Ren och sann....

I den sena kvällen så får jag återigen uppleva att få dela med mig av det som energierna ber mig leverera... Jag sitter i min soffan i burspråket, ser regnet strila ner utanför fönstret samtidigt som jag pratar med den som har flyttat in i mitt hjärta.... plötsligt lyses himlen upp av en kraftig blixt och samtidigt går det som en varm stråle genom min kropp...
Min mun börjar tala sånt som min egna känsla och tanke inte själva levererar utan det här kommer från ett annat håll.... Jag talar en kort stund och jag känner jag har pratat färdigt och då behöver jag ta ett par djupa andetag i den tystnad som uppstår och så är jag tillbaka till mitt fysiska jag igen...
Vi fortsätter vårt samtal i energin och vi talar enbart om det som ligger oss närmast och efter en stund tystnar vi.... energin har gjort sitt genom att möta oss bägge precis bara där vi är; i ett samtal i och om kärlek.....
Känslan av samhörighet är påtaglig och orden uteblir och vi vilar i det.... Det är stort, varmt, vackert och fyllt av god energi...

Och så dyker det upp hos honom, det där ljusfenomenet.... Helt plötsligt, utan förvarning och ändå helt naturligt....

Jag känner mig nästan kroppslös... han finns nära mig och jag är nära honom och bägge är vi utan våra fysiska kroppar och det enda vi gör är att sitta nära, nära... En öm omfamning i tystnad.....

Mina tankar går till Jesus; undrar om han upplevde liknande känslor som jag gör ikväll? Att vara så uppfylld av energi och kärlek till dom som ville vara äkta och ärliga i mötet med honom, att han till slut av ren utmattning drog sig undan för att han fått uppleva att leverera all den energi som gick ut ifrån honom.... En känsla av att bara vilja dela det innersta med den jag älskar... Han delade det med sin far och jag får dela det med den som bor i mitt hjärta...

En styrka olik allt annat infinner sig och jag säger återigen till mig själv, det här är ren och ärlig kärlek och jag är så tacksam över att få uppleva den...