Ögat är själens spegel

Havet är lite oroligt idag

Efter två fantastiska dagar i Höganäs så är det dags att vända hemåt igen. Hem? Känner mig väldigt hemma här också så jag vänder hem till ett av mina hem. Go känsla. 

Sitter och tittar ut över ett upprört hav med måsar som seglar på luftkuddarna och en gardin som fladdrar i vinddraget. Det är ingen värme men det är ändå en känsla av värme. 

De två utbildningsdagarna, vilket jag funderar på kanske borde heta in-bildningsdagar, har gett mig massor, framför allt ett självcoachningsverktyg. När jag använde det första gången så var det verkligen en aha-upplevelse. Det kommer jag att använda fler gånger. 

Och så har jag sålt min första bok! Det kändes väldigt märkligt; att få frågan om att köpa min bok! 

Ögat är själens spegel

Vi skulle alla i gruppen, den här gången, hålla ett litet kort föredrag och jag fastnade för ögat och dess betydelse i kommunikation.

1995 blev jag kallad till en audition för att vara programledarkollega med  TV-profilen Ragnar Dahlberg i ”Café Norrköping”. Jag fick jobbet trots att jag aldrig tidigare jobbat med TV och än mindre direktsänd TV.

Jag blev skicka på kurs till Stockholm för att få en intensiv kurs hur att hantera en kamera på bästa sätt. Det var två intensiva dagar och jag lärde mig massor av bra saker. Bland annat hur jag skulle kunna få ut så mycket som möjligt av en intervju. Det handlade om att läsa av ögon hos den jag intervjuade. Jag fick lära mig massor av matnyttiga saker. 

Människan är den enda av primaterna som har ögonvitor. Det gör det lättare att se vart våra medmänniskor tittar och det fick jag lära mig att nyttja.

När en person tittar uppåt så letar person i bildminnet, hjärnan full av bildminnen.

När en person tittar åt sidan så letar personen minnen i hörseln, öronen och hörseln är den personens starkaste sinnet för att lagra minnen.

När en person tittar neråt så letar personen minnen i sina känslor, hjärtat är fullt av känslominnen.

Alltså kan jag ställa en fråga på rätt sätt som ger mig mer information personen utifrån dess svar. 

Bildminne: berätta hur det såg ut…

Hörselminne: berätta vad du hörde och vad den och den sa…

Känslominne: berätta hur det kändes när du…..

Vi pratar mycket om att vara närvarande när vi sitter i coachingsituationen och vi har mycket ögonkontakt, en kontakt som ibland kanske kan uppfattas som jobbigt för oss.

Blir det tröttande att titta en person i ögonen så fokusera på näsroten så ser det som att du tittar dem i ögonen. Det kan vara en vila för dig.

Ögonen ger massor av information och där tror jag vi kan koppla in intuitionen också.

Uttryck i ögonen, tårfyllda ögon, glädje, förtvivlan, sorg, trött, pigg, sjuk osv

Alla sinnesstämningar syns i våra ögon tydligare än någon annanstans. Ögon kan aldrig ljuga, det kan däremot munnen.

Vad säger min utövare EGENTLIGEN?

Jag förmedlar närvaro när jag lånar ut mina ögon till en annan person.

Ointresse, rädsla eller osäkerhet när jag tittar bort

Jag kan också uttryck maktövertag med ögonkontakt och vid frustration säger vi; titta på mig när jag pratar med dig! 

Att samtala med en person som har solglasögon på sig kan inge en osäkerhet. Jag frågar alltid om det är ok när jag behöver ha det t ex när jag sitter i solen och fikar och samtalar.

-       Pupillen vidgas när vi trivs och tycker om någon och dras samman när vi inte gillar det vi ser.

Man kan också utläsa olika personlighetskaraktärer i vårt irismönster.

Tillbaka till sommaren 1995 på sveriges television. Jag undrade länge vad det var som gjorde att Ragnar var så oerhört populär bland sin publik. Naturligtvis en duktig Tv-medarbetare men det fanns något mer där.  Efter ett tag kom jag på det; han gav alla 30 sekunder av ögonkontakt och då kunde världen runt honom rasa samman, han var bara där precis då hos den personen, full närvaro.

Besökte också, för många år sen, en föreläsning med Annika Dopping om kroppens sju självläkningssätt och där kommer ögonen först,

- Gråta för att läka ut sorg, kroppens bästa läkningsprocess

- Skratta för att läka ut lätt rädsla och genans

- Ilskna ljud för att läka ut vrede

- Svettas för att läka ut vrede (varm) eller rädsla (kall)

- Skaka för att läka ut djup skräck

- Gäspa för att läka ut fysisk och psykisk spänning

Till sist ett avsnitt ur min kommande bok och min reflektion här är hur det skulle vara om vi alla var utan ögon.

Såg på Oprah's show där hon mötte en kvinna som fått sitt ansikte sönderslitet av en chimpans och det var mycket prat om hennes nuvarande utseende. Kvinnan ville dölja sitt ansikte för att avstå från att skrämma människor och det enda folk ville var att få se hennes ansikte.

Om jag enbart fått lyssna till den här kvinnans röst utan att vet något om hennes utseende, vad hade hänt då?

Jag ser en trailer om människor som dejtar i totalt mörker och som bara kan få attraktion emellan sig genom att känna på varandra, lyssna, smaka och dofta sig till vem den andre är. Ögonen är satta ur spel och attraktion uppstår.

Det vill säga tills de får se personen ifråga. Vad händer då?

Jag lär känna människor genom att chatta via nätet, människor jag aldrig har träffat live eller ens pratat med i telefon och jag har ingen bild av dem. Antingen uppskattar jag dem eller också blir känslan något annat.

Jag lär känna människan utifrån vad den ger för bild av sig själv.

Tills jag en dag får ett foto skickad till mig. Vad händer då?

Tänk om vi alla lärde känna varandra utan att få uppleva ett fysiskt utseende, om vi alla vore blinda.

Att bara få uppleva människor med doft, hörsel, känsel och smak. Skulle vi då vara utan mobbning? Hur skulle vårt ideal "se" ut? Vi dömer och bedömer så otroligt mycket via det vi ser. Vem blir jag utan mina ögon? Vilka blir mina medmänniskor utan våra ögon?

Jag upplever så mycket när jag blundar och i min blundande värld är allt möjligt och genomförbart på nolltid. En sanning rakt igenom.

Om vi alla vore blinda och bara fick lära känna varandras energier, vad skulle hända då?

  

Jo, två korta saker till: Om du fick ett extra öga att fästa på kroppen var skulle du sätta det? Vuxna svarade, i en undersökning: i nacken. Barnen svarade: på pekfingret

Till sist; Vem är viktigast i ditt liv? Tveksam på svaret?

Ställ dig framför spegeln och låt ögonen berätta det för dig

Intresseklubben

Litet paradis

Intresseklubben antecknar!
Jag har ett par bloggar som jag följer och läser näst intill varje dag och ibland reflekterar jag över att det det skrivs om är helt oväsentligt i alla fall för mig att veta. Och jag funderar på varför jag nyfiket återkommer till bloggarna dag efter dag. En del uppdaterar ofta och andra mer sällan och det handlar om det som inträffar i livet och som känns viktigt för stunden och då kan det handla om allt ifrån att någon hostar grönt slem till någon som installerar en ny myggdörr eller åkt på en söndagstur med familjen. Alla skriver vi om det som ligger oss närmast och vi som läser är bara nyfikna.

Jag skriver lite sporadiskt just nu och det för att det är så mycket annat som tar plats i min hjärna. Vi har tagit ett beslut idag som känns bra och som gör att vi är lugnare i både kropp och sinne bägge två. Det blev det bästa beslutet och allt faller på plats. För att skriva behöver jag lugn och ro och få filosofera över tankar som dyker upp, nu har det varit fullt med annat så därför ligger bloggandet lite åt sidan.
Å andra sidan så finns det inga som helst krav i mitt bloggande utan jag skriver när jag har lust helt enkelt.
Intressant att jag förklarar mig för mig själv, häpp!

Nu väntar en dag i Växjö med planering inför sommarens P2-sändningar och sen två dagar i Malmö på coachutbildningen, det ser jag fram emot.
Ser också fram emot att få ägna tid åt huset vi hyr och idag har K sett till att det finns vatten i huset och installerat en ny utedusch, lycka! Blir så många timmar som möjligt därute i sommar, ett litet paradis.
Plutt älskar dessutom att vara där och springa hejdlöst, gå på äventyr och slåss med vattenslangen.

Plutt poserar gärna. Så fin!
Sofia Andersson har tagit bilden

Process

Lääänge sen :-) 

"Det var länge sen jag plocka' några blommor...." sjunger min gamla barndomsidol Östen Warnebring (jodå! Kunde hela hans repertoir) och jag sjunger "Det var länge sen jag baka' några bullar..." men nu är det gjort. Blev helt enkelt sugen på att baka och fick till några smarriga bullar. Lite mysig känsla att få till de små konstverken, var och en ett unikum i utseende. 

Under många år var bakning förknippat med "förbjudet", "onödigt", "bortkastat" och "kalorier" så det var en liten mental seger att göra dom och idag med bara lust som sällskap. För mig ett ganska stort steg, något som släpper och ändå handlar det enbart om att baka bullar. Tänker på alla som blir itutade att det de gör är fel, farligt, ojuste, töntigt osv. Ord sätter sig som berg och ju fler gånger du får höra en sak ju starkare växer sig den "stenen" i din axelkorg. 

Det händer väldigt sällan nu, men det händer att jag plockar upp den där korgen och hänger den över axeln, går en bit, suckar och sen säger till mig själv: " - Du har gjort dig själv fri från det som tyngt dig, så ställ ifrån dig den där korgen!" Jag lyssnar, sätter ner den, tar ett djupt andetag och går vidare på lätta ben och passade på att baka en plåt med citronmuffins också. 

Ibland är det en lång process innan besluten tas och andra gånger går det snabbt. Allt handlar just om att låta processen jobba för och av sig själv, då blir det som allra bäst. Låta den vara utan att ställa frågor, bara lyssna, lyssna och lyssna och när det är klart ta beslutet. 

Inget är för övrigt ristat i sten och jag kan ändra mig hur många gånger som helst. 

Ett exempel på vad ett livshjul kan innehålla

Jag har fått prova på att fylla i ett livshjul och det var intressant och nyttigt. Det behövdes eftertanke och ärlighet inför mig själv. Dessutom skulle jag redovisa det för en kollega vilket gjorde att det var än viktigare att skriva det som var just för den dagen. Hjulet är i ständig process och vissa dagar är vissa av tårtbitarna viktigare och tar stor plats och andra gånger är det andra bitar som behöver gås igenom. 

En process är ett förlopp där något förändras och som hänger samman gentemot andra förlopp. När jag funderar över var i samhället och livet vi har processer så inser jag att det är inom det mesta; naturen, psykologiskt, fysiskt, inom kemin och matematiken, matlagning, sjukdomar, tillfrisknande, ålder osv.

Processen finns överallt och alltid och den behöver plats, tid och möjlighet att utvecklas. 

Det är lite som en bulle, från ett litet frö så går processen till att idag har färdig bullar på i mitt kök. 

Nosen frodas och är inne i en växtprocess :-) 

Ask

Omger mig och mina drömmar med vackra askar

Min filosofiska och tänkande sida har just nu stor plats i min kropp och själ. Igår så ställde jag frågor inför min och vår framtid och då blir allt det jag vet finns där framme så nära och så verkligt.
Det är en sak att gå och drömma om något och en helt annan sak att verkligen ställa frågor, få svar och göra saker i riktning till det som jag drömmer om. Att leva i min dröm även nu tills den blir fysiskt verklig.

Det är lite pirrigt att slänga sig ut i konkreta frågor som hör till en dröm och också en känsla av lycka och glädje. Att skicka det där mailet som om vi drömmen redan är på plats.
Jag vet ju att det är så det fungerar, önska, släpp tanken och strunta i hur och för att släppa tanken så behöver jag ställa frågor och få svar. Svaret gör att jag kan tänka vidare åt ett annat håll, ett vidare håll, och den fråga jag bar på släpps och läggs i asken med besvarade frågor. Även om svaren dröjer så har jag ställt frågan och frågekrampen släpper.

Det är tre vackra askar med lock som är lätta att lyfta på och askarna rymmer hur mycket som helst och även om det enbart ligger ett fåtal saker i den så ser den välfylld ut. Den ändrar sig vartefter jag fyller på eller lyfter ur.
I den första lägger jag mina önskningar, de önskningar som jag har varit noga med att veta hur jag vill ha det.
I den andra har jag lagt de tankar som rör mina önskningar. Jag har vänt och vridit på dem ett par gånger så att jag kommer att fortsätta göra saker i den riktningen och så lägger jag dem i lådan för att slippa kramp.
I den tredje lägger jag mina hur när de väl har fallit in. Inga andra hur får plats där. Bara hur som jag kan säga till; aha! Det var den här vägen jag skulle gå! Härligt! Aldrig att jag lägger ner; Hm... jag undrar hur det här ska gå till?

Den viktigaste asken att titta i då och då är drömasken. Ibland kan jag hitta en annan ask som någon annan lagt där och som verkar intressant och visst, jag kan titta i den, men samtidigt så vill jag alltid gå tillbaka till min dröm. En del personer gör också allt för att tejpa igen min drömask men jag har minsann en väldigt bra sprättare. Tejpa ni så sprättar jag!
I coaching får jag lära mig att alltid titta på drömmålet först och verkligen se vad det är och att sen med jämna mellanrum gå tillbaka till det målet och se var det jag gör just nu har för koppling till mitt drömmål. Effektivt och målfokuserande.

Ordet ask; dels är det ett träd med rötter som alltid lever för sin dröm, nämligen att alltid växa vidare och ge ny grönska och bli större och vackrare för varje år som går.

Dels ask på engelska; fråga! Just det, jag frågar om min dröm och gör den till min verklighet. Coolt!




Aska; ur askan reser sig alltid nya drömmar.

Drömmen är odödlig! Ur askan, som Fågel Fenix, uppstår drömmen på nytt
om och om igen och alltid i ny och frisk gestalt

Precis så här är det! 

Tillbaka och framåt

Tisdag morgon och jag börjar dagen med en liten synmigrän som ganska snabbt ger sig iväg ut i ögonvrån. Jag har slutat ta förebyggande medicin när jag ser att det är på gång, framför allt när jag vet att jag kan vara hemma eller ta det lugnt en timme efter besöket. Ju mindre mediciner desto bättre.
Kan ju få migrän för mindre också än att hitta valpbajs på vardagsrumsgolvet på morgonen. Jodå, nästan rumsren är hon det lilla livet :-)

Frihetsmonumentet i Riga

Resan till Riga har varit fantastisk på många sätt. Både Lasse och jag blev uppriktigt förvånade när vi såg hur många som var med för första gången och det kändes så gott. Alla sjungningarna gick bra och vi fick ihop kören från att ha låtit väldigt spretig på fredagsrepet till en mycket mer homogen och fin klang till lördagens kyrkokonsert. Mäktig känsla att få stå där framme och dirigera 150 körsångare, tacksam!

Det blev många härliga timmars social samvaro på båtarna 

Roligaste upplevelsen var nog dels på marknaden där vi var uppdelade i 5 grupper och sjungningen på stora scenen på båten hem; kören fyllde dansgolvet och dirigerade från våningen ovanför. Fantastiskt skoj! Att sen varje gång vi sjöng Put Vejini, den sång letterna sjöng när deras nationalsång var förbjuden, se hur människor sluter upp, sjunger med och får tårar i ögonen, är en obeskrivlig känsla. Där står vi och sjunger förhoppningsvis några bokstäver rätt och tonerna kan vi och det berör långt i andra människors hjärtan. Stort.

L(e)ätt att hitta i Riga

De människor som har ställt upp och hjälpt oss i Riga är så fantastiskt generösa både med tid och att ge av sig själva och bjuda. Vi vet att ingen av dem har det speciellt gott ställt och ändå så bjuder dom på luncher, skickar med oss specialkorvar hem och fixar så att ambassadbilen hämtar mitt piano. Alltid med ett stort leende och det enda vi kan göra är att visa tacksamhet och bjuda tillbaka när vi har möjlighet.
Vi bidrog med en ganska bra slant till välgörenhetsorganisationen Velkis Association och det känns gott.

Vi har nya resmål i sikte och förhoppningsvis lever Körkryssningen vidare. Nu har vi varit i Riga 3 ggr och nu siktar vi mot Island. Kanske till och med att vi skulle satsa än mer på att utveckla körkryssningen. Vi får se lite vad framtiden blir.

Det är fantastiskt att få uppleva så många fina och positiva människor på en och samma gång och helgen har verkligen gått i det goda och positiva. Alla bidrar med sitt och nya bekantskaper för livet har knutits och det enbart för att vi älskar att sjunga tillsammans. Min pappa och hans fru var också med och det var lite speciellt och mycket trevligt. Att sitta där vid matbordet första kvällen och ha ett gäng med människor samlade som annars hör till olika delar av mitt liv var en märkligt och häftig känsla. Jag kände alla och en del hade aldrig träffats. Någon är alltid navet i sociala sammanhang, hjulet kommer i rullning och det blir ringar på vattnet. Häftigt!

Hade ett mycket härligt samtal med min änglavän som jag längtat efter. Vi pratade med varandra för första gången sen säkert 8 månader tillbaka och ändå, ändå är det som att vi pratade igår. Och vi vet att när vi pratar så är det alltid rätt tillfälle och även om samtalen avslutas mitt i något intressant så vet vi också att det är rätt läge att lägga på luren. Hon ger mig mycket energi och jag längtar efter fler änglavänner som jag kan dela mina filosofiska tankar med. De kommer och de är redan här i viss mån och jag fortsätter så länge att samtala med mig själv och skriver.

En drömbild och visualisering just nu och det blir min verklighet precis när det ska

Efter en resa så gör sig alltid vardagen och det som är mitt varande varje dag så tydligt påmint och en liten tur till stugan igår gjorde att jag än mer känner och ser att vår egna gård kommer närmare och närmare. Så fort jag är tillbaka här så dyker tankarna och känslorna upp vad det gäller en förändring.
Jag fortsätter i tåla modets tecken.

Regn

Vatten, vatten bara vanligt vatten

Vatten, vatten bara vanligt fruset vatten

Så fort det regnar en dag så börjar det gnällas i det svenska folkhemmet. Själv tycker jag det är fräscht, lite mysigt och nödvändigt. Det finns länder där man ständigt ber om att få regn och man tar till vara varje droppe. Utan regn ingen prunkande natur. Utan prunkande natur klart mycket svårare att leva.
Jag ser det som ett privilegium att leva i Sverige, vi har det hur bra som helst på många plan. Visst, mörkret kan vara lite tungt, men det har vi ju lärt oss att leva med. Andra lär sig att leva med andra natursvängningar. Det gäller att se vad fördelarna är.
Vi har dessutom en fantastisk natur i det här landet.

Minns när vi var till England och hälsade på kusinerna för många år sen och de tyckte absolut att vi skulle åka och bese Lake District. Jag frågade vad det var för speciellt med det och de berättade att det var flera sjöar som låg bredvid varandra, ett mästerverk i det engelska landskapet. Minns att jag tänkte; vadå flera sjöar bredvid varandra, det är väl inget unikt? Det har vi ju hemma överallt! Hemmablind, jo tack.

Vi fascineras över andra natursorter när vi reser runt, natur som är vardagsmat för de människor som lever mitt i det. Värt att tänka på en vända till och också att jag känner mig oerhört tacksam när jag får möjlighet att uppleva annan natur och andra kulturer.

Vi åker till Riga i helgen med Körkryssningen och första gången jag var där var också en aha-upplevelse. Så bra vi har det i Sverige på alla sätt! Det var mycket där som berörde mig och ändå stolta människor som bygger upp sin tillvaro och tar till vara kultur. Som vi alla gör.

"Tårar från himlen när änglarna gråter är tårar av glädje, tårar av hopp. Tårar från himlen, när regndroppar faller blir till en flod som bär kärlekens bud till dig."
Frank Ådahl

Så sant! Regnet visar oss på att hoppet om att fortsätta framåt finns, att vi kan fortsätta släcka törst, att naturen får fortsatt liv, att allting tvättas rent och att solen som sen följer kan fortsätta att ge växtprocessen än mer liv. Vatten, ursprunget till människans liv, utan vatten inget liv.

Djuren talar

Vi människor är satta här för att leva i symbios med djuren. Det går väl sådär men vi är många som värnar om djuren och deras lika stora rättigheter att få finnas till och leva goda liv på den här jorden.
Djuren har en intuition som vi människor saknar, i alla fall så tror jag det, en stark intuition och många är mycket känsliga för energier. Ett sjätte sinne helt enkelt. Vi borde lyssna, se och lära mycket mer av djuren och jag tror bestämt att de ger oss signaler som vi kan ta till oss.

Just nu funderar jag ganska mycket på förändring till det som ska bli min framtids nutid och håller mig öppen för signaler att lyssna till. Den senaste tiden så har jag varit omgiven av djur på olika sätt och jag vet att dom talar till mig.

Koltrasten, som sjunger sina ljuvliga toner i den tidiga morgonen och sena kvällen från hustaket mitt emot, säger mig att jag kommer att upptäcka nya saker hos mig själv och att förändring och förnyelse är min gåva.

Satt till världen för att bevisa att allt är möjligt

Humlan säger mig att jag ska trotsa förutfattade meningar. Jag har bara fördelar så jag ska använda dem. Min gåva är att allt är möjligt så varför ska jag begränsa mig.

Med hjärnan inbäddad i gele så slipper dom hjärnskakning

Smååglarna, som ser den stora kastanjen som en lekplats,  säger mig att jag ska våga leva ut mina drömmar här. Bejaka mina drömmar och få dom att slå in. Bejaka andra dimensioner, gärna kreativt. Och hackspettarna, som alltid kommer i par till torpet, säger mig att det är dags att gå vidare nu, att bryta med mitt gamla liv. Sädesärlan, som glatt vippar med sin fina stjärt där den struttar fram på grusgången, säger mig att jag ska söka ny inspiration och fortsätta leta.

Njuter av vårsolen på den varma trappan

Ödlan, som hittat den varma stentrappan, säger mig att planera och ta tid på mig. Känna efter vad jag vill och därefter handla och i det lita på min intuition.

Älskade Medea 3 1/2 månad gammal

Fjärilarna visar på att jag ska våga leva ut mina drömmar. Bejaka drömmarna och få dom att slå in. Bejaka andra dimensioner, gärna kreativt.  

Älskade Cindy 1995-2011

Mina hundar, det stora stödet för känslor, en uppbyggande kraft och en öppnare av hjärtchakrat. Säger mig att öppna upp för kärleken och låta mitt hjärta tala. Vänskap för livet. 

Jag är ödmjuk inför vad djuren säger till mig genom att enbart finnas i min närhet. Alla djur har olika saker att berätta och när jag tittar på de här djuren som finns runtomkring mig just nu så ser jag att alla säger samma sak till mig. Jag lyssnar.

I am a believer! 

Måndag

En ljuvlig söndag i maj där vitsipporna talar om ständig förnyelse och förändring

Allt känns lättare när solen visar sig från sin bästa sida. Helgen har gått i solens tecken, tack och lov och har varit fylld av sång och musik. Peter och Ulrika Malmbergs "The Fairytale" är härlig musik som jag hoppas på kunna jobba vidare med framöver. De två är oerhört driftiga och organiserade och vet vad de håller på med så vi får se.

Måndag morgon i köket

Måndagar är alltid lite speciella. Vet att en del har ångest för dem och andra älskar dem. Själv tycker jag att dem är rätt bra, kan ta tag i veckan och titta framåt. 

Måndagar är också en dag när jag funderar om och om igen på hur jag verkligen vill att min liv ska gestalta sig. Här hemma pratar vi mycket om när vi vill göra vår förändring och ibland kan jag känna faran i att vara kvar i samma läge för länge utan att göra smådrastiska (om det nu finns sådana) saker och handlingar. Det blir att jag lägger in mer jobb, planerar upp nya saker som att jag alltid ska finnas kvar på den här platsen. 

" - Du måste vara realist!" skriker Realisten i mitt vänstra öra. Jag tar fram mitt basebollträ och slår till honom så han stupar i backen. Bort med honom.

" - Gå för dina drömmar, visualisera och var i dina drömmars energi mest hela tiden" säger LoA på min högra axel och jag lyssnar och vill. 

Realisten kravlar sig upp och säger "- Jo, eller hur?! Hur ska ni fixa det med ekonomin t ex? Jobb, hur ser det ut? Boende? Tänk nu till och var realist!"

LoA viskar nära mitt öra " - Du vet mycket väl att andra har gjort samma sak som du önskar göra och har lyckats. Det handlar om mod, vilja och att leva din dröm"

" - Trams! säger Realisten. "Du vet mycket väl att allt kan gå åt skogen och hur ska du sen klara dig resten av livet?!"

" - Allt som någon har gjort före dig kan du också göra, kom ihåg det, allt. Och fundera på hur du vill känna dig, var och när du mår som bäst och hur du vill att fortsättningen av ditt liv ska vara. DU bestämmer själv, ingen annan" säger LoA lugnt och självklart. 

Jag tänker att det som är nu är nu och jag har möjlighet att ändra och förändra saker och ting många gånger till i mitt liv. Gör jag det här nu så kanske jag vill något annat om 2, 5 eller 10 år och då gör jag väl det då. Den insikten och övertygelsen känns bra att ha som ledstjärnor. 

Följeslagare till det är också att allt sker precis när det ska.

Intressant är att jag här hade skrivit en hel del till men när jag ska publicera det så är det bara borta. En tanka och mening med det också. Det ska säkert skrivas och berättas om en annan dag.

Värkpiller

Blir en liten hög med godsaker varje morgon. Mest vitaminer

Det händer med ojämna mellanrum att någon kroppsdel säger upp sig och numer funderar jag alltid över vad det är jag har missat att lyssna till. Jag vet att jag ska lyssna på min kropp och jag vet att den alltid brukar ha rätt. Oftast handlar det om vila eller att förändra något. Jag har alltid mitt diskbråck som referens för det blev så tydligt för mig då att kroppen talar till mig.
Den här gången är det höger knä som skriker i vårsolen och jag lyssnade direkt.

Värkpiller är intressant och jag undrar, hur kan pillret veta var det ska sätta in?! Jag har ju en stor kropp och tar jag ett piller för ett värkande knä nog försvinner värken efter en liten stund. Kan det vara så att pillret angriper hela kroppen men att där det har gått lite snett blir korrigerat då? Och så finns det olika piller för olika värk och de hjälper enbart för vissa saker. Finns säkert en vetenskaplig förklaring till det hela och den filosofiska tanken är rolig att leka med.

Att tanken kan hela det onda fungerar också vilket jag också kan relatera till mitt diskbråck. Där var det min inställning till det onda och en fantastisk friskgymnast som gjorde att jag slapp operation och sen dess har jag varit problemfri. Fantastiskt vad tanken kan styra hur jag ska må.
Tror på att healing fungerar, under förutsättning att den som ska utföra den och jag är i samma energi. Vet att det är många som är kritiska till detta och bland de som är det finns det en hel del kristna. Nu talar jag utifrån de jag känner till i min närhet. Jag kan tycka att det skulle vara tvärtom;  Jesus var en mästare på healing och han sa själv; gå ut och gör alla till mina lärjungar. En lärjunge gör ju som sin mästare alltså skulle vi kunna ha en enorm mängd med personer som kan healing och vi skulle slippa alla piller.

Appropå piller så har jag fått en förklaring till att jag emellanåt är så väldans trött och har grym rethosta framförallt på nätterna. Det är min blodtrycksmedicins biverkningar. När jag fick det förklarat för mig häromdagen så kom jag på att det sas att det kunde hända men jag har glömt bort det. Ska ta tag i det hela nu när jag ändå snart har slut på den här omgången piller. Förhoppningsvis så slipper jag pillren vartefter. Har ju tappat en del kilon och det är ju bara till blodtryckets fördel.
Behöver få igång min träning igen också och nu blir det mer möjligt när lille nosen växer och jag kan lämna henne hemma och så småningom också ta med henne ut på längre promenader och då med mina stavar.

Morgonens fokus

Vårtal

En fantastiskt söt "blomma" i påskliljebuketten

Ödlan trivs på stentrappan i solskekent

Det spirar och gror i stenpartiet

Fick förmånen att vårtala i Östra Ryd igår kväll. Det är skönt att jag kan "låna" av mig själv när jag får möjlighet att tala till människor.

Vet du hur många blomblad en vitsippa har?
Vet du vilken den andra färgen på skillan är, förutom den blå?

Hur många blomblad har påsklilja förutom sin trumpet?

Har du nån gång funderat över varför hackspetten aldrig får hjärnskakning, varför du aldrig ramlar omkull när du lyfter ett ben i taget för att gå eller varför koltrasten sjunger så fantastiskt i den tidiga morgonen?

Och vet du vem som är viktigast i ditt liv?

Jag hör ofta människor säga; "Om jag gör det här nu så spar jag lite tid". Spar tid till när då? Du kan aldrig få tillbaka den tid som gått och du kan aldrig bestämma dig för att på onsdag ska jag förlänga min dag med 4 timmar. Illusionen tid är något vi lever i nu och som vi behöver vara närvarande i och lära oss att prioritera det som gör oss gott. 

Att stanna upp en liten stund då och då är inget farligt, det är tvärtom fantastiskt befriande. Att titta på den där vitsippan och påskliljan eller aktivt lyssna till koltrastens makalösa sång.  Ta ett djupt andetag och inse att det finns mer i livet att ta del av.  Det går att få ut lite till om och när vi vill se och göra det.

Att byta ett par fraser med en person jag annars bara säger hej till i förbifarten. Att fråga en person som ser ut att behöva hjälp om hjälp behövs. Att lyssna mer närvarande när min granne vill berätta om det han hittade i lövhögen efter vintern. Att bjuda på en liten pratstund när jag möter en annan hundägare i skogen.

Att ge av din tid, vara närvarande eller hjälpa någon gör aldrig ont.

Det kommer aldrig att bli fred på jorden så länge jag själv är osams med mina granne.  Fred på jorden börjar med att jag hjälper den kände och okände i min närhet.

Skulle vår planet invaderas utifrån av ett nytt släkte så skulle de mänskliga gränser vi satt upp suddas ut och vi skulle alla stå eniga för att rädda mänskligheten. Jag skulle helt självklart ta min granne i handen, den jag sällan talar med annars och strunta i att hon eller han glömde ta med kaffebröd till fikastunden på jobbet i fredags, eller fortfarande har kvar den där krattan han eller hon lånade förra året.

Men ska det verkligen behövas en invasion för att vi ska sluta vara rädda för varandra och för att vi ska sluta klaga över våra i-landsproblem?

Vi lever alla i vår egen sanning och jag tror på att alltid gå till källan när vi undrar något om en annan person. Vi pratar alldeles för mycket om personer som är frånvarande. Nyfiket spekulera, fabulera och nicka instämmande i allt prat vars sanningshalt kan vara allt annat än hundra procent. Spekulationer och fabulering som skadar.

Jag önskar så att vi slutar prata om saker och personer utan att ha fakta. Att alltid tänka att jag vill gå en mil i den andres skor innan jag dömer eller säger något endaste om någon annan. Ingen av oss vet egentligen ett dugg om varandra, vi går på hörsägen istället för att fråga eller prata med personen själv det gäller. Det är modigare att fråga personen det gäller än att prata strunt och hitta på.

Och avundsjuka ligger enbart hos personen som uttrycker den.

Jag är för-ändring! Förändring. Jag tycker det är spännande, befriande och utvecklande med förändring.  Vår älskade natur förändras varje dag, ibland till något bättre än andra dagar men utan att tveka. Ständig förändring. Någon sa att det gör ont när knoppar brister men jag kan tänka att knopparna istället väntar tills det är helt perfekt att brista ut i ett litet eget glatt och befriande vårskrik a la Ronja Rövardotter.

Ikväll bränner vi det gamla torra skräpet och ger plats för det nya och friska och det genom att vi tänder elden.

Jag vill också tända den där elden inom mig, bli av med allt gammalt skräp och öppna upp för nya saker som vill ta plats i mitt liv.

Det är inget farligt att släppa taget om det som varit och säga förlåt till sig själv och andra, det är enbart befriande.

Att säga förlåt är att låsa upp dörren för att släppa någon fri och inse att fången var jag själv.

Att säga förlåt är att låsa upp dörren för att släppa någon fri och inse att fången var jag själv.

Det har gjorts undersökningar som visar att människor som får minst fyra fysiska kramar om dagen mår bättre och lever längre än de som blir utan. Fyra små kramar per dag kan alltså förlänga både ditt och andras liv.
Kramen välkomnar oss hem, den gör det lättare att skiljas åt. Den fungerar överallt och på alla språk. Kramar behöver ingen utrustning, reservdelar eller batterier. Och dom är gratis och finns i obegränsad upplaga.

Allt är möjligt och den energi du ger ut får du också tillbaka, så välj noga vilken energi du vill dela och få uppleva.

Vitsippan, påskliljan och skillan får du undersöka på egen hand, undersök utan att googla, hackspetten har sin hjärna i gele som skyddar den från stötar och koltrasten sjunger för att han vill och kan!

Vem som är viktigast i ditt liv? Om du fortfarande söker efter svaret på den frågan så titta noga nästa gång du ser dig i spegeln.

Nu utbringar vi ett fyrfaldigt leve för våren!