Normer

”Sociala normer är underförstådda förväntningar och regler i en gemenskap….”
Och när jag väljer att göra någonting annat än det som förväntas av mig så är jag alltså en person som bryter normer… mycket intressant…
Vem kan säga att jag bryter normer? Vem bestämmer vem som ska sitta i vilket socialt fack? Vem har rätt att yttra sig om någon annans beslut vad det gäller att välja livsväg? Vem har bestämt vad den ”rätta” normen är? Vem har rätt att döma en annan människa?
För mig handlar det om att människor är rädda för vad andra ska tycka, rädda för att bli utpekade av grannarna, rädda för att bli uteslutna på arbetsplatsen, rädda för vad som kan komma att hända när jag går åt ett annat håll än vad som är satt som norm.

Normerna och värderingarna, i min värld, skiljer sig ganska vitt ifrån andras världar samtidigt som jag absolut rättar in mig i lagsystem och normförslag…. Och visst, jag bryter normerna titt som tätt också, och det för att jag väljer att göra det som är bäst för mig och så länge det aldrig skadar någon annan så kan jag just välja att göra precis det jag själv vill som att sätta upp mina egna normer.

Normer – begränsningar – förväntningar – besvikelser – rädsla…..

Jag tänker på Pippi Långstrump som råkar i onåd hos lärarinnan och som säger: Sådär kan du väl ändå inte göra! Och Pippi svarar; Så brukar jag göra och det brukar bli så bra så! Där har vi en som har fattat grejen ☺ ……

Jag går min egen väg, givetvis i full respekt för min medmänniska, sätter mina egna normer utifrån känslan av att må så bra som möjligt och säger; så brukar jag göra och det brukar blir så bra så!