Det finns ett lugn i den sanna kärleken och det är en gåva att få vara mitt i den. Jag har längtat länge på den och nu finns jag i den och jag är så tacksam för varje dag. Jag förstår och känner att det handlar mycket om mig själv och hur jag numer väljer att se på mig själv och jag till och med för första gången ser på mig själv med mina ögon. Tidigare har jag betraktat mig utifrån och lagt min kärlek och omsorg utanför mig själv och det har känts helt rätt tills jag idag förstår att det är den kärlek jag lever i idag som är den enda sanna och rätta för mig.
Det händer då och då att jag pratar med personer som jag umgåtts mycket mer för några år sen och som jag sett upp till och fått mycket stöd av men nu när jag inleder samtal med dom så vill jag ta samtalen till en annan nivå men jag kommer aldrig dit och jag säger spontant: vad har hänt med honom/henne? Där får jag hjälp med att inse att det handlar återigen om mig och inte dom... Dom är precis som dom var då och det är jag som har klivit vidare och inget är bättre än det andra det är bara annorlunda idag.
Jag har dessutom satt dom här personerna i sitt ljusaste och ser dom som dom personer jag önskar samtala med och när dom fortfarande är "kvar i sitt egna ljus" så blir det där en krock och jag får lära mig att vänta tills dom själva kommer till det ljus jag satt dom i.
Jag har i veckan samtalat om tålamod och det här är en av bitarna i det: att vänta och fortsätta att se människor i sitt ljusaste och veta att dom är där nästa gång jag samtalar med dom.
Jag vet att det funkar för jag har personer som har gått till sitt ljusaste och som finns där och som jag enbart har kontakt med när dom är som ljusast. Kontakten med dom är när den ska och då är vi bägge i vårt ljusaste.
Det här handlar ingalunda om att stöta undan personer som ännu inte har gått till sitt ljusaste, där jag för övrigt har satt dom, utan jag möter människor precis där dom är och finns där med allt som är jag.
När vi är i det ljusaste så har vi ljusa samtal som berikar själ och hjärta och som för oss ännu högre upp...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar