Betrakta/delta

Jag kan välja att vara en betraktare av det här livet eller jag kan välja att vara en deltagare....

Jag har under många år varit en betraktare och sett människor göra och uppleva dom saker och händelser som jag också skulle vilja ha i mitt liv och har med stor beundran hört människor klara av den ena prestationen efter den andra. Har också hamnat i fällan av att tro att alla gör allting; att se olika personer genomföra saker och sen lägga ihop alla dom sakerna och tro att jag också kan klara alla dom sakerna själv, vilket ju givetvis har fallerat.
Som betraktare har jag suttit i salongen och sett skådespelet spelas upp framför mina ögon gång på gång, försvunnit bort och önskat att jag vore med för att helt plötsligt ryckas upp ur mina drömmar och inse att jag är en åskådare, en åskådare som smyger hem utan att prata med någon och varsamt stänger dörren om mig när jag kommit till hemmets lugna vrå för att undvika att störa det liv som pågår där utanför.

Dom senaste två åren har jag lärt mig att jag är en kvinna som vill uppleva händelser och saker och att rutiner kan vara en fördel men att dom samtidigt stoppar mig i det jag vill vara i.
Jag har varit en betraktare och jag betraktar fortfarande mycket men nu ur ett helt annat perspektiv; jag betraktar utifrån att jag är en deltagare...

Jag har framför allt blivit en deltagare i det som är jag själv; vem är jag, vad vill jag, hur vill jag att min vardag ska se ut, vad är viktigast för mig, vad är det som kallas mitt liv?

Att ta klivet från stolen, där jag suttit länge, och gå fram och trycka på strömbrytaren "betraktare/deltagare" var ett litet steg och att sen låta strömbrytaren stå i läget "deltagare" har varit en ganska lång resa samtidigt som jag känner att jag har ingen aning om hur lång tid det har tagit för jag vet ju bara hur jag känner mig just nu....

Jag vet att jag idag är en person som; bekräftar mig själv, vet mitt värde på arbetsmarknaden, vet vad mina innersta önskningar är, vet att jag kan få allt jag önskar mig, låter min vilja till livet styra, har släppt in kärleken och äntligen förstått hur det ska kännas, betraktar människor med ömhet när dom gör sina val, låter människor vara som dom är, är trygg med och i mig själv och bara gör det jag vill och låter lusten och kärleken vara mina främsta budbärare.
Min största tillgång som deltagare i det här livet är omsorgen, ansvaret och kärleken till mig själv.

Världen behöver både betraktare och deltagare och jag har upplevt bägge sidor och i resten av mitt liv vill jag vara en deltagare för att jag äntligen lärt mig älska mig själv... Och när jag älskar mig själv så kan jag älska andra och att älska är i min värld att vara en deltagare i det här livet....