Jag känner mig lite udda emellanåt.... Jag kan titta på mig själv utifrån och se att jag går min egen väg och sällan ingår i det "normala mönstret" för hur vi människor "ska" vara... Jag filosoferar mycket och tankarna och känslorna dras runt ett par rejäla varv och jag vill dela mina tankar med dom som står mig nära .... står mig nära mentalt och själsligt...
Jag säger det jag känner, jag gör det jag vet känns rätt för mig, jag förväntar mig aldrig något i retur när jag är generös för jag ger för att jag vill ge och det utan känslan av att vilja ha något tillbaka.
Jag möter människor precis där dom är och lyssnar till deras berättelser utan att döma, jag gör det jag tror på, jag samtalar med dom människor jag vill samtala med och jag har slutat vara duktig.
Jag gör det som känns bra för mig, jag struntar i vad människor tycker och tänker om mig i negativ riktning, jag njuter av att ge människor upplevelser av musiken och sången och jag älskar kravlöst och med stort hjärta och ärlig kärlek.
Vill människor avstå från att vara med mig så accepterar jag det och går vidare tills jag drar till mig dom människor som vill vara med mig, vad kan jag annat göra? Jag vill vara ärlig mot och med mitt egna hjärta och det som är min själ och mitt "jag" så jag kan bara följa mina inre känslor och göra det jag mår bra av....
Jag kan bara fortsätta att vara just den jag är... Det finns inget att vara rädd för i att vara den jag är... Rädslan blir till ingenting när jag gång på gång väljer det som känns rätt för mig.... Vill du gå med mig så är du mer än välkommen...
Jag säger: "Jag älskar dig" just för att jag verkligen gör det och när jag vet att jag gör det så vill jag säga det till dig om och om igen för att jag just älskar....
Jag fortsätter att vara den jag är..... och jag kommer alltid att vara den jag är.... och jag fortsätter att älska utifrån den jag är....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar