Byte till förändring

"Wife swap"; en helt lysande idé och jag får möjlighet att se det via TV. Två familjekvinnor byter liv med varandra för två veckor, den första veckan ska dom leva efter den nya familjens regler och den andra veckan så ska den nya familjen leva efter hennes regler. Naturligtvis så kommer kvinnorna från helt olika sorters familjer. Att se och följa vad som händer i familjerna under dom här två veckorna är fascinerande, det sker många förändringar och dom jag har sett har enbart varit av godo. Det handlar om att omprioritera, att se andra värden och att våga vara ärlig och få till förändring för att ens egna relation och liv ska bli än bättre.
Det är ingen magi, det är mänskliga insikter som kommer upp till ytan och tas om hand.

Jag tror att vi alla skulle må bra av att helt få "flytta in" till en annan familj i en eller två veckor och bli stand in för den personen som flyttat in till mig. Oerhört intressant och lärorikt. Jag tror att det skulle få oss att inse andra värden och bli än mer tacksamma för det vi har och om det skulle vara så att vi inser att jag behöver få till en förändring så är ju det enbart av godo även om det innefattar en skilsmässa eller tillfällig separation.

Ingen människa är värd att leva i dåliga relationer och familjeförhållanden och när vi har möjlighet att byta och vågar se att på den andra sidan finns enbart en förändring till en förbättring så är det bara att ta klivet över tröskeln.
Det är inget farligt, bara annorlunda och annorlunda är härligt!
Det finns middagar där man får sitta på en plats till en början och sen får man byta plats ett antal gånger under middagen och får nya människor att samtala med och utvecklas hela tiden. Två timmar eller två veckor kan göra skillnad.

Naturen förändrar sig hela tiden och det är aldrig farligt bara annorlunda, uppiggande och friskt. Ut med det som är visset och in med det nya och friska så kan det vissna som vill hänga kvar också få bli friskt med lite hjälp.

Studenten

Att träffa energi- och kraftfulla glada människor gör mig gott. Igår fick jag möjlighet att göra det och fick dessutom ställa en massa frågor där inga svar satt långt in utan formligen bubblade ur personen i fråga. Det blev tillfälle till många spontana skratt.
Det gör mig gott på så sätt att jag verkligen kan landa i att det är ok att jag själv har släppt ganska mycket av det som var min enorma drivkraft under en längre period. Jag ser att det finns andra som är som jag och jag ler med hela hjärtat och tänker att det är skönt och härligt att veta att energierna fortsätter att jobba för människans väl.
Jag själv lutar mig mer och mer tillbaka och gör andra saker nu och mitt livet är i förändring och det känns enbart bra. Jag är trygg i det och i mig själv. Jag är ok som jag är och dom val jag gör och vill människor kommentera det så får dom gärna göra det, jag lyssnar och går åt det håll mitt "jag" visar vägen.

Det är samma känsla som att vara i skolan och gå och vänta på studenten. Skolan har varit en fantastisk tid och jag har fått uppleva så många härliga saker och händelser och det har varit blandat med att tänka på mina betyg, omdömen, för att så gå vidare med många lärare som kantat mig väg där jag tagit in kunskap och erfarenheter. Ibland var tanken på studenten långt borta och ibland nära. Och när den väl kom så kom den alldeles lagom i tid, den var där precis när den skulle, precis när jag hade gjort allt det där jag skulle i skolan, när jag började tröttna så smått, när mina tankar t o m var bortom studenten i det där "livet" som väntade på mig. En händelse med både njutning och lite rädsla.

Den här gången sätter jag på mig mössan med känslan att det är dags att gå vidare och att gå från klarhet till klarhet och välkomna ljuset. Jag går från ljuset, via ljuset och till ljuset = från klarhet till klarhet. I ljuset är kärleken till mig själv och mina medmänniskor. I ljuset finns den där berömda tiden som där ger utrymme för allt. I ljuset finns lust, harmoni, glöd och gnista.

Ljuset är det som finns inom mig, det som är J A G och som vill blomma än mer och få njuta av nuet, det utan tid...

I sitt ljusaste

Det finns ett lugn i den sanna kärleken och det är en gåva att få vara mitt i den. Jag har längtat länge på den och nu finns jag i den och jag är så tacksam för varje dag. Jag förstår och känner att det handlar mycket om mig själv och hur jag numer väljer att se på mig själv och jag till och med för första gången ser på mig själv med mina ögon. Tidigare har jag betraktat mig utifrån och lagt min kärlek och omsorg utanför mig själv och det har känts helt rätt tills jag idag förstår att det är den kärlek jag lever i idag som är den enda sanna och rätta för mig.

Det händer då och då att jag pratar med personer som jag umgåtts mycket mer för några år sen och som jag sett upp till och fått mycket stöd av men nu när jag inleder samtal med dom så vill jag ta samtalen till en annan nivå men jag kommer aldrig dit och jag säger spontant: vad har hänt med honom/henne? Där får jag hjälp med att inse att det handlar återigen om mig och inte dom... Dom är precis som dom var då och det är jag som har klivit vidare och inget är bättre än det andra det är bara annorlunda idag.
Jag har dessutom satt dom här personerna i sitt ljusaste och ser dom som dom personer jag önskar samtala med och när dom fortfarande är "kvar i sitt egna ljus" så blir det där en krock och jag får lära mig att vänta tills dom själva kommer till det ljus jag satt dom i.
Jag har i veckan samtalat om tålamod och det här är en av bitarna i det: att vänta och fortsätta att se människor i sitt ljusaste och veta att dom är där nästa gång jag samtalar med dom.
Jag vet att det funkar för jag har personer som har gått till sitt ljusaste och som finns där och som jag enbart har kontakt med när dom är som ljusast. Kontakten med dom är när den ska och då är vi bägge i vårt ljusaste.

Det här handlar ingalunda om att stöta undan personer som ännu inte har gått till sitt ljusaste, där jag för övrigt har satt dom, utan jag möter människor precis där dom är och finns där med allt som är jag.

När vi är i det ljusaste så har vi ljusa samtal som berikar själ och hjärta och som för oss ännu högre upp...

Att bryta ytan

Att bryta ytan är en längtan till att se en blå oändlig himmel med luft som är gratis


När mitt jag äntligen har bestämt sig för att trotsa mitt ego och gått igenom dom få saker som egot pockat på om så känner jag mig stärkt. Stärkt och ändå så tar det emot och jag frågar min änglavän hur hon ser på det. Hon är den mest ljuvliga änglavän och våra samtal leder mig alltid vidare och vi samtalar alltid precis när det som bäst behövs, när lagen om attraktion ser till att vi är i samma nu.

Jag kommer till insikt om att när jag verkligen vill vidare till något annat så ska jag först komma så långt ut åt andra hållet att det verkligen tar stopp... eller egentligen tvärtom. Jag får samtal som tidigare skulle fått mig att jubla och säga ja direkt och nu säger jag att jag ska tänka på saken, tack för att du frågar och ja återkommer när jag kollat almanackan. Jag förstår att det är först när jag börjar säga nej till min kontrast som jag tar ett steg närmare min tröskel.
Det känns ungefär som när jag varit under vatten länge och simmat och simmat och kommer närmare och närmare ytan och det nästan är så att jag tror att jag ska drunkna, då bryter jag ytan underifrån och känslan av att kunna ta in ny luft och andas är en oerhörd frihetskänsla. En känsla svår att beskriva, en känsla som behöver upplevas. Samma känsla som att bryta upp ifrån ett långt och trasigt förhållande; den dagen jag säger att jag vill bryta upp så släpper allt. Eller om jag ljugit länge och sanningen äntligen kommer fram; samma känsla av befrielse, lättnad och frihet.

Jag förstår att jag drar till mig mer och mer av det som jag vill ifrån för det är starka energier som jobbar och nu när jag förstår att det kommer att bli än mer så kan jag känna mig lugn för då vet jag att kontrasten åt andra hållet är lika stor som kontrasten jag just nu lever i. Ju längre bort jag går i min nuvarande kontrast ju ljusare blir det när jag väl bryter ytan. Den här kontrasten är inget dåligt, den gör bara vad den ska och nu när jag är medveten om den så kan jag "flytta" på den.

Min kärlek har en fantastisk känslighet för vad min energi har för sig och han kommer alltid med frågor och påståenden som gör att jag "tvingar" mig själv till att hitta tillbaka till det som är min ur-energi och när jag är där så är jag i samma vibration och energi som han och då är jag och vi i vårt ljusaste.

Att alltid vara i sitt ljusaste där endast kärlek existerar och ingen tid och inget rum finns är att vara.
Luften är gratis, tiden är rättvis och lyckan tidlös när allting är enkelt...

Att ta steget

Det spelar ju ingen större roll överhuvudtaget så länge jag är tillfreds och trygg med mig själv och kärleken. När jag är det så faller alla andra bitar in och på plats och jag ger utrymme för social kontakter när jag önskar och vill.
En av mina goda vänner säger alltid att det är så viktigt med det sociala nätverket och hon jobbar alltid för att hålla det igång. Jag beundrar hennes iver till att göra det och själv så ligger jag ganska lågt och har alltid gjort det. Numer så vet jag att dom vänner jag vill ha i min närhet och kan ringa till närhelst jag behöver och vill finns där. Jag kan längta efter nya kontakter också och dom vill jag är på mina villkor och jag kan mycket väl tänka mig att vara "anonym" i nya möten. Jag är fortfarande en betraktare mer än en deltagare.

Vad är det att ta ett stort steg i livet? Det blir ju ett stort steg om jag säger att det kommer att bli det och det kan ju bara vara positivt med stora steg även om dom tas i små portioner och över en längre tid. Och vad är motsatsen till att ta stora steg i livet? Sitta fastspänd utan möjlighet att komma loss? Jag vill ta mina steg och jag vill alltid fortsätta framåt oavsett underlaget.
Så ibland blir det steg i storlek av tresteg och ibland av storlek myrsteg dock alltid steg framåt. Det stavas u t v e c k l i n g....
Det är när jag tar mina steg i tro om att allt kommer att gå bra och att allt kommer att bli som jag önskar som jag utvecklas. Om jag står där bakom tröskeln och aldrig kliver över så kan jag ju aldrig veta vad som finns på andra sidan och min nyfikenhet och livsvilja drar mig över tröskeln och jag är så glad för det!

Den här sångtexten är från början skriven utifrån ett kristet perspektiv och när jag idag lyssnar till den och sätter in den i livsfilosofin "Lagen om Attraktion" istället så blir den klockren. Fascinerande och vad säger det?? Jo, vi tror på olika saker och det är tron som för oss framåt och kanske också att dom goda sidorna av religion och filosofi går hand i hand...

Have you ever been walking through an automatic door?
If you did I'm sure you stepped on the mat lying on the floor
If you haven't taken that step in faith
If you thought that stepping on it would just be a waist
the door would still be closed and you would unsure

Do you know what you're missing being left outside
Can everything I say be denied
And if you should accept it would it hurt your pride
Do you know what you're missing unless you have tried?

How can you be so sure that its not worth trying?
All I want to say is that I know just what you would find
Maybe you consider my reason poor
But I am really sure what I am living for
Do you really think that I made it all up in my mind

Looking at it from the outside it's a totally different thing
Than living with the strong experience deep within
(Per-Erik Hallin)

O-väntade svar

Den senaste tiden har jag ställt en mängd frågor och slängt ut en hel del krokar åt olika håll. Jag har också väntat på svar och varit lite otålig och ställt frågorna om och om igen eftersom svaren uteblivit. Min otålighet har jag vänt till att säga att det är precis som det ska och svaren kommer när dom ska och inga svar har kommit. Nu förstår jag varför.
Svaret kom i fredags ifrån ett ganska oväntat håll, även om det var ett håll jag sneglat åt tidigare och blev en stark påminnelse om att det är så viktigt att lyssna till "jaget" istället för egot. Jag blir bättre och bättre på det dag för dag. Känslan är uppfriskande, pirrig, förväntansfull, lycklig och lite scary....

Den där känslan av att veta att jag har önskat mig en förändring så länge, tillåtit mig att vara i frustrationen och önskat och önskat och när det inträffar så blir kroppen lite ur balans och börjar ifrågasätta. Jag säger kroppen för det är det som är mitt "jag".... Jag har tänkt mycket hit och dit under helgen och mina tankar kommer att fortsätta att flöda och vända och vridas på och ändå så vet jag att det är det enda rätta och jag tar emot det med öppna armar. Finns inget annat än att öppna för en förändring, tro på den och gå i visshet om att det alltid blir bra :-)

Hjärnan med sina tankar och hjärtat med sina känslor kan verkligen spela mig spratt och jag vet att förnuftet sällan segrar över känslan och det är rätt skönt. Att alltid vara förnuftig och stänga ute känslorna är ingen väg jag vill gå. Det ska kännas bra i magen i första hand och när det gör det så tar jag mitt förnuft i handen och leder det med bestämdhet och kärlek i den riktning som känslan för mig. Känslan som är min största energikälla.

Jag har ett liv idag som ser ganska annorlunda ut mot vad det gjorde för tre år sen och det är verkligen välkommet och jag tycker om förändringar, så nu blir det till att få klarhet och klartecken och fortsätta att gå för att det jag önskar mig det kommer till mig när det är dags för det.
Jag har ett jordiskt liv och jag vill hela tiden kunna säga att jag lever det fullt ut; nya utmaningar, ny frisk luft, nya vyer, nya tankar, nya energier, nya möten och allt det tillsammans med min stora kärlek.

Det är nu det händer, nu och aldrig sen och det människor har gjort innan mig kan jag också göra :-)

Innersta längtan

Kanske en dröm som väntar på att bli verklighet...?


Låt människor göra det dom vill och låt dom vara!! Ägna dig istället åt det som känns roligt och som är bra för dig själv.

Idag har jag hamnat i någon sorts frustration över att människor lägger sig i varandras liv och talar om för andra hur dom ska göra och det med stora pekpinnar som gör ont när dom petar i själar och känslor.
Att jag får min puls att gå upp beror ju också på att jag läser om människor som beter sig mot varandra som svin (inget ont om svinen dock) och allt snappar jag upp på nätet. Jag blir så vansinnigt trött och känner mer och mer hur jag förflyttas utanför det här "normala samhället" och önskar mig något helt annat. Och jag flyttar mig frivilligt!

Jag har sagt det förr att det skulle vara så skönt att leva utan all dålig input och den enda person som kan göra något åt det är jag själv. Återigen, jag själv... Det där huset vid havet där jag och min kärlek kan ägna oss åt natur, djur, mat, böcker och kärlek kommer närmare och närmare för varje minut. Vårt hus kommer när det ska och till dess får jag själv välja hur min tillvaro ska se ut och jag väljer för att jag KAN välja.
Selektivt TV-tittande, inget surfande in på negativa sidor på nätet, inga dåliga energivibbar från kommentarer på FB som gör mig ännu mer oförstående vad vi som mänsklighet håller på med och vad vi prioriterar i våra liv.
Jag låter människor vara och dom får göra precis vad dom vill utan att jag lägger mig i. Vill dom fråga mig om något så absolut vill jag svara hur jag ser på saker och ting och jag förespråkar verkligen dom goda samtalen.

En del säger att det var bättre förr och baske mig om jag just nu är benägen att hålla med om det för det här tekniksamhället vi lever i kan ju aldrig vara sunt för oss. Jo, det finns bra sidor med det också men dom framstår som mycket små i allt negativt brus....

Jag ser mig mer och mer i utkanten av det här samhället och förstår att människor som känner sig utanför söker sig till kretsar där det finns likasinnade, reser utomlands, kanske går med i någon grupp med samma värderingar, byter liv och söker efter det innersta någon annanstans än i sin nuvarande omgivning.
Får en bild av att vi kanske skulle göra som man ibland gör på fester; förrätten sitter man placerad och sen när varmrätten serveras så byter alla plats för att få lite ny input, läskigt tycker många och ja, kanske det , men vilka härliga nya samtal det kan bli! Det kanske är så vi gör också i livet utan att tänka på det, slår det mig; Vi byter skola vid en viss ålder, vi söker jobb, vi söker nya jobb, vi flyttar, vi reser...

Och ändå så är det vår innersta längtan vi hoppas finna.... Min innersta längtan.... Den kan jag finna när jag vänder blicken inåt istället för utåt, där mina ögon för en stund får tunnelseende för att hitta in. Att stanna där för en stund, insupa allt jag känner, ta med mig det jag ser, samla det i mitt sinne och minne och sen vända utåt igen för att välja nya vägar när jag vet vad mitt innersta vill...

Mitt jag... min ande... min själ....

Enkelt liv

En del människor byter yrke, livspartner, bostad, idrottsklubb, kör, bil, stad, land och liv. Andra människor stannar i samma yrke, bostad, stad, land, idrottsklubb, bil, samma livspartner och i samma liv. En del människor ändrar på ett par saker i sitt liv och håller fast vid dom där grundläggande "tryggheterna" medan andra kastar sig ut helt utan skyddsnät för att prova på något nytt. En del människor älskar förändring och andra är livrädda för den.

Jag har alltid sagt att jag är en projektmänniska och det har jag varit till största del. Jag jobbar gärna hur mycket som helst en kortare period med ett projekt, gör det så bra som jag kan och lämnar det sedan för att gå vidare. Ofta jag har redan varit på väg in i nästa projekt innan jag avslutat det förra. Det har medfört att jag ibland missat att få njuta av den färdiga produkten men det har också varit en tillgång; lämna det du gjort så bra nu och gå vidare till nästa utmaning.

Mitt yrkesliv just nu är olika jobb med spridda mellanrum och vill jag så kan jag skapa mig jobb inom en vecka och eftersom jag vet det så är jag trygg i det. Trygg i vadå förresten? Den där berömda e k o n o m i n....
Jag har en avslappnad inställning till pengar och vet att när jag ser på pengar som någonting bra så räcker dom precis så länge jag vill att dom ska räcka. Jag ger bort pengar där jag ser att dom behövs och det utan att titta på hur mycket jag själv har för jag vet att jag har pengar igen när jag behöver dom. Är burken med den där fina krämen slut så köper jag väl en ny när jag vill ha den.
När jag gör jobb som jag tycker om så kommer det in pengar oavsett hur prognosen är och i min värld är den ju alltid optimistisk så det löser sig. Jag ler alltid när jag betalar ut massor av pengar från min firma och jag ler varje gång jag kan betala ut en lön till mig själv.
Ser jag på pengar på ett positivt sätt så är det något positivt och kommer alltid att finnas där när jag behöver dom.
Den tryggheten har jag i mitt "jag".

Därför tror jag att jag kan förändra mitt liv också utan att veta, just nu, vad jag ska få in pengar på. Jag är övertygad om att när jag gör det som känns rätt i hela min kropp och ande så kommer också pengarna in, annars skulle det aldrig kännas så bra.
Jag är fullt medveten om att vi behöver pengar för att få vardagen att gå runt och jag tror att jag skulle klara mig bra oavsett vad jag jobbar med och har för inkomst. Jag tror och vet att jag gör det bästa för mig och min kärlek och jag tycker att jag har en sund livsinställning, inga dumdristigheter (vad nu det är....? )

Jag har fått uppleva så fantastiskt många härliga saker under mitt 47-åriga liv och har ännu drömmar om att få uppleva saker och går för att få uppleva dom. Enkelt när jag vågar ta klivet. Enkelt när jag vet att det fungerar. Enkelt när jag vet att det känns rätt. Ett enkelt och innehållsrikt liv, precis som jag önskat mig

Enkelhet och närhet till min kärlek och till natur och djur... Jag vill ha enkelt liv

Jag förstår....

Det är när jag tittar på vad andra människor väljer att fokusera på som jag undrar vilken värld jag lever i...?
Jag har skrivit det tidigare att jag emellanåt känner mig lite udda och funderar på varför det blir så och dom tankarna lever vidare.
Jag förstår att det handlar om fokus. Jag förstår att det handlar om att prioritera. Jag förstår att det handlar om värderingar. Jag förstår att det handlar om val., och jag förstår att det handlar om självkänsla.

Jag fokuserar idag på det jag önskar in i mitt liv och det jag mår bra av och när jag gör det så prioriterar jag annorlunda än jag gjorde tidigare. Tidigare var jag en "hjälpare" av stora mått och tittade på dom jag hjälpte och såg att dom mådde bra och jag mådde bra av att jag kunna hjälpa dom... trodde jag...
När jag insåg att jag hjälpte för att vara någon så ville jag verkligen ändra på det och nu när jag ändrat livsstil så hjälper jag mer än gärna när jag numer satt mig själv i första rummet och lyssnar till mitt jag, min "ande", och när jag lyssnar till min ande så finns jag för människor runtomkring mig tack vare att jag mår bra själv. Det är först nu som jag kan finnas där för andra på ett sunt och gott sätt. Den insikten är stor och skön.

Jag har i det närmsta slutat att värdera och tar sakerna för vad dom är just nu, både det som känns bra och dom kontraster jag drar till mig. Det är en skön känsla att veta att allt är ok hur det än är. Sen, utifrån det, så gör jag mina val.
Alla väljer vi hela tiden och jag är numer helt tillfreds med dom val jag gör och återigen, allting är ok.
Jag struntar i vad andra tycker och jag struntar i det med stor ödmjukhet och säger att det är ok om andra tycker att jag gör konstiga val.

Ibland känns det som att människor känner rädsla inför mig och hur jag väljer att leva mitt liv. Kanske har det att göra med att dom själva önskar förändring i sina liv...

Min självkänsla idag är i jämnhöjd med mitt självförtroende och det är en stor förändring i mitt liv. Från att ha varit 90-10 till självförtroendet så är dom idag jämlika vilket ger mig ett stort lugn.

Den största förändringen i mitt liv är att jag numer älskar och blir älskad helt kravlöst och det är det jag tackar för varje dag.

En dag

Det har varit en sån där härlig dag idag. Just nu snarkar min nos i soffan och min kärlek grejar, outtröttlig, med dom nya högtalarna. Hela dagen har varit fylld av det goda.
Jag har haft glädjen att få möta en av mina goaste vänner och vi har samtalat om allt mellan himmel och jord och kanske mest om det som rör den där himlen... Ordklyveri, högt i tak, raka frågor, raka svar, respekt, tolerans, leenden och framför allt ömsesidig kärlek. Det är det som känns viktigt för mig; kärlek, tolerans och respekt... I det får allting plats... högt i tak...

Skillnaden på verklighetsflykt och att fylla på sin verklighet med upplevelser som gör mitt liv till det goda det är en fråga om inställning, jag tillför min verklighet det jag mår bra av.
Andras energier kan påverka mig negativt eller positivt och det är en fråga om inställning, inställning till att lyssna på det som känns rätt för mig.
Kan det heta religionsvetenskap? Hur kan religion vara en vetenskap när inget är bevisat i någon enda av dom religioner som finns och används....
Att överraska och överraskas med små saker i vardagen är något härligt och mycket kärleksfullt. Jag tänker på min kärlek och fyller på med kärleken genom att ordna det där lilla extra... eller säga dom där orden som är så fina.... och det helt kravlöst.

Det är i dom kravlösa och lustfyllda samtalen som jag växer, där jag får utvecklas i den fas jag är i just nu. I alla mina faser i livet så utvecklas jag så frågan är om det finns några faser eller om det enbart handlar om livet jag lever rakt upp och ner... En människa "som går igenom en fas" ses som lite besvärlig eftersom den personen stör sin omgivning genom att utvecklas åt ett annat håll ... och när jag går igenom en utvecklingsfas så finns det ingenting som kan få mig att vilja gå tillbaka för utvecklingen har fått mig att veta saker som jag tidigare var ovetande om och numer finns vetskapen alltid hos mig...

Det är dagarna som går som är livet.... Det här härliga livet som är just nu!