Murar

Jag drömmer oerhört intensivt om en person som jag är riktigt arg på, både i verkliga livet och i drömmen och jag minns den såväl när jag vaknar. Både ser den och känner den tydligt i mitt vakna tillstånd.
Min fina änglavän söker mig under förmiddagen och jag sitter upptagen i ett härligt samtal med min försäkringsman om att jag skulle vara "döden" för försäkringsbranschen med tanke på att jag vet att jag styr mitt eget liv och bara vill dra till mig bra saker och aldrig säger "om" ... :-) Ett mycket gott samtal och jag bubblar inombords efter det och ringer ett ännu godare samtal som handlar om kärlek.

Jag söker min änglavän igen via telefon och efter ett par svängar så får vi tag i varandra och vi talar om det vi alltid gör; lagen om attraktion, Abraham, vibrationer, energi och kärlek. Och så frågar jag om mina drömmar....
Vi samtalar om dom en stund och helt plötsligt är det som att släppa på en flod av tårar i mig och dom forsar ner för mina kinder och jag inser vad det hela handlar om; känslan av att bli övergiven... Min ilska handlar om att jag, igen, blivit övergiven.... Det var ingen självklarhet att se det så innan vi samtalade men nu efteråt så är det en ren självklarhet.
Jag får ur mig sorgen och det är som att öppna en igenspikad lucka på en gammal dimmig vind; det strömmar in ljus och ny fräsch luft och min glädje återvänder och känner mig så lättad och faller ännu friare....

Bägge två tackar vi för att samtalet kom precis exakt när det skulle, när vi bägge var mottagliga i just den vibrationen för att lösa den här knuten... Universum sätt att arbeta är mycket fascinerande...

Min fina vän säger också: " -Du kan sluta sätta upp skyddsmurar nu, dom har inget syfte längre... Dom fyller ingen funktion där du befinner dig just nu.... " Jag hör vad hon säger och orden landar mjukt och ändå som ett knytnävsslag "dom har inget syfte längre....." Jag återvänder till samtalet jag fick uppleva i lördags natt med en person jag älskar som sa samma sak fast med andra ord och jag ser att jag får samma meddelande från olika håll och jag vet att här är det upp till mig att välja väg... och jag väljer, om än på lite vingliga ben, att krossa dom murar jag börjat bygga upp, öppna mina handflator på mina utsträckta armar och säga; "Här är jag och det här är jag...."

Jag vill att "jag" och mitt jag ska befinna sig på samma plats och först då vet jag att jag är hel.....