i hög vibration....
Jag hör hans ärliga ord om att tillbringa så mycket tid som möjligt tillsammans och jag hör vad han säger och orden är som att släppa iväg fastknutna ballonger som vill i väg i frihet; dom stiger med otrolig hastighet och lämnar bara öppenhet kvar och dom lyfter och svävar fritt och flyger högt.... Tårarna kommer och det släpper...
Ord och handling i ren och öppen kärlek lämnar kvar en frihetskänsla som jag aldrig tidigare upplevt....
Jag vet att känslan att vara riktigt lycklig har funnits och nu får jag uppleva den på allra närmsta håll för lyckan har hittat till mitt innersta.....

Idag lämnar jag ännu en bit av mitt gamla jag bakom mig och för första gången går jag vidare helare än jag nånsin tidigare varit och jag börjar ett nytt liv...
Ett liv tillsammans i kärlek.... och jag är såå tacksam.... jag får älska och bli älskad....

Älska

Jag får och kan älska och blir älskad tillbaka..... det är allt jag behöver idag, i morgon, nästa år och för all-tid....

Murar

Jag drömmer oerhört intensivt om en person som jag är riktigt arg på, både i verkliga livet och i drömmen och jag minns den såväl när jag vaknar. Både ser den och känner den tydligt i mitt vakna tillstånd.
Min fina änglavän söker mig under förmiddagen och jag sitter upptagen i ett härligt samtal med min försäkringsman om att jag skulle vara "döden" för försäkringsbranschen med tanke på att jag vet att jag styr mitt eget liv och bara vill dra till mig bra saker och aldrig säger "om" ... :-) Ett mycket gott samtal och jag bubblar inombords efter det och ringer ett ännu godare samtal som handlar om kärlek.

Jag söker min änglavän igen via telefon och efter ett par svängar så får vi tag i varandra och vi talar om det vi alltid gör; lagen om attraktion, Abraham, vibrationer, energi och kärlek. Och så frågar jag om mina drömmar....
Vi samtalar om dom en stund och helt plötsligt är det som att släppa på en flod av tårar i mig och dom forsar ner för mina kinder och jag inser vad det hela handlar om; känslan av att bli övergiven... Min ilska handlar om att jag, igen, blivit övergiven.... Det var ingen självklarhet att se det så innan vi samtalade men nu efteråt så är det en ren självklarhet.
Jag får ur mig sorgen och det är som att öppna en igenspikad lucka på en gammal dimmig vind; det strömmar in ljus och ny fräsch luft och min glädje återvänder och känner mig så lättad och faller ännu friare....

Bägge två tackar vi för att samtalet kom precis exakt när det skulle, när vi bägge var mottagliga i just den vibrationen för att lösa den här knuten... Universum sätt att arbeta är mycket fascinerande...

Min fina vän säger också: " -Du kan sluta sätta upp skyddsmurar nu, dom har inget syfte längre... Dom fyller ingen funktion där du befinner dig just nu.... " Jag hör vad hon säger och orden landar mjukt och ändå som ett knytnävsslag "dom har inget syfte längre....." Jag återvänder till samtalet jag fick uppleva i lördags natt med en person jag älskar som sa samma sak fast med andra ord och jag ser att jag får samma meddelande från olika håll och jag vet att här är det upp till mig att välja väg... och jag väljer, om än på lite vingliga ben, att krossa dom murar jag börjat bygga upp, öppna mina handflator på mina utsträckta armar och säga; "Här är jag och det här är jag...."

Jag vill att "jag" och mitt jag ska befinna sig på samma plats och först då vet jag att jag är hel.....

Jag är

Jag känner mig lite udda emellanåt.... Jag kan titta på mig själv utifrån och se att jag går min egen väg och sällan ingår i det "normala mönstret" för hur vi människor "ska" vara... Jag filosoferar mycket och tankarna och känslorna dras runt ett par rejäla varv och jag vill dela mina tankar med dom som står mig nära .... står mig nära mentalt och själsligt...

Jag säger det jag känner, jag gör det jag vet känns rätt för mig, jag förväntar mig aldrig något i retur när jag är generös för jag ger för att jag vill ge och det utan känslan av att vilja ha något tillbaka.
Jag möter människor precis där dom är och lyssnar till deras berättelser utan att döma, jag gör det jag tror på, jag samtalar med dom människor jag vill samtala med och jag har slutat vara duktig.
Jag gör det som känns bra för mig, jag struntar i vad människor tycker och tänker om mig i negativ riktning, jag njuter av att ge människor upplevelser av musiken och sången och jag älskar kravlöst och med stort hjärta och ärlig kärlek.
Vill människor avstå från att vara med mig så accepterar jag det och går vidare tills jag drar till mig dom människor som vill vara med mig, vad kan jag annat göra? Jag vill vara ärlig mot och med mitt egna hjärta och det som är min själ och mitt "jag" så jag kan bara följa mina inre känslor och göra det jag mår bra av....

Jag kan bara fortsätta att vara just den jag är... Det finns inget att vara rädd för i att vara den jag är... Rädslan blir till ingenting när jag gång på gång väljer det som känns rätt för mig.... Vill du gå med mig så är du mer än välkommen...

Jag säger: "Jag älskar dig" just för att jag verkligen gör det och när jag vet att jag gör det så vill jag säga det till dig om och om igen för att jag just älskar....

Jag fortsätter att vara den jag är..... och jag kommer alltid att vara den jag är.... och jag fortsätter att älska utifrån den jag är....

Löften

Vad är det att lova något? Vad är ett löfte?

Jag kan bara säga och uppleva saker för vad dom är just nu och jag kan aldrig lova något eftersom jag aldrig vet vad framtiden bär med sig....
Kan jag ångra ett löfte? I min värld, nej... eftersom jag bara gjorde då det som kändes rätt just då
När jag undviker att lova något så behöver jag heller aldrig bryta några löften vilket gör att jag själv aldrig behöver må dåligt av ett brutet löfte och ingen kan förvänta sig av mig att jag ska hålla ett löfte

Behövs löften för att ge mig själv och mitt liv struktur?

Jag tror att man kan ändra sig hundra gånger om dagen så vad är ett löfte värt då?
Löftet är ju bara till och fungerar ju bara om det hålls..... och det finns inga garantier what so ever för att ett löfte ska hållas...

Är löftet mer värt för den som blir tilldelad löftet än för den som säger det? Och lovar jag något till någon annan så blir det ett krav som läggs på mig, att det ska infrias.....

Om jag ber en person om ett löfte, litar jag verkligen på den personen då? Om jag litade på personen varför skulle jag vilja ha ett löfte....?

Jag får kommentaren att det är ju fegt att aldrig lova nåt? Ok........ Vad ska jag stå till svars för och inför vem i såna fall?
Vid altaret så kan jag bara säga att jag vill älska mannen i mitt liv just nu och eftersom det alltid bara finns just nu så räcker det ju att säga det....

Jag avstår från att ge löften.... Jag vill bara säga hur jag upplever saker och känslor här och nu.....

Om det enda du begär....

Min känsla var att min blogg skulle handla om alla härliga möten jag haft idag.... med min goda väninna som jag lyssnat till (hon läser till präst) och diskursat med och som jag tycker mycket om, min gode vän som jag fikar med ibland och som jag uppskattar mycket för våra samtal är ärliga, roliga och rättfram, min änglavän som har en speciell plats i mitt hjärta och förstås mannen i mitt liv som jag delar många goda ord, känslor och tankar med och som jag alltid vill prata mer med....
Men något hände som öppnade ännu en känslodörr.....

Jag har bett en god vän att skriva en text till mig som jag kan använda på min platta, texten kom förra veckan och jag visste direkt vem som skulle tonsätta den och skickade den till min svägerska.... Sent ikväll fick jag för första gången höra hennes toner.... Hennes toner som blir till en ljuvlig enhet med texten.... Hon har en förmåga att hitta rätt toner till varje litet ord och mina tårar rinner fortfarande när jag skriver här och jag lyssnar till sången....
Musiken spelar på alla mina känslosträngar och jag låter den göra det för musiken är en av mina stora kärlekar och den berör mig djupt och innerligt.... spelar på tangenter jag aldrig tidigare provat och ger mig toner nya för världen....

Sången öppnar ännu mer av det som jag redan är full av; kärleken.....
Kärleken som har fått flytta in i mitt hjärta och i min själ.... kärleken som öppnar till allt som jag stängt inne... kärleken som jag bjuder in och som ber mig följa med på en resa som jag länge längtat efter.... kärleken som är så stark och ändå skör.... kärleken som är skör och ändå så stark... Kärleken som är för att jag önskat mig den.... Kärleken som ber mig släppa taget och våga falla fritt och falla fri....

Och om det enda du begär
att jag är nära, där du är
då ska du veta, känslan bär
då ska du veta, jag finns här

Ömsesidig aktning....

Mitt sommarparadis har slagit upp sina portar och idag var det premiärbesök vilket resulterade i en ljuvlig stund på min klippa där också sömnen fick göra ett kortare besök... :-)

Jag har under åren varit på hundratals bröllop och jag har hört alla orden sägas om och om igen. Jag har hört dom men knappast lyssnat och tagit in vad som sagts. Skulle någon be mig säga dom så skulle dom komma som ett rinnande vatten ur min mun.
Idag var jag på ännu en vigsel och för första gången, kändes det som, så lyssnade jag och orden blev starkare än någonsin.
Orden är innerliga och fulla av kärlek och när kärleken blir full av dom här orden som görs om till en verklighet då, då, har jag hittat det som är kärlek för mig. Två meningar fastnar hos mig:

Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag
Överträffa varandra i ömsesidig aktning

Den sista meningen får mig återigen att fundera över ordens betydelse och vad dom gör med oss... Jag läser ett par facebookstatusar och konstaterar att fokuseringen ligger på det som gör ont och är illa. Jag tror, och vet av egen erfarenhet, att när jag har ont, var sig det är mentalt eller fysiskt, så ska jag absolut låta bli att lägga fokus på det dåliga. Har jag ont så går jag ifrån den tanken och sök upp tankar och känslor där jag mår bra... Jag vill känna känslan av att vara helt frisk och när jag hittar den så försvinner också min smärta.

"överträffa varandra i ömsesidig aktning"... DET vill jag göra hela tiden. Jag vill enbart säga vackra, goda och kärleksfulla ord till mannen jag älskar, till mina bröder, till mina föräldrar, till mina vänner, till icke bekanta och till alla som jag möter i livet, för när jag gör det så växer kärleken och min verklighet blir som jag uttrycker mig; jag lever i harmoni och kärlek.

Jag kan aldrig säga för många goda och kärleksfulla saker till någon, aldrig någonsin....

Den här kärleken jag känner inom mig den bara växer och växer och jag undrar var den får plats nånstans...? Behöver en känsla, kärleken i det här fallet, inget fysiskt utrymme? Det känns som att hjärtat och det som är mitt "jag" har expanderat tusenfalt och ändå finns inget nytt fysiskt utrymme.... Går det att ta på en känsla? Kan jag stoppa mina känslor i en låda och sen ta fram dom? Kan jag nånsin göra dom synliga? Och bara för att dom är osynliga, betyder det att dom inget utrymme behöver?

Jag får älska och jag blir älskad.....

Min äng....

Det är en sån där fantastiskt vacker sommardag... Solen värmer varsamt, fåglarna sjunger och vinden är ljum. Jag har äntligen hittat den där drömängen som är fylld med dom allra vackraste blommor. Jag har länge bett om att få uppleva den här ängen och jag har ibland trott att jag har hittat den men när jag börjat plocka bland blommorna så har jag då och då stuckit mig på taggar eller bränt mig på nässlor.... den här gången vet jag att jag hittat min äng och jag får uppleva den precis när jag är redo. Den är så stor, inbjudande och lustfylld så jag ställer mig i ena kanten av den, tittar ut över havet av alla vackra blommor, tar ett djupt andetag och insuper all ljuvlig doft...

Jag vet att jag får plocka precis vilka blommor jag vill och jag vet vilka jag vill ha i min bukett. Jag njuter av varje steg jag får ta på den här ängen medan sommardagen är som vackrast. Jag ger ängen namnet "Lyckan"....

Jag sätter mig på huk och plockar mina första blommor som jag varsamt bryter från sina stjälkar och sen håller i min hand. Dom omsluts av värmen från mig och jag håller precis lagom hårt för att dom ska må som allra bäst.
Jag går vidare och fyller min bukett med alla dom blommor som tävlar om att dofta ljuvligast och som tävlar om att vara vackrast... alla sträcker sig mot mig och ler och jag får välja fritt.
Min bukett blir större och större och jag börjar känna att den snart är hel.... Det är bara en lite blomma som jag längtar efter som ska sätta den där lilla guldkanten på det vackraste som jag håller i min hand... jag går över hela ängen och njuter och längtar efter att upptäcka den där sista blomman..

Helt plötsligt hör jag din röst... jag har hört den många gånger förr och den här gången vill du något alldeles speciellt... Du säger att du hittat blomman jag söker... Du säger att jag har letat bland det allra vackraste och ändå inte.... Jag har gått förbi blomman som finns där ett par gånger utan att se och känna doften... Du gör mig medveten om var den står och jag går med försiktiga steg ditåt för att få min bukett komplett... Du är steget före mig och när jag kommer fram har du redan plockat blomman och ger den med stor kärlek till mig.
Den gör buketten till den allra vackraste....

Jag tittar på buketten där jag har plockat in allt som är jag och jag vet precis vad jag ska göra med den; jag ger den till dig....

Bilder

När jag pratar med människor och dom berättar händelser för mig så gör jag mig alltid bilder i mitt inre, dom dyker upp spontant. En del bilder blir helt galna, andra vackra, några kanske helt verklighetsriktiga och några enbart fantasi.
När jag då och då får uppleva verkligheten till en del av dom bilder jag gjort mig så kan det stämma till viss del medan andra bilder är helt fel och det är ju strunt samma vilket det blir.
Funderar ibland på vad som då är verklighet och fantasi...? Dom bilder jag gör mig är ju mina och min verklighet och det tills jag får se det som är den riktiga verkligheten, frågan är ju då vad som egentligen är verkligheten? Mina bilder kan ju vara min verklighet hela livet ut dvs om jag aldrig får uppleva den riktiga verkligheten.... vad nu det är... ?

En bild säger mer än tusen ord.... Säger då tusen ord mer än en bild?

Betrakta/delta

Jag kan välja att vara en betraktare av det här livet eller jag kan välja att vara en deltagare....

Jag har under många år varit en betraktare och sett människor göra och uppleva dom saker och händelser som jag också skulle vilja ha i mitt liv och har med stor beundran hört människor klara av den ena prestationen efter den andra. Har också hamnat i fällan av att tro att alla gör allting; att se olika personer genomföra saker och sen lägga ihop alla dom sakerna och tro att jag också kan klara alla dom sakerna själv, vilket ju givetvis har fallerat.
Som betraktare har jag suttit i salongen och sett skådespelet spelas upp framför mina ögon gång på gång, försvunnit bort och önskat att jag vore med för att helt plötsligt ryckas upp ur mina drömmar och inse att jag är en åskådare, en åskådare som smyger hem utan att prata med någon och varsamt stänger dörren om mig när jag kommit till hemmets lugna vrå för att undvika att störa det liv som pågår där utanför.

Dom senaste två åren har jag lärt mig att jag är en kvinna som vill uppleva händelser och saker och att rutiner kan vara en fördel men att dom samtidigt stoppar mig i det jag vill vara i.
Jag har varit en betraktare och jag betraktar fortfarande mycket men nu ur ett helt annat perspektiv; jag betraktar utifrån att jag är en deltagare...

Jag har framför allt blivit en deltagare i det som är jag själv; vem är jag, vad vill jag, hur vill jag att min vardag ska se ut, vad är viktigast för mig, vad är det som kallas mitt liv?

Att ta klivet från stolen, där jag suttit länge, och gå fram och trycka på strömbrytaren "betraktare/deltagare" var ett litet steg och att sen låta strömbrytaren stå i läget "deltagare" har varit en ganska lång resa samtidigt som jag känner att jag har ingen aning om hur lång tid det har tagit för jag vet ju bara hur jag känner mig just nu....

Jag vet att jag idag är en person som; bekräftar mig själv, vet mitt värde på arbetsmarknaden, vet vad mina innersta önskningar är, vet att jag kan få allt jag önskar mig, låter min vilja till livet styra, har släppt in kärleken och äntligen förstått hur det ska kännas, betraktar människor med ömhet när dom gör sina val, låter människor vara som dom är, är trygg med och i mig själv och bara gör det jag vill och låter lusten och kärleken vara mina främsta budbärare.
Min största tillgång som deltagare i det här livet är omsorgen, ansvaret och kärleken till mig själv.

Världen behöver både betraktare och deltagare och jag har upplevt bägge sidor och i resten av mitt liv vill jag vara en deltagare för att jag äntligen lärt mig älska mig själv... Och när jag älskar mig själv så kan jag älska andra och att älska är i min värld att vara en deltagare i det här livet....

Vänskap

Jag frågade: "- Vem är din allra bästa vän?" och han svarade med ackuratess; "- Det är jag själv." och sen blev han tyst i sitt självklara, starka svar...
Jag upplevde en sån skön känsla över att få höra det det svaret komma så snabbt och självklart för jag kände att det kom från en hel man, hel inifrån och ut, hel i själ och hjärta, hel i kärleken till sig själv... Och när han äger kärleken till sig själv så älskar han villkorslöst och kravlöst och dom som får ta del av hans kärlek kan skatta sig lyckliga för den är helt ärlig och öppen....

Vi är två kvinnor i den ljuva medelåldern och vi samtalar om livets väsentligheter, våra samtal är alltid goda och samtalet rör sig runt filosofi, kärlek, relationer, våra föräldrar, syskon och vänskap. Hon blir rörd över att jag delar mina känslor och tankar med henne och jag har stor respekt och kärlek till henne för att hon alltid låter mig vara "bara Lisa".... Vi delar skratt och tårar under ett par timmar och i vårt samtal finns ingen tid, det finns bara lust och vilja till att dela det goda samtalet...
Vi är riktigt goda väninnor och jag är så tacksam för vår otvungna och ärliga vänskap.

Min kärlek och jag återkommer till vårt första möte och inser att vår första halvtimme tillsammans handlade om kärlek, tro och hopp... och den känslan och upplevelsen är stark, kraftfull och fylld av kärlek..... Tro, hopp och kärlek.... och min bästa vän...

Ren och sann....

I den sena kvällen så får jag återigen uppleva att få dela med mig av det som energierna ber mig leverera... Jag sitter i min soffan i burspråket, ser regnet strila ner utanför fönstret samtidigt som jag pratar med den som har flyttat in i mitt hjärta.... plötsligt lyses himlen upp av en kraftig blixt och samtidigt går det som en varm stråle genom min kropp...
Min mun börjar tala sånt som min egna känsla och tanke inte själva levererar utan det här kommer från ett annat håll.... Jag talar en kort stund och jag känner jag har pratat färdigt och då behöver jag ta ett par djupa andetag i den tystnad som uppstår och så är jag tillbaka till mitt fysiska jag igen...
Vi fortsätter vårt samtal i energin och vi talar enbart om det som ligger oss närmast och efter en stund tystnar vi.... energin har gjort sitt genom att möta oss bägge precis bara där vi är; i ett samtal i och om kärlek.....
Känslan av samhörighet är påtaglig och orden uteblir och vi vilar i det.... Det är stort, varmt, vackert och fyllt av god energi...

Och så dyker det upp hos honom, det där ljusfenomenet.... Helt plötsligt, utan förvarning och ändå helt naturligt....

Jag känner mig nästan kroppslös... han finns nära mig och jag är nära honom och bägge är vi utan våra fysiska kroppar och det enda vi gör är att sitta nära, nära... En öm omfamning i tystnad.....

Mina tankar går till Jesus; undrar om han upplevde liknande känslor som jag gör ikväll? Att vara så uppfylld av energi och kärlek till dom som ville vara äkta och ärliga i mötet med honom, att han till slut av ren utmattning drog sig undan för att han fått uppleva att leverera all den energi som gick ut ifrån honom.... En känsla av att bara vilja dela det innersta med den jag älskar... Han delade det med sin far och jag får dela det med den som bor i mitt hjärta...

En styrka olik allt annat infinner sig och jag säger återigen till mig själv, det här är ren och ärlig kärlek och jag är så tacksam över att få uppleva den...

Min sanning

Fönstret är öppet, den ljuvliga vårluften kommer in som en frisk fläkt och plötsligt så kommer det; vårregnet! Kort och intensivt och gör luften ännu fräschare och jag njuter så av vad jag får känna....
Jag upplever dom där fantastiska försommarkvällarna när jag sitter ute på trappan till vårt vackra lilla hus med ett glas med något gott i eller en kopp kaffe, har en filt med mig ifall det blir lite mer kyligt och jag delar kvällen med den jag älskar, det är lycka :-)

Den visualiseringen, som så många andra i mitt liv just nu, är redan en sanning i min värld. Och när jag gör den till min sanning just nu så ÄR det min sanning... Den känslan är cool och fullt sann...

Tänk om det är så enkelt att om jag bara kliver ett steg åt höger i min vibration så får jag exakt det jag önskar mig på momangen :-) Jag vet att det är fullt möjligt och det enda som hindrar mig från att göra mitt liv sådant är mina egna begränsningar i det här fysiska livet. Allt är möjligt så även det här så varför avstår jag från att ta steget...?

Vi skrattar gott åt att jag säger att den där bilen är vit fast den i den "bestämda verkligheten" är grön, och hur det blir när jag säger till bilförsäljaren att jag vill provköra den där vita bilen och han tittar länge på mig... Jag tror verkligen att jag kommer att få provköra den "vita" bilen för han kommer att säga; ok, provkör den du.... och DÅ har min verklighet och sanning verkligen blivit en sanning :-) Sen provkör jag bilen i flera timmar trots att jag bara får en halvtimme på mig och när jag kommer tillbaka så säger jag; tiden är en illusion och ja, dom kommer ju att acceptera det också eftersom jag kom tillbaka med bilen :-)

Jag kan säga och göra precis vad jag vill och även om det strider mot det som samhället har bestämt så är det fortfarande min sanning och min verklighet om jag vill att den ska vara så.

"You are who you make people think you are"..... sant i min värld...

Jag har världens goaste grannar.... :-)

Gå åt mitt håll....

Jag har en person i min närhet som är en stor kontrast till det jag vill ha i mitt liv... Hon kommer att finnas här länge och jag ser henne med andra ögon idag än tidigare. Hennes ord till mig kan ibland kännas som ett knytnävsslag i magen och jag får det helt utan anledning... Eller kanske inte... Jag har ju ändrat min livsfilosofi dom senaste åren och hon vill inte gå med....
Hon är kvar i det hon alltid har varit och tidigare har jag accepterat och också varit i samma vibration som hon men nu har jag gått till mitt vortex och därför blir gapet mellan oss större än nånsin...

Jag kan aldrig önska åt någon annan människa och jag kan aldrig ändra på en annan människa och det har jag accepterat och insett och respekterat.

Jag önskar mig under dagen att få prata med min underbara änglavän och som på beställning ringer hon mig och vi har ännu ett av dessa ljuvliga samtal som leder mig vidare i det här underbara som kallas livet. Hon påminner mig om att när jag får orden till mig av den här personen så kan jag bara ta det för ett uttalande och tacka för att hon återigen påminner mig om vilken väg jag vill gå och var jag vill vara i livet; i min vortex. Tack vare att hon är ur sin vortex så får jag uppleva en kontrast och istället för att gå ur min så kliver jag ännu lite längre in i min och går till det ställe där jag vill vara, i kärleken...
Jag sätter henne också i hennes bästa och när nästa samtal kommer så tar jag med mig den bilden och framför allt känslan och går dit jag vill vara.... När hon är redo så är hon välkommen hit, hon är välkommen till min värld.

Jag tittar på min senaste underbara relation och ser att vi är i samma vibration och att vi bägge vill vara i samma vibration och det enda vi gör, just nu, är att ha lusten och kärleken som förtecken, vilket gör att vi helt naturligt och självklart är i samma vibration. Det får mig att ännu en gång bara konfirmera att när jag vill andra människor och dom vill mig så är vi i samma vibration och att gå tillsammans, hand i hand, på den vägen skapar bara lycka och ännu mer kärlek.

Skratt

Vi skrattar tillsammans om och om igen och det är en sån härlig känsla, jag blir varm och tillfreds i kroppen varje gång vi pratar med varandra och kärleken jag känner blir bara starkare och varmare för varje gång vi delar skrattet... :-)
Att höra om alla tokigheter är en ren fröjd och jag vet att han roar dom människor som han har närmast sig om dagarna.... Rätt åt dom! :-)

Skrattet är så befriande och att kunna lägga upp ett riktigt asgarv tillsammans med mina väninnor, som jag tycker om, är så härligt och när vi väl börjar skratta så fortsätter vi tills vi får ont i magen och får kippa efter andan och be varandra sluta så att vi kan hämta igen våra magmuskler....
Oftast är det bilderna som jag gör mig som jag skrattar åt och också dom minspel som utförs av den som berättar liksom tonfall....

Jag vet att skrattet gör nytta genom att sänka hjärntemperaturen en aning och underlätta kommunikationen mellan hjärnhalvorna vilket ju verkligen känns som en sanning. Känns som att jag blir "fri" i hjärnan efter ett skrattanfall.... Blodcirkulationen ökar, blodtrycket sänks och hjärtat får gymnastik.
Endorfiner utsöndras när jag skrattar och älskar, både fysiskt och mentalt, vilket lindrar smärta och stimulerar viljan att äta, sova och dricka.... Min friskgymnast brukar skoja och säga att han skulle vilja skriva ut sex på recept för att just lindra smärta... En bra idé tycker jag, älskog och en rolig film och jag är smärtfri :-)

Att dela skrattet är att dela vänskap, kärlek, förtroende, lust och värme och att skratta så mycket som jag gör just nu är en gåva som jag är tacksam för varje dag.... Tack! :-)

"You put another song in my heart, it made me sing along from the start.... A song of joy and of love that has changed my way" (P-E Hallin)

Mitt väntrum

Jag har lämnat det där väntrummet som jag suttit i .... Jag har suttit där och hört människor få sitt nummer uppropat, ett nummer kopplat till ett livserbjudande och sett dom välja att gå till den öppna dörren eller sitta kvar. Många har suttit kvar med nedböjda huvuden och många har gjort "dåliga" val bara för att någon ropat på dom och ställt en dörr på glänt. Dom har gått utan att göra ett aktivt eget val, någon har ju ordnat åt dom så varför välja själv?

Jag har varit där länge och jag har betraktat mina medmänniskor och har ofta talat med dom som suttit i min närhet och pratat om det som ligger mig varmt om hjärtat när det gäller att leva. Sällan har jag fått några svar utan oftast ett stort tack och så har dom lagt sin nummerlapp på bordet och gått därifrån och jag har suttit kvar..... Undrande över när mitt nummer skulle ropas ut...
Då och då har jag rest mig upp och följt med någon annan fram till dörren bara för att säga; lycka till! och sen återgått till min stol och mitt väntrum

Så helt plötsligt hör jag det numret som står på min lapp, "Din tur", och jag vaknar till. Dags för mig att ta ett beslut om jag ska gå till den där dörren eller sitta kvar ännu ett tag....
Egentligen tvekar jag aldrig utan jag tar ett djupt andetag, reser mig ur stolen, sträcker på mig och går till dörren och lämnar min lapp till "Din tur" och med stor glädje och lite pirr i magen så kliver jag in.
Vet vad jag hade hoppats på skulle finnas där och när det första ljuset lagt sig så är det enda jag kan se det jag önskat mig; kärleken..
Den kom till mig på ett sätt jag knappast hade trott var möjligt och varsamt går jag nu vidare genom ljuset och i och med att jag väljer ljuset så finns där alla mina behov, önskningar och förverkliganden representerade och jag ser dom klarare och ljusare än någonsin tidigare...
Det händer att jag slänger en blick bakåt och ser då det där väntrummet som haft namnet "Överleva" och jag inser att jag fortfarande har det ordet med mig men det finns i mig som att det är "över" och det enda jag vill är att "leva" fullt ut just nu, just här och enbart i den ljusaste av kärlekar....

Jag har sagt ja när mitt nummer "Din tur" ropades upp och jag stänger dörren efter mig för att aldrig mer återvända till väntrummet....
Jag frågar min granne i väntrummet: "- Vad står det på din lapp och hur länge vill du vänta?"

Det var så länge, länge sen
som någon fattade min hand
Som någon sa med ögonen
så mycket mer än orden kan

Så många visor som jag glömt
min tystnad gjorde glädjen svag
Nu spelar tonerna som gömts
Nu ljusnar livets sommardag

Och om det enda du begär
att jag är nära, där du är
då ska du veta, känslan bär
då ska du veta, jag finns här (Gudrid Hansen)

Ordens innebörd

Jag vet att jag har sagt orden tidigare och jag vet att jag tror att jag har menat dom när jag sagt dom och jag menade dom säkert eftersom jag inget annat visste just då. När jag nu går från klarhet till klarhet och livets stunder passerar i olika tempon och mina erfarenheter gör att mina känslor har annat att hämta sin känsla ifrån så märker jag att orden blir viktigare än nånsin för mig.
Ett ord eller uttryck jag använt för 20 år sen har en helt annan innebörd idag.

Han sa till mig; " -Det känns som att orden jag använt är lite förbrukade och har tappat värde för idag vill jag säga dom till dig och jag har redan sagt dom tidigare men har då haft en helt annan känsla... Idag vet och känner jag vad dom betyder för mig och jag skulle nånstans önska att jag hade sparat dom till dig... " Vilken fantastiskt kärleksfulla ord....

Jag leker med tanken att om jag bara fick använda ett visst ord ett visst antal gånger i mitt liv så skulle jag antagligen blir mycket mer selektiv och verkligen tänka och känna efter om det är den här personen som ska få uppleva mina ord eller om jag spara dom ett tag till...
Inför varje ny person så blir ju orden värda något annat eftersom den jag möter är unik och möts av ordet utifrån dens livssituation och erfarenheter.
Och så går jag igen till att det finns bara nu och att spara på något som ska användas till något som eventuellt kommer att dyka upp... nä...... nix..... min värld ser annorlunda ut....
Jag vill säga orden nu och jag vill säga dom utifrån den känsla jag upplever idag i mitt nu och med all livserfarenhet jag har så blir orden nya för mig när jag säger dom till en ny bekantskap... Jag speglar den person jag har framför mig och orden finns redan men min känsla i orden har ändrats och det för att jag är en hel person idag.... En hel person som vill använda dom vackraste, starkaste och mest kärleksfulla ord jag har tillgång till därför att jag älskar....

Många skulle säga att dom är tre stycken, dom där orden.... för mig är det två starka ord.....

Lisa Nilsson sjunger:
Det är bara ord som redan finns....

Nyvaken

Stunden mellan 00.00-01.00 den 8 maj 2010 kommer alltid att vara speciell för mig.... Oavsett vad som kommer i mitt liv framöver så kommer den stunden att alltid finnas i mig som en dyrbar, vacker pärla..... Bara känslan av att ha fått uppleva det jag får göra, något som från och med nu förändrar mitt liv, är jag tacksam för. Jag har en gång önskat mig det här och jag har gått en lite krokig väg hit och jag har fått uppleva många känslor och händelser under vägen, en hel del kontraster och någon gång fått smaka en tugga av det jag nu får smaka fullt ut.
Känslan är överväldigande och lite ogreppbar och allting känns som på nytt.... Och allting ÄR nytt; jag är ny, "tiden" är ny, nuet är nytt, känslorna är nya och förändringen är ny.... Ny.... Ny-fiken.... Nytt-ig... Ny-vaken.... Ny-startad....

Och egentligen förändras ingenting och ändå förändras allting... Och i det ligger en ren självklarhet och trygghet...

Healing

Det är så häftigt med allt jag får uppleva och jag kan hela tiden relatera till att jag önskat mig det som händer och kommer på det först efteråt när jag tittar på vad som hände :-)

Skulle gå ut med min nos innan jag skulle iväg till Karlavagnen och fick en grym akut magknip vilket resulterade i en bra stund på "huset" och sen började jag svettas och funderade över hur jag skulle klara att sända radio... La mig på sängen och bestämde mig helt enkelt för att vara frisk. Tog in en massa god energi genom att säga goda saker om mig själv och andra i ren och öppen kärlek, satte mig i känslan att jag sitter på radion och sänder och har goda samtal med lyssnarna och det samtidigt som jag rent fysiskt stryker bort det onda från min mage.... Efter en minuts ren "sömn" eller energimeditation så är jag tillbaka och min kramp är som bortblåst!
Och jag har flera gånger bett om att få uppleva att göra healing och universum svarade ikväll genom att ge mig min upplevelse med den personen i mitt liv som är viktigast för mig, jag själv. Coolt!
Och allt någon människa har gjort innan mig kan jag också göra och det är så sant i min värld :-)

Det finns en textrad i en sång som säger; vad är då en människa?
Vad är en människa? Finns det nån chans att ge ett fullkomligt svar på det?
Vad vi är rent fysiskt kanske vi kan förklara en hel del av men det där andra, sinnet, själen och personligheten går det någonsin att få en definition på det när det gäller vad en människa är?

Saker vi berättar kommer från olika personligheter och var och en av oss som berättar om våra t ex våra fåter är ju just den människa vi är för att vi gör det vi gör och är den vi är. Gjorde jag nåt annat så vore ju jag en annan personlighet och ingen är den andre lik, alla är vi unika och det vi kan göra är att dela med oss till andra genom samtal, förståelse, skratt, närhet, respekt och kärlek.
Bjuda på mig själv och säga; det här är jag och så här gör, känner och tänker jag. Jaha, svarar den andre, så här gör jag och så här tänker jag. Och att då mötas i respekt och kärlek inför våra olikheter och avstå från att döma varandra, för så fort jag dömer en annan person har jag dömt mig själv och ingen vill döma sig själv.

Jag låter människor vara precis som dom är och jag blir berikad varje gång jag möter en ny människa som bjuder på sin personlighet. Jag njuter av upplevelsen att få ta del av en annan personlighet.

Jag delar på ordet personlighet; personlig - het… en person som brinner för att vara just precis den personen som den är och som den vill vara.

Alla kan vi säga; jag är jag och välkommen till min värld!

"It's true, life will smile for you!" (Salem al Fakir)

Musik

Vilken musiker han är, Salem al Fakir! En sån spelglädje, en sån lust och lekfullhet.... Vilket melodi- och rytmsinne! Enbart tacksam för att jag har fått uppleva honom live och nästa gång han är i närheten så blir det till att lyssna till honom igen.
Han är bäst! :-) Hoppas han är med på "Allsång i Gränna" i sommar så jag får en möjlighet att intervjua honom där :-)

Onsdagen den 6 maj har annars mest bestått av bilkörning, blev nog runt en 50 mil idag med jobb i Östra Husby, Stockholm och sen konserten i Linköping
Jag nyttjade tiden i bilen till ett annat roligt uppdrag jag fått, nämligen att vara jury för Östergötlands del i "Svensktoppen nästa", P4:as stora meloditävling. Jag sitter som jury för tredje året i rad och det är verkligen ett hedersuppdrag. Blev glatt överraskad när jag lyssnade igenom bidragen idag och jag hade gärna sett att fler än fem bidrag gick till final för i år finns det många bra låtar.
Fascineras över hur fantastiskt mycket musik det skapas runtom i stugorna, vilken kreativitet, vilken musikalitet, vilken lust till att lyckas, vilken spelglädje och vilken framtidstro. Ser fram emot att få höra vad min kollega har för favoriter.
På tisdag offentliggörs det vilka 5 bidrag som vi östgötar får rösta på inför den stora finalen på Liseberg i höst.

Inser att jag lätt har världens bästa jobb! :-)

Jag får uppleva mycket omsorg, glädje och värme och det känns så skönt.... Jag njuter av varje stund av verbal närhet och fortsätter längta med bara goa känslor i kroppen ....

Ikväll sänder jag Karlavagnen igen vilket också är ett hedersuppdrag :-)

Frozen moment

Jag har fått njuta av massor av underbar gitarrmusik på Crescendo den här onsdagskvällen... Johan Norberg är en helt strålande gitarrist och jag sitter och funderar över varför jag så dras till hans toner... Jag känner mig helt avslappnad, jag lutar mig tillbaka och lyssnar med både öron, hjärta och själ och jag njuter... Jag njuter av att lyssna till en människa som bjuder på sitt musicerande för att han vill spela :-) Han gör verkligen bara det han vill och det med själ och hjärta vilket ger oss som lyssnar en stor delaktighet, trygghet och njutning. Han gör enbart det han vill :-) Så äkta, så varmt och så ärligt....

Han mellansnackar och berättar om sitt "frozen moment" när han fick veta att Esbjörn Svensson gått bort och genast går tankarna till mina "frozen moments"...
Jag minns var jag befann mig och med vilka när jag fick beskedet om att jag kommit in på musikhögskolan, när jag fick veta att farmor dött, när jag fick reda på att Palme mördats, när Twin Tower föll och när jag fick veta att jag blivit faster
Jag tittar på mina "moments" och inser med lätthet att det är stora ögonblick i mitt liv...

Jag får ännu en gång njuta av ett långt samtal med någon som flyttat in i mitt hjärta och orden kommer till mig:

Jag sitter och håller din hand och vi samtalar
och vi gör det i tystnad
Det räcker att bara finnas där tillsammans,
i samma rum, nära, utan skratt, utan lek och utan ord från våra läppar

Känslan att fläta mina fingrar med dina går utanpå alla ord
Känslan att få höra din varma suck av välbehag går utanpå alla ord
Känslan att vara i samma rum, nära, i tystnad går utanpå alla ord

Och ändå samtalar vi om det som hänt oss idag,
om vad jag känt, om det som ligger dig närmast
om det som är tankar om det som ligger bortom nuet

Vi behöver inget säga med ord för vi samtalar i kärlek

Jag längtar i det samtalet.....

Förändring

Det flög upp tre stycken koltrastar precis framför mig idag och numer vet jag vad koltrasten betyder: "Du kommer att upptäcka nya sidor hos dig själv. Förändring och förnyelse - det är din gåva." Jag ler när jag tänker på vad jag fått idag.... :-)
Jag fick bra utdelning på mitt företag, jag hystade in ett stort jobb i slutet av månaden, jag har fått min lägenhet, upplevt goda samtal, skrattat mycket, njutit av ett musikaliskt möte och fått möta så mycket fin kärlek :-)

Han frågar mig, i ett av våra härliga samtal, om jag haft en liten svacka idag och jag svarar ja... Han säger; Det känns som att det var lite rörigt för dig.....? Och jag kan bara svara; ja..... Sen frågade jag om vilken tid det var han kände så och han sätter klockslaget på pricken! Vilken energikänsla, så öppen och så sensitiv och så mottaglig för just min energi...
Jag blir återigen rörd och berörd långt in i hjärtat över hans omsorg om mig.... Lite ovan vid känslan än så länge och jag är väldigt tacksam för att jag får uppleva den och jag vill känna känslan av den omsorgen ofta...

Förundras över att jag nästan varje dag får uppleva en ny känsla i min kropp och själ och i mitt "jag".... Trodde att jag fått uppleva alla känslor på det ena eller andra sättet och det har jag kanske men dom känslor som dyker upp nu är nya för mig, mycket starkare, mycket tydligare, mycket mer "nära", mycket ärligare.... Och det för att jag lärt känna mig själv och idag är hel och "vågar" släppa in dom och fram dom... Finns inget att vara rädd för numer..... inget alls.... och DET är en av dom här starka känslorna....

Efter varje samtal, precis när vi lagt på luren, så längtar jag mer och mer till nästa gång vi får prata med varandra....

Längtan är också en av dom starkare känslorna.....

Ett par ord

Tänk att ett par ord kan få mig att så helt ändra väg! Jag får orden precis när jag behöver dom och dom är sagda med sådan självklarhet och är helt kristallklara så när dom träffar mig så är det som att allt blir ljust för en sekund. Jag blir träffad av den ljusaste, varmaste och mest insiktsfulla värmestråle från någon som själv vet, känner och som använder mitt språk så att jag direkt både med hjärna och hjärta förstår och jag ler med hela kroppen och säger; Tack!

Den enkla förklaringen från en kärleksfull person får mig att inse att jag för en kort stund varit utanför min vortex och med rask självklarhet går jag tillbaka för jag vet att i min vortex funkar allting precis som jag önskar :-)
Och klokheten slår mig kärleksfullt än en gång när jag ställer frågan varför jag drar det till mig och svaret kommer lika enkelt och självklart; Fokus, min vän, fokus..... :-) Jag kan bara återigen le och säga; Tack!

Att ha fokus på det som jag vill göra och som jag åtagit mig att göra för att jag ville det handlar mycket om att vara i mitt vortex och det handlar också om respekt inför mig själv och den som möter mig, vare sig det är jobb eller privat. Jag vill och är vara närvarande i varje samtal, i varje blick, i varje möte, i varje stund och alltid känna att jag är i nuet, det enda som finns. Jag har fokus på nuet och när jag har det och jag bara gör det jag helst av allt önskar och vill så blir det så bra som jag önskar.

Min lust till livet inom mig idag, är så stor och jag vill sträcka ut mina armar åt sidorna, lägga huvudet bakåt, titta mot himlen och solen, snurra ett par varv och insupa det underbara som är livet just nu! En helt underbar dag där allt finns som jag har önskat mig och den känslan är: jag faller fritt och jag faller fri. Vilken grymt härlig känsla! :-)

Tacksam!

Och jag älskar..........

Din tur...

Du berättar för mig hur du under en lång tid har kämpat med och i det som är livet ... Du säger överleva... över - leva... leva över det svåra, tuffa, aggressiva och kalla.... För mig att säga att; jag gör det här för att överleva, blir ett sätt att leva nära döden i livet.... Jag vill leva för att leva istället för att leva för att överleva...

Jag lyssnar till dina berättelser, som är hämtade ur ditt liv, och det slår mig att du är en överlevare; har du bestämt dig får något så driver du igenom det för att bevisa för dig själv att det går...
Jag undrar; vad har du velat uppnå med dina bevis inför dig själv? Varför har du gjort dom valen?
I nästa sekund säger jag till mig själv att det spelar ingen som helst roll vad du har gjort för val tidigare och varför, för det enda som finns är just nu och just nu och just nu ... Hela tiden ett nytt nu som tar dig vidare framåt i det som är det goda livet...

Du säger att du är tröttare än du varit på länge och att det är en skön trötthet, och jag kan bara känna att det är klart att en kropp, hjärna och hjärta som kämpat så mycket i sitt liv, som alltid behövt gå i försvarsställning, som alltid behövt vara på sin vakt och som alltid varit den stöttande och drivande blir trött..... Nu släpper spänningarna och kroppen skriker ut sin glädje över att få vila både mentalt och fysiskt... En vacker kropp, ett omsorgsfullt hjärta, en sprudlande energifull hjärna vill nu bara ha ut det bästa av livet... När tröttheten har lagt sig så kommer det bara att finnas lust, energi, kraft och kärlek till det nya livet som ju faktiskt redan finns här... I dig.... närmare än du själv anar...

Allt du önskar dig finns redan här, allt..... det gamla som gör sig påmint är där för att du ska släppa och gå vidare och uppleva det bästa i ditt liv... nämligen resten av ditt liv.....

Jag hör i din röst att du vill vidare och du går med stora kliv, större kliv för varje dag... och då och då behöver du sätta dig på den där tjärdoftande bänken, lägga händerna längs ryggstödet, lägga huvudet bakåt, blunda, ta ett djupt andetag, släppa ut det gamla och lämna rum för det nya... och jag känner att du gör det.... och du både känner och vet att du gör det.... Och du gör det all by yourself.....

Det är din tur nu..... Din tur.... Din....

Allt faller på plats....

Allt faller på plats precis när det ska göra det och i det känner jag stor tillförsikt... Känslor faller på plats precis när dom ska vara där.... Upplevelser faller på plats när jag är redo för det.... Möten faller på plats precis vid rätt tidpunkt.... Allt faller på plats precis som jag gör... Jag faller fritt och jag faller fri rakt ut i kärleken....

Jag vill ha lust som lek
Jag vill ha långsamt smek
Jag vill ha enkelt liv

Jag vill ha luft som gas
Jag vill ha varm extas
Jag vill ha enkelt liv

Glädjen är gränslös, lusten är gratis
Lyckan är tidlös när allting är enkelt
Livet är självklart, tiden är rättvis
Världen är fridlyst när allt är enkelt

Jag vill ha allting fritt
Jag vill ha svart på vitt
Jag vill ha enkelt liv

Jag vill ha ryggen fri
Jag vill ha fantasi
Jag vill ha enkelt liv

Jag vill ha högt i tak
Jag vill ha kroppen rak
Jag vill ha enkelt liv

Jag vill ha snabba svar
Jag vill ha hjärtat kvar
Jag vill ha enkelt liv (Göran Fristorp)

Stanna....

Ska jag gå med eller stanna där jag är...?

Har fått vara del av tre goda samtal och ett som jag själv valde att avsluta eftersom det var så långt ifrån min energi som det nästan kändes möjligt och det var ju intressant i sig. Drog det till mig som en kontrast och valde väg direkt, att avsluta och stanna i min vortex.

Ett samtal med en god vän rörde sig om att känna sig övergiven av den bekantskapkskrets hon haft som gift och nu när hon valt att gå åt ett annat håll och träffat en ny man så försvinner också dom kontakterna. Det är alltid hon som håller kontakten uppe och blir sällan uppringd av någon av dom "gamla" som vill höra hur det är. Dom intresserar sig heller knappt för hennes nya relation. Hon känner sig ensam och det med stort E.... Jag går med en liten bit i hennes tankar och lyssnar till hennes känslor och tankar och säger att jag förstår känslan för jag har också varit där och samtidigt känner jag att jag håller mig helt neutral och stannar känslomässigt i det som är gott för mig just nu. Hon frågar också hur jag tar mig vidare och jag säger att jag är sams med mig själv eller snarare hel, och att jag trivs med mig själv och den ensamhet jag drar till mig. Jag stannar i min vortex.

Jag pratar med en mycket kär vän och vi pratar lite om hans bror och jag känner att det finns mycket kärlek emellan dom. Jag hör också att lillebror har börjat komma till egen insikt och jag känner att det beror på att storebror stannat kvar i sin allra bästa känsla och låtit lillebror komma till honom. Han har stannat i sitt bästa istället för att kliva ner till "skiten" och i det valet står han stark.
Jag får en bild till mig och det är återigen den där fyren som står mitt i ett stormigt hav; en fyr som ingen kan rubba.
Han ger mig också sin bild; tänk dig att du är fastkedjad och behöver hjälpa din vän upp från klippavsatsen; du kan aldrig hjälpa honom om du kedjar loss dig själv och sträcker ut din hand, då faller ni bägge handlöst..... Han stannar i sin vortex.

Min väninna berättar om sin tonåring som verkligen bara gör det han vill och far med osanningar och dom som föräldrar åker på den ena negativa överraskningen efter den andra. Jag lyssnar och känner att det är det enda jag kan göra i det här läget. Jag känner också att jag avstår från att gå med och förstärka hennes fasa inför det som händer... Jag avstår att spä på hennes frustration, ilska och sorg.... Den får hon ta hand om själv... Jag ger inga råd, jag ställer bara frågor för jag känner att mina tankar och känslor inför det som hänt går långt långt bortom hennes sanningar just nu... Jag stannar i min vortex.

Jag har stannat kvar och människor får komma till mig....