Tillbaka och framåt

Tisdag morgon och jag börjar dagen med en liten synmigrän som ganska snabbt ger sig iväg ut i ögonvrån. Jag har slutat ta förebyggande medicin när jag ser att det är på gång, framför allt när jag vet att jag kan vara hemma eller ta det lugnt en timme efter besöket. Ju mindre mediciner desto bättre.
Kan ju få migrän för mindre också än att hitta valpbajs på vardagsrumsgolvet på morgonen. Jodå, nästan rumsren är hon det lilla livet :-)

Frihetsmonumentet i Riga

Resan till Riga har varit fantastisk på många sätt. Både Lasse och jag blev uppriktigt förvånade när vi såg hur många som var med för första gången och det kändes så gott. Alla sjungningarna gick bra och vi fick ihop kören från att ha låtit väldigt spretig på fredagsrepet till en mycket mer homogen och fin klang till lördagens kyrkokonsert. Mäktig känsla att få stå där framme och dirigera 150 körsångare, tacksam!

Det blev många härliga timmars social samvaro på båtarna 

Roligaste upplevelsen var nog dels på marknaden där vi var uppdelade i 5 grupper och sjungningen på stora scenen på båten hem; kören fyllde dansgolvet och dirigerade från våningen ovanför. Fantastiskt skoj! Att sen varje gång vi sjöng Put Vejini, den sång letterna sjöng när deras nationalsång var förbjuden, se hur människor sluter upp, sjunger med och får tårar i ögonen, är en obeskrivlig känsla. Där står vi och sjunger förhoppningsvis några bokstäver rätt och tonerna kan vi och det berör långt i andra människors hjärtan. Stort.

L(e)ätt att hitta i Riga

De människor som har ställt upp och hjälpt oss i Riga är så fantastiskt generösa både med tid och att ge av sig själva och bjuda. Vi vet att ingen av dem har det speciellt gott ställt och ändå så bjuder dom på luncher, skickar med oss specialkorvar hem och fixar så att ambassadbilen hämtar mitt piano. Alltid med ett stort leende och det enda vi kan göra är att visa tacksamhet och bjuda tillbaka när vi har möjlighet.
Vi bidrog med en ganska bra slant till välgörenhetsorganisationen Velkis Association och det känns gott.

Vi har nya resmål i sikte och förhoppningsvis lever Körkryssningen vidare. Nu har vi varit i Riga 3 ggr och nu siktar vi mot Island. Kanske till och med att vi skulle satsa än mer på att utveckla körkryssningen. Vi får se lite vad framtiden blir.

Det är fantastiskt att få uppleva så många fina och positiva människor på en och samma gång och helgen har verkligen gått i det goda och positiva. Alla bidrar med sitt och nya bekantskaper för livet har knutits och det enbart för att vi älskar att sjunga tillsammans. Min pappa och hans fru var också med och det var lite speciellt och mycket trevligt. Att sitta där vid matbordet första kvällen och ha ett gäng med människor samlade som annars hör till olika delar av mitt liv var en märkligt och häftig känsla. Jag kände alla och en del hade aldrig träffats. Någon är alltid navet i sociala sammanhang, hjulet kommer i rullning och det blir ringar på vattnet. Häftigt!

Hade ett mycket härligt samtal med min änglavän som jag längtat efter. Vi pratade med varandra för första gången sen säkert 8 månader tillbaka och ändå, ändå är det som att vi pratade igår. Och vi vet att när vi pratar så är det alltid rätt tillfälle och även om samtalen avslutas mitt i något intressant så vet vi också att det är rätt läge att lägga på luren. Hon ger mig mycket energi och jag längtar efter fler änglavänner som jag kan dela mina filosofiska tankar med. De kommer och de är redan här i viss mån och jag fortsätter så länge att samtala med mig själv och skriver.

En drömbild och visualisering just nu och det blir min verklighet precis när det ska

Efter en resa så gör sig alltid vardagen och det som är mitt varande varje dag så tydligt påmint och en liten tur till stugan igår gjorde att jag än mer känner och ser att vår egna gård kommer närmare och närmare. Så fort jag är tillbaka här så dyker tankarna och känslorna upp vad det gäller en förändring.
Jag fortsätter i tåla modets tecken.