23 maj 2010

Omgrupperar


Kastanjen på vår innergård som jag önskar få se stå i full blom många år framöver

Regnet smattrar på rutan där jag sitter i den mjuka soffan i min vackra lägenhet.... Jag har den senaste tiden suttit i den soffan många gånger, tittat ut på det väder som behagat infinna sig och haft goda samtal om allt mellan himmel och jord...
Det är snart dags för mig att krypa ner i min säng och jag njuter av stunden som är just nu när jag känner in vad den här helgen har haft med sig inför mitt kommande liv....
Jag trodde tills idag att jag gått den väg jag vill gå och jag HAR gått den väg jag önskat och universum har med små medel pekat lite åt ett annat håll; en envis granne, ett par flyttkartonger på vift, ett samtal till en flyttfirma som aldrig blivit av, en försäkring som ännu ej är klar.... Jag kan se dom sakerna idag när jag fått möjlighet att bestämma mig för en lite ny och annan väg... eller, den vägen har redan varit etablerad länge, länge, det är bara så att nu är det dags för att jag är redo...
Jag omgrupperar och stannar där jag är i kärlek, tillit och total trygghet.....

Kärleken är vårt ledord och när vi använder känslan som kommer ur det ordet så är vi på en nivå långt ovanför "det vanliga"... vi är där vi vill vara och där vi vi känner att vi vill vara nära varandra, så nära det bara går.... och vi är nära.... i hög vibration....
Jag hör hans ärliga ord om att tillbringa så mycket tid som möjligt tillsammans och jag hör vad han säger och orden är som att släppa iväg fastknutna ballonger som vill i väg i frihet; dom stiger med otrolig hastighet och lämnar bara öppenhet kvar och dom lyfter och svävar fritt och flyger högt.... Tårarna kommer och det släpper...
Ord och handling i ren och öppen kärlek lämnar kvar en frihetskänsla som jag aldrig tidigare upplevt....
Jag vet att känslan att vara riktigt lycklig har funnits och nu får jag uppleva den på allra närmsta håll för lyckan har hittat till mitt innersta.....

Idag lämnar jag ännu en bit av mitt gamla jag bakom mig och för första gången går jag vidare helare än jag nånsin tidigare varit och jag börjar ett nytt liv...
Ett liv tillsammans i kärlek.... och jag är såå tacksam.... jag får älska och bli älskad....

3 kommentarer:

  1. Vackert... Kramis/Hanna

    SvaraRadera
  2. Orden är överflödiga, låt kärleken flöda i stället, vem kan inte älska en kvinna som skriver så här, vem kan inte älska en kvinna med den energin, vem kan inte älska en kvinna med det skrattet, den människan finns inte & jag älskar henne så otroligt mycket // Kjelle

    SvaraRadera