Mitt väntrum

Jag har lämnat det där väntrummet som jag suttit i .... Jag har suttit där och hört människor få sitt nummer uppropat, ett nummer kopplat till ett livserbjudande och sett dom välja att gå till den öppna dörren eller sitta kvar. Många har suttit kvar med nedböjda huvuden och många har gjort "dåliga" val bara för att någon ropat på dom och ställt en dörr på glänt. Dom har gått utan att göra ett aktivt eget val, någon har ju ordnat åt dom så varför välja själv?

Jag har varit där länge och jag har betraktat mina medmänniskor och har ofta talat med dom som suttit i min närhet och pratat om det som ligger mig varmt om hjärtat när det gäller att leva. Sällan har jag fått några svar utan oftast ett stort tack och så har dom lagt sin nummerlapp på bordet och gått därifrån och jag har suttit kvar..... Undrande över när mitt nummer skulle ropas ut...
Då och då har jag rest mig upp och följt med någon annan fram till dörren bara för att säga; lycka till! och sen återgått till min stol och mitt väntrum

Så helt plötsligt hör jag det numret som står på min lapp, "Din tur", och jag vaknar till. Dags för mig att ta ett beslut om jag ska gå till den där dörren eller sitta kvar ännu ett tag....
Egentligen tvekar jag aldrig utan jag tar ett djupt andetag, reser mig ur stolen, sträcker på mig och går till dörren och lämnar min lapp till "Din tur" och med stor glädje och lite pirr i magen så kliver jag in.
Vet vad jag hade hoppats på skulle finnas där och när det första ljuset lagt sig så är det enda jag kan se det jag önskat mig; kärleken..
Den kom till mig på ett sätt jag knappast hade trott var möjligt och varsamt går jag nu vidare genom ljuset och i och med att jag väljer ljuset så finns där alla mina behov, önskningar och förverkliganden representerade och jag ser dom klarare och ljusare än någonsin tidigare...
Det händer att jag slänger en blick bakåt och ser då det där väntrummet som haft namnet "Överleva" och jag inser att jag fortfarande har det ordet med mig men det finns i mig som att det är "över" och det enda jag vill är att "leva" fullt ut just nu, just här och enbart i den ljusaste av kärlekar....

Jag har sagt ja när mitt nummer "Din tur" ropades upp och jag stänger dörren efter mig för att aldrig mer återvända till väntrummet....
Jag frågar min granne i väntrummet: "- Vad står det på din lapp och hur länge vill du vänta?"

Det var så länge, länge sen
som någon fattade min hand
Som någon sa med ögonen
så mycket mer än orden kan

Så många visor som jag glömt
min tystnad gjorde glädjen svag
Nu spelar tonerna som gömts
Nu ljusnar livets sommardag

Och om det enda du begär
att jag är nära, där du är
då ska du veta, känslan bär
då ska du veta, jag finns här (Gudrid Hansen)