Kraften

Nu är det två veckor sen jag gjorde min operation och det rullar på alldeles utmärkt. Tittade på en videoblogg igår med en kille som gjorde operationen för två år sen och han sa att han numer har två födelsedagar vilket jag känns som en god idé. Sen filosoferade han över vilken som var viktigast för honom. Jag tänker att min riktiga födelsedag naturligtvis är den viktigaste för det har gjort mig till den jag är.

Jag städar, plockar, rensar och köper lite nya saker till lägenheten och det känns verkligen som att en ny period har börjat i mitt liv. Jag tar hand om det och dem jag har runtomkring mig inklusive mig själv och jag mår bra av att ha vackra saker runtomkring mig och känna att allt är till det bästa för mig. Jag städar också upp bland mina tankar och ser till att ge struktur och planering plats. Det har ju varit en period när jag har lagt sådant åt sidan och nu kommer det att få mer plats när energin återvänder. Och av struktur och planering får jag energi. Det är jag själv som väljer hur mina dagar ska se ut.

Läser just nu uppföljaren till "The Secret" som heter "Kraften" och det är så uppbyggligt och jag nickar instämmande när jag läser att det är så enkelt att kunna leva det liv jag önskar. Det handlar enbart om att välja väg och i första hand sätta kärleken och jag säger enbart för jag ser att det fungerar när jag lever efter kärlekens ledstjärna.
Min lust till saker och ting infinner sig också när jag umgås med människor som själva är "bjudare" av energi.

Längtar efter en nos och hon kommer när hon ska. Ser fram emot att få lära känna henne :-)

Push forward

Livet är lite förändrat mot hur det har varit tidigare. Nu går mycket av tiden åt till att se till att få i mig näring och det går bättre och bättre och det behövs fokusering och planering. Är fascinerad över hur snabbt kroppen återhämtar sig efter en stor operation och jag mår hur bra som helst en dryg vecka efter ingreppet. Vår kropp är verkligen världens första och största underverk!

En livsförändring innebär att tankarna på annat som finns i mitt liv snurrar och jag funderar lite över framtid. jag är ju så priviligierad att kunna göra vad jag vill i mitt frilansande liv och det gör också att jag kan byta uppgifter och fortsätta göra det jag vill, fantastiskt!
Ibland tänker jag att jag skulle vilja ägna mig åt välgörenhetsarbete på något sätt och det är ju bara att se till att få till. Hjälpa till i ett soppkök eller liknande. Samtidigt som jag gärna vill utveckla min coachsida och förmodligen dra igång en egen kör, dom tankarna har legat länge och grott. Känns som att det är dags nu. Jag har alla möjligheter.
Min bok väntar också på att bli färdigskriven. Kanske är det också dags att flytta. Ingen större flytt men byta boende bara.
Och så kommer vi att välkomna en liten valp till vartefter, när det är dags.
Jag känner mig så befriad i att kunna känna att det är helt ok att släppa på det som jag har sysslat med hela livet och det spelar ingen roll vad jag väljer att fortsätta med eftersom det är jag som bestämmer över mitt liv och jag vill göra det som jag mår bäst av och som jag tycker bäst om.
Jag har åstadkommit massor, om det nu finns något värde i det, och jag kommer att fortsätta att göra massor av saker, saker jag tycker om.

Tänker ibland på människor som totalt vänder sina liv, säljer allt dom har och flyttar till ett annat land med tomma händer och inget socialt nätverk och börjar med något nytt. Dom jag har hört om har ju enbart goda erfarenheter oavsett hur det har gått s a s. Erfarenheten att släppa all trygghet och göra något man längtat efter eller bara nyttja sin äventyrslusta har gett massor.
Jag har också de tankarna emellanåt och det är lite kittlande. Kan ju räcka med att välja att flytta till en gård och börja föda upp höns :-)
I vilket fall som helst är tanken kittlande.
Å andra sidan så kan "begäret" eller snarare önskan om förändring räcka med att köpa ett nytt badrumsskåp, byta bil eller möblera om.

Det känns gott att veta att dom ord jag ibland släpper iväg i detta universum landar hos människor och orden får nya vingar i andras medvetande och flyger vidare. Jag känner så starkt att den livsfilosofi jag valt är den bästa för mig och det enda jag kan göra är att leva efter den och på så sätt skicka orden vidare. En dag kommer mina ord att få landa hos fler människor, det är det enda jag vet. Jag vet det bara och sen hur dom gör det är, som vanligt, helt oväsentligt.

"Push forward, stay focused, it's just a matter of time" är orden för mig den här veckan.

Nystart mitt i livet

Bloggen blir vilande emellanåt och ibland tänker jag att det är ju nu jag skriva, nu när det händer. Samtidigt så räcker det för mig ATT det händer och att jag är mitt i känslor och upplevelser. Jag skriver för min egen skull för att det är gott för själen och för att det är roligt. Jag tycker om att läsa andras bloggar och då är det ofta tankar om vardagen, vad som händer dag för dag. När jag ibland fastnar i tanken varför jag läser om andras liv så får jag allt fundera en stund, vad är det jag vill veta? Varför läser jag?
Det är väl lite samma sak som att tjuvlyssna. Och egentligen, hur intressant är det att följa en "okänd" människas vanliga vardag, alla har vi ju ungefär samma sorts upplevelser.
Sen kan jag verkligen tycka om när jag får mig lite matnyttigt till livs som när bloggandet blir filosofiskt och handlar om livsinställning.
Det är gott att vi alla kan få skriva precis vad vi vill och jag hoppas att alla som bloggar är medvetna om att andra läser och att många tycker och tänker.

De senaste dagarna sen i måndags har varit väldig annorlunda. I måndags tog mitt liv en ny vändning när jag blev opererad till en gastric bypass, en operation som gör att min magsäck förminskas och att jag kommer att förlora min övervikt mot priset av att jag alltid får tänka på att äta långsamt, tugga noga och välja nyttig mat. Ett mycket bra pris och jag betalar det gärna. Det tog mig många år att komma fram till hur jag skulle bli av med mitt största HUR i mitt liv; hur ska jag kunna gå ner i vikt? Nu vet jag och jag är tacksam och stolt över att jag tagit steget och de personer som jag har kontakt med som gjort samma sak säger att det är det bästa de gjort i sitt liv.
Det finns såå många saker som jag som överviktig fått avstå från och jag har gjort mig själv till ett offer på just den vägen. Nu är det för min hälsas skull och jag ser fram emot en mycket god andra hälft av mitt liv.

Just nu mår jag förvånansvärt bra, kroppen återhämtar sig fantastiskt och det känns mest som träningsvärk och håll där kirurgen gått hårt fram med metallinstrument och annat.
Det viktigaste just nu är att hela tiden dricka och att göra det långsamt så att jag slipper få ont i magen. Det får ta ett par veckor att komma in i det här, först flytande en vecka, sen puré och mos en vecka och sen börja med fast föda. Spännande!
Tänk bara att få möta en vinter där jag kan ha BRA vinterkläder istället för dem som enbart passar!
Och nästa sommar har jag som mål att för första gången i mitt liv få sitta på en hästrygg! Små önskningar som jag kommer att vara lycklig över att kunna genomföra.

Frågorna kommer redan om vad det här innebär för mitt fortsatta liv och det enda jag kan göra är att svara så gott jag kan och det viktigaste för mig att fortsätta leva som jag lär; önska, släpp tanken och strunta i hur.
Jag har hela livet önskat att gå ner i vikt, när jag äntligen släppte tanken hur jag skulle göra (det tog 40 år) så kunde universum visa mig hur och jag struntade verkligen i hur och alla signaler visade mig åt vilket håll jag skulle gå och jag gjorde det.

Önska, släpp tanken och strunta i hur = Lagen om attraktion = allt är möjligt = jag mår bra och tar ansvar för mig själv och mitt mående



Längtar efter min vackra Cindy och är så tacksam för alla år med henne och vet i mitt hjärtat att hon fick sluta livet här när hon skulle, tiden blev så perfekt som den skulle. Kopplet hänger på tavlan, i sovrummet, med bilder av henne. Kärlek!

Kretsande tankar...

Det är dan före dan och den här veckan har varit väldigt omtumlande. Jag har befunnit mig i någon sorts vakuum där mina egna tankar och känslor har levt om. Sorgen efter Cindy kommer med ojämna mellanrum och minst när jag anar det känns det som. Mina funderingar över det som händer i morgon har tagit stor plats och min koncentration på annat har varit låg. Dom gånger jag har jobbat i veckan har det gått bra och jag ser och förstår att fokusbyte (som att det vore en nyhet...) är det allra bästa. Göra saker som för tankarna åt ett annat håll för det går enbart att tänka på en sak i taget.
Det är ju föga konstigt att vi människor ibland blir helt slut och trötta i huvudet med tanke på alla fokusbyten vi behöver göra dagligen och dessutom under press. Tror det kallas "stress"...

Just nu känns mitt kommande liv lite som ett oskrivet blad och det är enbart spännande. Mina "vill" kommer att utkristallisera sig när jag fått ordning på mitt sista stora h u r i livet och jag kommer att hitta lusten, kreativiteten och energin till det som ska bli framöver. Jag har min bok att skriva, en föreställning att planera som förhoppningsvis går av stapeln till våren, ett par julkonserter och några radioidéer. Kanske dags att erbjuda stadens befolkning några sångkurser också? Jag får se lite.
Veckan som kommer blir det inget jobb alls och det känns rätt och riktigt och sen e n d a g i t a g e t.

Så småningom blir det nog en till liten vovve. Tror knappast att Cindy misstycker... :-)

Det går bra....

Sista bilden på fina Cindy

Det går ganska bra efter att ha lämnat Cindy att få vandra på gröna ängar. Tidsperspektivet är helt märkligt för det känns som evigheter sen vi sa adjö och det är ändå i fredags. 3 dagar sen...
Jag samtalar med mig själv när sorgen pockar på och jag vet att vi tog rätt beslut och det känns skönt att veta att hon slapp lida och att vi sa adjö när hon fortfarande var klar i huvudet. Och det får vara så att jag gråter ibland och skrattar och ler åt henne och hennes upptåg ibland och det är ju så livet är; glädje och sorg följs åt och det finns bara två lägen att välja mellan; skratta eller gråta och bägge känslorna är ok.
Jag tror att det känns ganska bra eftersom jag fick lite tid att förbereda mig mentalt men frågan är om det går att förbereda sig känslomässigt?? Intressant fråga....

Känner att det är lätt att bli sittande här i soffan och göra ingenting just nu, någons sorts långsam känsla av vakuum emellanåt och jag får ta tag i mig själv. Jag känner också att jag är lite trött i kroppen med tanke på att jag tar in minimalt med energi just nu och det är ju för det som komma skall. Många förändring i mitt liv just nu och det gäller att hänga med i huvudet och bestämma mig för att göra det som känns bra och roligt och verkligen göra det.

Och återigen känner jag att ALLT är helt upp till mig! Visst kan jag få lite "hjälp" av andra m e n det är alltid upp till mig.

Jag åker gärna till stugan dom här dagarna och pysslar lite och känner mig fri med och i naturen. Tiden står still eller kanske är det så att naturen tar tiden framåt genom att ge mig känslan av en ny årstid? Naturen bestämmer tiden istället för tvärtom.
Moder Jord bestämmer tiden, det är inget vi människor gör, vi har bara hittat ett hjälpmedel för att få struktur på vår gemensamma tillvaro.
Det här med tiden är något som jag alltid kommer fundera över....

Ja, tankarna snurrar och samsas eller "osamsas" just nu.....

Min älskade Cindy

Det är den 2 september 2011 och min älskade livskamrat, vän, följeslagare och ljuvaste nos har fått somna in.
All den sorg jag känner grundar sig i all den makalösa och kravlösa kärlek som vi två känt för varandra. Det är en sorg med stor och varm guldkant och vi har haft fantastiska 14 år och 3 månader tillsammans, en enormt lång tid.
Hon fick avsluta sina dagar här när tröttheten hos henne satte in och när hennes kropp började säga ifrån.
Idag springer hon lycklig på dom gröna ängarna och leker glatt med alla andra hundar som gått före henne.

Älskar dig stort, min finaste Cindy