Vad är ensamhet? När är jag ensam? Väljer jag alltid själv min ensamhet?
Den sista frågan kan jag svara ja på; jag väljer alltid min ensamhet... Jag vet att jag alltid drar till mig det jag tänker o känner o går jag då till ensamhet i tanke o känsla så upplever jag ensamhet.... O det är helt ok att välja den känslan så länge jag, i min värld, väljer den goda känslan av ensamhet...
Det är ok att välja den ensamma ensamheten oxå så länge jag är medveten om mitt val så att jag när som helst kan ta mig ur den o att jag bestämmer över ensamheten istället för tvärtom....

Svar på den andra frågan; jag är ensam när jag själv väljer att vara det....

Jag har tidigare alltid sett till att jag aldrig var ensam... Det blev inget sunt beteende för jag valde "vänner" som förstörde min kropp, men det blev sekundärt eftersom dom "alltid fanns där" precis som jag önskar att vänner alltid ska finnas där... Ständigt närvarande...
Idag är jag sams med mig själv och är min egna bästa vän.... En stor pusselbit... O mina vänner finns alltid med mig i energin o den vetskapen räcker långt, långt för att jag aldrig ska känna mig ensam...

Vad är ensamhet....? I min värld ett tillstånd jag valt att sätta min själ o mitt jag i... För jag kan vara ensam bland en massa människor, det är mitt sinne som sätts i ensamhetens tillstånd...
Ensamhetens hav....

En - samhet...
Ensam - het...

Det tar tid

Jag kommer att tänka på en sång som Lisa Nilsson sjunger där ett par av textraderna lyder:
Det tar tid - att tro på kärleken
Det tar tid - att börja om igen
Det tar tid - att läka gamla sår
Det tar timmar, dagar, månader och år, men tiden går

Sången handlar om ett brustet hjärta men jag får den till mig, jag som numer har ett överfullt hjärta, överfullt av kravlös kärlek...

Det tar tid - att tro på kärleken
Jag har alltid trott på kärleken.... Den känslan har alltid funnits inom mig och jag inser att det är först nu som jag får njuta av det som är kärlek för mig.... Tidigare har jag trott att jag behövt prestera för att bli älskad och den kärlek jag gett... ja.... idag vet jag inte ens om det var kärlek.... Jag ville bli accepterad och presterade för att bli det...
Den kärlek jag möter idag är helt ljuvlig och kravlös och jag tror på kärleken utan att ens lägga till att den har med tid att göra; den finns här och den är min...

Det tar tid - att börja om igen
Ja, det tog mig "tid" att hitta ut från det hörn där jag frivilligt ställt mig... ett hörn som var fullt av prestation och kravfullhet och jag är noga med att säga att jag själv dragit till mig allt det jag fått uppleva och jag är tacksam för varenda minut av det som varit ... Universum har sett att jag nu äntligen har fokuserat på mig själv och släppt taget och därför just nu, inte för 8 år sen tex, utan just NU gett mig den varmaste kärlek....

Det tar tid - att läka gamla sår
Känslan att jag fortfarande har hang-ups kvar från mitt tidigare förhållande får mig verkligen att tänka till.... Hur djupt kan negativa känslor och hårda ord sätta sig i mitt inre? Känslor och ord som jag tillät få ta plats i mitt inre och bli till taggar av rädsla.... Taggar som sticker till NU när jag har "fått låna" den man som tagit plats i mitt hjärta och som är det jag önskat mig och drömt om... dom sticker till och rädslan sätter fart och jag känner efter två gånger, blir lite osäker och ifrågasätter... Jag har kommit så långt så jag är medveten om att taggarna dyker upp och då pratar jag om dom och dom försvinner för det enda jag möts av är kärlek....

Det tar timmar, dagar, månader och år, men tiden går
Tiden är, för mig, fortfarande en illusion och dom timmar, dagar, månader och år som det står om i texten är absolut något som passerar och något vi människor skapat... När jag nu struntar i att räkna timmar, dagar, månader och år och enbart befinner mig i nuet så finns ingen tid som går.... JAG går genom nuet och jag tar med mig nuet vartän jag går....

I kärlekens innersta hjärta finns ingen tid, där finns bara kärleken och kärleken är gränslös alltså även utan tidsramar... Gränslös....

Frågan

Det är midsommarafton, vi ligger i det ljumma gröna gräset, den gyllene solen värmer från en klarblå himmel och vinden är ljuvligt svalkande och jag får helt oväntat frågan.....

Djur

Jag ligger i den gemensamt nyinköpta altansoffan efter ännu en helt fantastisk måltid.... Solen lyser på huskroppen mitt emot vårt hus och fåglarna har samlats på taket för att så småningom göra avslut för dagen. en del av dom lämnar sin takpanna och flyger iväg på en liten tur och återvänder snart medan andra lugnt sitter stilla och njuter av kvällssolen, varandra sällskap och sommarvärmen.. Det uppstår lite småtjatter emellanåt och jag tänker att en sådan liten bild, ett par minuter på en kväll, faktiskt kan spegla ett helt människoliv....

Jag och min lilla familj har varit i Kolmårdens djurpark idag och njutit av en underbar dag med många härliga skratt åt dom ljuvliga djuren, djuren som också visar oss att dom är mänskliga eller kanske att vi är djuriska (för att använda det ordet i dess rätta sammanhang).

Jag möts hela tiden, eller ska jag använda ordet all-tid, av en underbar kravlös kärlek som hälls över mig som en varm, ljuvlig, guldgul solstråle och som sveper in mig i det allra vackraste jag nånsin upplevt... Känslan är översvallande och jag fäller en tår för att jag blir så rörd .... jag känner att det är så äkta, stort och rent...
Tänker att universum nu kan pusta ut eftersom jag äntligen har "gett upp".... jag har önskat, släppt tanken och äntligen struntat i hur och universum jublar över att jag släppt taget.... :-)
Just nu får jag skörda det jag önskat mig och frukterna smakar ljuvligare än ljuvligast....

Den största känslan som fyller mitt inre är att jag är älskad precis som och för den jag är och att jag kommer att fortsätta vara älskad för varje ny dag som kommer och med varje ny dag kommer en ny Lisa....

Timing

Vi säger alltid: Vi hörs och pratar när det är dags för oss att göra det.... :-) Vi vet bägge två att det alltid är perfekt timing för våra samtal och ibland så berättar vi för varandra på vilket underbart sätt universum samverkat till att vårt samtal kom just precis vid den rätta tidpunkten. Både min änglavän och jag kan ha en stor längtan till att prata med varandra och vi vet bägge två att när det är dags för oss att samtala så blir det så. Det är ett oerhört lugn i vår relation just tack vare vår visshet om universums samverkan och också eftersom vi vet att vi har en stor varm kärlek till varandra vilket gör att vi aldrig någonsin ifrågasätter om den andre säger: vi får prata en annan gång... Vi vet och känner bägge två; när det är dags för vårt samtal så blir det av.

Jag kan helt ärligt säga att varje gång vi avslutat ett samtal så har jag känt det som att jag vuxit som människa, kvinna, vän och energi och den känslan är översvallande och svår att förklara, den behöver upplevas. Det känns som en ballong som fylls med kärlek och värme och den blir bara större och större utan den minsta tillstymmelse till att spricka, tvärtom, den expanderar för varje ny mening vi delar med varandra. Min änglavän betyder mycket för mig och jag är så tacksam för hennes närvaro i mitt liv.
Tack för att du finns, vackra änglafjäril! :-)

Kärlek är något underbart fantastiskt och många är det genom årtusenden som satt sina egna ord på sin känsla av kärlek och aldrig någonsin tror jag att det kommer att finnas två människor som beskriver känslan på samma sätt. Orden fortsätter att sättas samman till kärleksförklaringar och bokstavskällan sinar aldrig nånsin.... Tänk vilken enorm känsla det då är, kärleken är lika mångfacetterad som det finns antal människor på jorden!
Finns det fler känslor som inrymmer samma styrka?

Kärleken är så förunderligt stark, kuvas av intet i världen
Rosor slår ut ur den hårdaste mark som som över mörka gärden
(Nils Ferlin)

Nytt liv

Det är mycket som är nytt just nu och mina gamla mönster byts långsamt ut eller snarare dom byts ut i blixtens hastighet och jag ler åt den förändringen och njuter av varje minut... Visst, det är omställning från att ha levt ett singelliv i snart tre år till att "få" en familj; en underbar man med två helt ljuvliga barn som gör att lägenheten lever upp och mitt tidsperspektiv blir annorlunda, jag behöver t ex planera min arbetstid vilket enbart är en fördel. Tidigare har jag jobbat dygnet runt när jag har velat men nu vill jag prioritera närhet och samvaro och då jobbar jag när jag ska jobba.
Det är väl så det ska vara... om det nu finns nåt som heter "ska vara"... Jag önskar alla människor att dom gör det dom vill och lever sina liv som dom mår bäst av och jag säger igen; jag drar till mig det jag tänker och känner.

Jag får uppleva så mycket kärlek just nu att jag ibland tar ett steg tillbaka för att hinna insupa och förstå att den här kärleken är riktad mot mig för att den just ska vara min.... Jag vet också att jag ibland går in i lite "försvarsställning" rent känslomässigt och då är det känslan "det-här-är-för-bra-för-att-vara-sant" som hälsar på och vill bosätta sig i mitt hjärta och jag låter den komma och säger hej och i samma andetag säger jag hejdå till den och hälsar istället känslan "jag-är-värd-varje-minut-av-det-här-och-jag-har-fått-allt-jag-önskar-mig-och-är-enbart-tacksam välkommen, och den är så välkommen :-)

Jag får höra, från en av dom klokaste jag känner, att jag plockar med mig min smärta från mitt tidigare liv eftersom jag vet hur den känslan är och min kropp fortsätter att samtycka till den. När jag hör dom orden så vet jag att det är en sanning.... Jag har länge levt med nån sorts smärta antingen mental eller fysisk och det har varit en del av mig för att det liksom bara "ska" vara där... Jag känner igen känslan.... Nu är jag fullt medveten om att jag själv drar till mig smärtan och nu när jag vet så kan jag snabbt bli av med den genom att låta kärleken till mig själv, i första hand, ta den plats den behöver och det för att jag vill bli hel...
Jag sa tidigare till personen ifråga: " -Jag är hel och du är så nära du kan vara till att vara hel" och idag säger han samma sak till mig och jag vet att det också är den sanning för mig och jag låter det vara precis vad det är; en känsla och tanke som förändras och som blir till sanningen "Jag är hel för att jag älskar mig själv och då kan jag älska och bli älskad fullt ut"

Jag fyller min bägare och låter den flöda över....

En dag

Vad är en dag?
Det finns ju ingen dag som är den andra lik.... det skulle nog vara en omöjlighet att kopiera en dag exakt minut för minut...
Undrar hur det skulle vara och om det överhuvudtaget skulle vara möjligt.... allting förändras ju medan illusionen "tiden" går så inget är ju som det var igår, absolut ingenting... Naturen har ändrats, min kropp har ändrats, mina tankar har ändrats, allt har ändrats från hur det var igår... Den tanken är fascinerande!
Jag går återigen till att jag faktiskt hela tiden blir en ny person eftersom jag hela tiden förändras och min omgivning förändras med mig så jag kan hela tiden släppa mitt gamla jag och titta på mitt nya jag.... härligt!

Vart 7:e år så har vi bytt ut alla kroppens celler så då vet jag att jag är ny rent fysiskt och tänker; så underbart! Min kropp är ju fantastiskt finurlig och den behöver rensa ut allt och gör det! Tänk att jag har en ny kropp vart 7:e år och det utan att jag märker det minsta, den bara fixar till det :-)
Så vad är väl en dag? "Det är dagarna som går som är livet" sjunger Carola.... Jag vill uppleva mina dagar så nära jag bara kan och då är det bara att vara i nuet och ha fokus på just det som händer just nu.

Slängde ut frågan om jag kan vara fokuslös och min nyfunne vän svarade med ord som fick mig att tänka ett varv till...
Fick till svar; " - Ja, som jag upplever det, kan man vara fokuslös. Alltså, att du inte riktar energin mot något. Motsatsen torde vara "varandet". När du bara "är", så är du fokuslös. En del uppnår "varandet" i meditation, en del genom dans eller kanske genom att måla..."
Det slog mig att jag ett par gånger varit i ett "flow" när jag musicerat, försvunnit från allt i ett par sekunder och bara upplevt nuet och låtit allting vara....Blivit uppfylld.... alltså varit fokuslös...
Jag ändrar gärna min uppfattning om att det går att vara fokuslös... Jag tror det också nu....

Obstinat? Nja.... nyfiken och vill veta mer skulle jag vilja säga... Allt i stor kärlek :-)

Tro, hopp och kärlek

Tro, hopp och kärlek.... Dom tre pelarna som livet står på, eller..........?

Tro; vi lever i ett kristet land och korset är symbolen för tro... Jag har funderat över varför det just är korset som är symbolen för något som enligt kristendomen ska vara den ultimata kärleken och sanningen, ett kors som var ett avrättningsredskap där döden kom långsamt och grymt smärtsamt.... Jag ser ofta bilden av en mycket plågad Jesus hängande på korset och numer tycker jag att det är en rätt otäck bild att fokusera på... En man som blir pinad till döds, ska det vara symbolen för den stora kärleken som kristendomen talar om? Och är korset utan kroppen så finns där ofta i alla fall törnekronan, ett tortyrredskap....
Var finns kärleken, hoppet och tron i den symbolen??

Hopp; ankaret är symbolen för hoppet, hoppet är själens ankare... Det håller oss fast vid marken och håller stadigt när det blåser hårt runtomkring oss. Ankaret till båten gör att den ligger fast på samma ställe trots hårda stormar och förankringen i marken, det jordnära, är styrkan... Ett ankare på marken utan fäste är bara en belastning och ett hinder...
För mig är hoppet något som finns ovanför mig och i mig och som kanske är ändå mer grundat i hjärtat än i själen... Jag ger mig själv möjligheter att ha mitt hopp levande. Jag vill flyga högt i min känsla av hopp och lämna det grundade ankaret....
Att leva i nuet är det att klara sig utan hopp? Är hoppet byggt på framtidsönskningar... ?

Kärlek; ett hjärta... Störst av allt är kärleken... den oförklarliga känslan som helt plötsligt finns där när jag träffar rätt person som jag vet att jag vill dela mitt liv med... En känsla som tar över allt och som är så underbar för den växer som mest när jag ger av min kärlek till den andre personen, jag ger och då får jag.... Jag börjar med att ge helt kravlöst och det resulterar i att jag får tillbaka lika mycket och mer och det förutsatt att den personen först ger helt kravlöst...

Vilket av dom tre, tro hopp och kärlek, skulle jag klara mig längst utan...?

Fokus

Helgen har varit fantastisk på många sätt; i lördags var det tjejfest i vår lägenhet och vi skrattade, pratade allvar, umgicks och åt massor av god knytismat, vilken härlig kväll och vilka mysiga och underbara tjejer jag har som väninnor, så tacksam :-)

Dagen har gått i firandets tecken och det har varit den närmsta familjen förutom två respektive men dom fanns med ändå i känslan och energin.... Abborrebergs fantastiska värdpar bjöd upp till födelsedagsfika på glasverandan och överraskningarna avlöste varandra och jubilaren var mer än nöjd...
Tänk vad ett par timmar i en inspelningsstudio kan ge mycket glädje :-)

Vi talar om framtiden och för första gången så pratar vi om det praktiska som faktiskt kommer framöver och det känns så härligt och naturligt, allt det vi kommer fram till är ju redan bestämt eftersom vi önskat oss det bästa och universum hör och levererar...
Återigen talar vi om vår kärlek och orden är fortfarande små även om dom större orden är på ingående och kommer när dom ska.

Jag funderar lite över det här med att lägga fokus på att prata om den smärta som min kropp dragit till sig och inser att jag och den man jag älskar aldrig talar om det överhuvudtaget vilket gör att när jag är i energin tillsammans med honom så har jag aldrig ont! Det är ju där jag ska vara hela tiden, i mitt vortex, i vår kärlek, i vår energi....När jag lämnar den så bryter jag mitt fokus och känner efter om smärtan finns kvar och naturligtvis finns den kvar eftersom jag fokuserar på den och letar efter den och den dyker upp på nolltid... oerhört intressant att min hjärna kan styra ALLT... och jag vet att den kan det och ändå, emellanåt, så avstår jag från att använda min hjärna, mina känslor och min själ till det bästa; jag lutar mig ur min vortex men har fötterna kvar på stadig mark mitt i vortexen...
Jag är grundad där för alltid....

Orden är små så jag använder dom ofta; Jag älskar dig :-)

Känslolägen

Jag har kastats mellan olika känslolägen idag och det tar energi.... Eller snarare, jag lägger energi på olika känslor och då går det åt mer energi än om jag hållit mig i samma känsloläge hela dagen.
Jag har sjungit på en barnbegravning och fått veta att min goda väns hund, 15 år gammal, flyttat till hundhimlen, stillat min ryggsmärta med tabletter... i andra känsloläget har jag flera gånger pratat och skrattat med mannen jag älskar, hängt upp nya gardiner och förberett kvällens sändning av Karlavagnen.

Jag fascineras av vad mitt sinne och kropp orkar med i energisvängningar och vet hur den ska hantera dom olika lägena.
Dom lägen där jag varit ledsen vill jag ur och jag söker upp det som gör mig glad, tillfreds och lugn och stannar där så mycket jag har möjlighet till. Ett mail som innehöll bilder och förslag på framtidsverkligheten fick mig att le igen och fokusera på det som är viktigast för mig nu, att må bra och njuta av det goda i livet.

Att kroppen just nu säger att den är trött lyssnar jag på och jag vet att det kommer vila framöver och jag har lärt mig att be om hjälp. Det där med att "ensam är stark" har jag sopat under mattan mer och mer och snart sticker den "sanningen" inte ens ut utanför mattfransarna, den blir helt osynlig och försvinner.
Det är gott att be om hjälp och jag har vänner som verkligen ställer upp och erbjuder sig och jag lär mig att ta emot... Jag blir bättre och bättre på det för varje dag som går.

Jag är just nu hur lycklig som helst och det är så underbart härligt att få säga det om och om igen.... :-)

Förhållande

Någon sa: ett förhållande utan smärta är inget förhållande... Jag är så långt ifrån den tanken som bara är möjligt för jag vet numer att ett förhållande kan levas helt UTAN smärta.... Jag har upplevt förhållanden MED smärta så jag vet....

Varför ska det finnas smärta emellan två människor som säger att dom älskar varandra? Till vilken nytta? Någon svarar: för att verkligen njuta av känslan när allt är bra, att då veta att man gått igenom något tillsammans...
Jag vill bara "gå igenom" underbara dagar tillsammans med mannen jag älskar, jag har min längtan inställd på att varje vardag har en känsla av fest som om det vore den sista dagen jag skulle leva. Att varje dag få njuta av varandras närhet både mentalt och fysiskt... att låta den andre vara precis som den är och det kan jag göra eftersom jag enbart älskar och när vi är i ren kärlek till varandra så finns det inget jag retar mig på, inget jag vill gnälla om, inget jag vill påpeka... Jag vill enbart låta kärleken råda och när den får göra det så finns det just bara kärlek....

Jag tittar på TV-serien där kvinnorna berättar om hur dom lever sina liv och den ena av kvinnorna blir ordentligt frustrerad över mannen hon älskar och "går långt" genom att tala om för honom hur han är eller snarare inte är och jag tänker: titta på dig själv istället, låt honom vara den han är och låt honom komma till dig när han är redo, att ställa alla krav på honom gör att han håller sig undan mer och mer, han drar öronen åt sig.... och var tog kär-leken vägen? Det blev kär-allvar och leken försvann... Låt honom vara den han är, låt dig själv vara den du är och låt kärleken vara det den är....

Jag tror på den kravlösa kärleken och jag lever redan i den och det är något jag är enormt tacksam för och faktiskt lite stolt över... Stolt över att jag fortsatte att tro på att den kravlösa kärleken skulle finnas för mig och jag drog den till mig och idag är den här... Jag tror på att den kravlösa kärleken fungerar och det genom att jag berättar om mina "rädslor och spöken" så att dom försvinner snabbare än jag hinner blinka... Jag blottar mig själv och bjuder in till kravlösheten, bjuder in till att älska mig precis som jag är... DET är att älska kravlöst....
Jag kan önska eller jag kan ställa krav.... Jag väljer att önska det bästa för mig och jag får, nej, jag HAR det bästa och den bästa...

Ett förhållande utan smärta är ett förhållande i ständig och ren lycka och det får jag uppleva...

Normer

”Sociala normer är underförstådda förväntningar och regler i en gemenskap….”
Och när jag väljer att göra någonting annat än det som förväntas av mig så är jag alltså en person som bryter normer… mycket intressant…
Vem kan säga att jag bryter normer? Vem bestämmer vem som ska sitta i vilket socialt fack? Vem har rätt att yttra sig om någon annans beslut vad det gäller att välja livsväg? Vem har bestämt vad den ”rätta” normen är? Vem har rätt att döma en annan människa?
För mig handlar det om att människor är rädda för vad andra ska tycka, rädda för att bli utpekade av grannarna, rädda för att bli uteslutna på arbetsplatsen, rädda för vad som kan komma att hända när jag går åt ett annat håll än vad som är satt som norm.

Normerna och värderingarna, i min värld, skiljer sig ganska vitt ifrån andras världar samtidigt som jag absolut rättar in mig i lagsystem och normförslag…. Och visst, jag bryter normerna titt som tätt också, och det för att jag väljer att göra det som är bäst för mig och så länge det aldrig skadar någon annan så kan jag just välja att göra precis det jag själv vill som att sätta upp mina egna normer.

Normer – begränsningar – förväntningar – besvikelser – rädsla…..

Jag tänker på Pippi Långstrump som råkar i onåd hos lärarinnan och som säger: Sådär kan du väl ändå inte göra! Och Pippi svarar; Så brukar jag göra och det brukar bli så bra så! Där har vi en som har fattat grejen ☺ ……

Jag går min egen väg, givetvis i full respekt för min medmänniska, sätter mina egna normer utifrån känslan av att må så bra som möjligt och säger; så brukar jag göra och det brukar blir så bra så!

Ringar på vattnet

Min nationaldag blev till den allra bästa och jag är fantastiskt priviligierad som har ett sånt roligt jobb :-) Att för 7:e eller 8:e året i rad få uppdraget att vara Nationaldagsgeneral känns verkligen hedrande. Det flöt på som det skulle även om en liten part av dagen blev något annat än det vi kommit överens om .... Mig spelar det ingen roll men andra blev stötta och ifrågasatte och det som var mest intressant var att när jag pratade med dom som blivit upprörda så avstod dom helt från att titta mig i ögonen och det framför allt när jag sa att om det finns någon som vill kommentera mitt val så är det bara att höra av sig till mig. Så mycket rädsla för min ärlighet och öppenhet.... Kändes nästan som att dom hade tyckt det varit bättre om jag blivit ursäktande och brutit ihop.... men icke, jag vet vem jag är, jag vet vad står för och jag vet att jag gjort rätt val.... Jag stannar i mitt vortex och det gör att jag utstrålar styrka och energi och där stannar jag...

Min kärlek, till mitt nya liv och till mannen jag önskat mig och som nu kommit, växer sig starkare för varje dag och det är en härlig känsla att veta och känna att allt som jag företar mig just nu är tack vare kärlekens ringar på vattnet... Ringarna vidgar sig och blir större och större och tar mer och mer plats och puttar undan det som eventuellt skulle kunna ligga och störa. Dom ringarna fortsätter ju att röra sig vidare så länge det finns öppet vatten och det öppna vattnet är källan till liv och vibrationerna blir större och starkare och hålls samman i en cirkel där centrumet är mitt liv... ett liv i ständig kärlek, vilken enorm lycka! Jag är så tacksam och även om jag har det som allra bäst nu så vet jag att det kommer att bli ännu bättre och DEN känslan är översvallande.... :-)

En droppe, en droppe till och ännu en droppe det borde bli tre droppar... oavsett hur många droppar som landar i vattnet så är det och blir alltid bara en enda droppe och den växer och tar aldrig slut .... precis som kärleken....

Sköld ...

Han kom som en vind.
Vad bryr sig vinden om förbud?

Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans,
Det kommer en vind och går:
och hela din värdsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnets klasar
(Hjalmar Gullberg)


Jag står där igen.... och den här gången låter jag ärligheten vara min ledstjärna, det finns inget annat val att göra.... Jag väljer att ta ner skölden istället för att bygga vidare på den och göra den ännu starkare och svårforcerad....

Jag har så många gånger flyttat fokus utanför mig själv och önskat människor den allra bästa och största lyckan och verkligen varje gång menat det och också sagt att jag är ärlig i det jag säger utan att behöva ge mig själv ett endaste tvivlande ord och känsla, jag har stått stark kvar ....
Min "styrka" har legat i att ge till andra av min kärlek och sen mer eller mindre medvetet avstått från att tro att den kan vara besvarad på samma plan och t o m ännu högre och ännu mer....
Du säger dom där få orden som gör att jag jag förstår att den kärleken finns även för mig... Den finns även för mig.. och jag kan ta ner skölden, blotta mitt hjärta och låta kärleken mjukt och ömt söka sig in till mitt innersta... lugnt, stilla och ärligt...
Och mitt hjärta växer tillsammans med min själ och mitt "jag" expanderar för varje sekund som jag släpper in den vackert slingrande kärleksrankan in i mitt innersta...

Den enda jag släpper in är du....

Jag önskar mig ett ett nytt språk för att uttrycka vad jag känner längst in.... mina vanliga ord blir små, även dom som jag sällan har använt eller som jag har använt vid "fel" tillfälle tidigare... Jag säger dom ord jag har tillgång till och letar efter nya och dom nya blir ofta ord i tystnad.... Energin får tala... det som finns utanför mitt vanliga språk får gå in och tala till hjärtat som jag söker fylla med verbala ord, och då blir tystnaden dom starkaste "ord" jag kan använda...
Kärlek i tystnad... tystnad i kärlek....

Jag har inga rädslor, jag är aldrig rädd och det för att jag stannar i min vortex och är stark i den känslan av att vara mig själv gott nog...
Nu har du kommit och sätter fingret på dom saker som gör att jag lutar mig lite utanför min vortex och det enbart för att jag ser att det finns en ännu vackrare, lugnare, finare och ärligare vortex en liten bit till sidan av det som är mitt jag idag... Jag behöver bara ta ett lite kliv så är jag där och jag gör det genast, jag vill gå dit direkt och jag gör det! Jag ser ljuset.... :-)

Tack för att du finns!

Mitt mentala

Jag funderar över hur långt jag kan dra mitt användande av Lagen om Attraktion och kommer fram till att jag är den enda som sätter upp begränsningar för den. Den vill ju "härja" fritt utefter det jag känner och tänker så nu vill jag veta mer om hur att alltid gå till tankar och känslor utan begränsningar. Jag gör det redan nu och har fått allt det goda jag önskar av livet och ändå så är det lite fokus på min onda rygg och en mindre bra relation med en person.... Vad är det jag lägger för tankar och känslor i dom och framför allt varför?
Tror nog att jag kan leva utan att fokusera mer än med en blinkning på dom kontraster jag möter i livet så att fokusera om nu och gå till det jag vill ha i livet istället är det som gäller....

Den mentala styrkan att veta om att jag verkligen kan styra allt från glädjeämnen till smärta är verkligen en tillgång. Även när jag drar till mig "dåliga" saker så vet jag att det är övergående just för att jag kan fokusera om.
Är rejält nyfiken på meditation och att sätta min kropp någonstans för att sen själv dra iväg och uppleva livet i den parallella världen :-) Jag har nosat på den världen nu när jag får uppleva en sådan enormt stark kärlek för den är överkvalificerad för det här livet och eftersom jag vet och känner att den andra världen finns så vill jag ju besöka och utforska den så mycket mer...

Jag vill uppleva känslan av att tänka på absolut ingenting.... Enbart uppleva att vara i nuet, i det allra "heligaste" nuet och få njuta av det... och återigen, jag upplever det när jag är i den ultimata kärleken och den känslan vill jag ha med mig dagarna och nätterna igenom resten av det liv jag lever i den här kroppen.....

Vi säger ofta hur vi vill bli och det har jag slutat med från och med nu, jag säger istället hur det är just nu i nuet för det är det enda som finns :-)

"Vi ska inte fly, bara öppna en dörr som om vi redan var där...."

Idag

Just nu så har jag fantastiskt många olika saker att styra med och mest tid tar alla listor och utskick inför "Kördraget". Känslan över gensvaret på det här projektet är så härligt, människor vill verkligen sjunga i kör och efter att ha suttit med som ackompanjatör igår på en audition så ser jag människor komma dit som aldrig tidigare sjungit och som levererar den ena fina rösten efter den andra, så härligt! Jag blir varm i hjärtat av att veta att jag alltid är på rätt väg när jag säger att : "Alla kan sjunga"
Det är en sanning! I alla fall för mig ... :-)

Mitt andra stora projekt är att jag håller på att utarbeta en start på en kördag som företag kan köpa in och den starten går ut på att få sjunga med delfinerna i Kolmårdens djurpark. Idag har jag fått följa tränarna när dom tog blodprov på delfinerna och det är en fantastisk känsla att få vara dom så nära och se hur mycket dom älskar sina tränare och tränarna älskar sina vänner... Stod i lagunen med ett fånigt leende på läpparna och bara njöt av situationen.
Så nu blir det till att göra ett litet manus för dom och sen sjunga tillsammans med människor... grymt cool känslan :-)
Har fått en känsla av att delfiner är något annat än djur.... jag vet att dom är det men dom känns som något annat; varelser eller väsen eller något ännu finare.... :-) Och att säga att delfinen är en fisk är som att svära högt i kyrkan :-)

Lagen om attraktion är min ledstjärna och ju mer jag enbart låter den finnas i mitt liv och gör den till en del av mig så fungerar den maximalt. Det är en fantastisk känsla och jag har slutat att bli förvånad när saker och ting faller på plats, för mig blir det mer av självklarheter eftersom jag önskat mig det jag får :-) Det blir självklarheter som jag uttrycker enorm tacksamhet inför.
Nånstans önskar jag att alla kunde förstå och ta till sig den här lagen och bli medveten om hur den fungerar för det är en ren fröjd och njutning att ha den som sin ledstjärna :-)

När två eller fler människor befinner sig i samma vibration och utstrålar samma energi så blir det en enorm styrka i det. Att då vara medveten om sitt tänkande och kännande, positivt eller negativt är ju otroligt avgörande för hur energin tas emot av andra och används av dom som innehar den. Den positiva energin gör underverk med alla som får ta del av den och som känner av den och den negativa blir en enorm destruktiv kraft.... Tänk om alla människor ville välja den positiva energin, vilken enorm kraft det skulle bli! I min värld är det ingen utopi, i min värld är det en möjlighet....

Idag fick jag höra; Du har en sån fantastisk aura omkring dig! Tror jag det, tänkte jag, jag får ju både ge och får så mycket kärlek.... :-)