Sköld ...

Han kom som en vind.
Vad bryr sig vinden om förbud?

Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans,
Det kommer en vind och går:
och hela din värdsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnets klasar
(Hjalmar Gullberg)


Jag står där igen.... och den här gången låter jag ärligheten vara min ledstjärna, det finns inget annat val att göra.... Jag väljer att ta ner skölden istället för att bygga vidare på den och göra den ännu starkare och svårforcerad....

Jag har så många gånger flyttat fokus utanför mig själv och önskat människor den allra bästa och största lyckan och verkligen varje gång menat det och också sagt att jag är ärlig i det jag säger utan att behöva ge mig själv ett endaste tvivlande ord och känsla, jag har stått stark kvar ....
Min "styrka" har legat i att ge till andra av min kärlek och sen mer eller mindre medvetet avstått från att tro att den kan vara besvarad på samma plan och t o m ännu högre och ännu mer....
Du säger dom där få orden som gör att jag jag förstår att den kärleken finns även för mig... Den finns även för mig.. och jag kan ta ner skölden, blotta mitt hjärta och låta kärleken mjukt och ömt söka sig in till mitt innersta... lugnt, stilla och ärligt...
Och mitt hjärta växer tillsammans med min själ och mitt "jag" expanderar för varje sekund som jag släpper in den vackert slingrande kärleksrankan in i mitt innersta...

Den enda jag släpper in är du....

Jag önskar mig ett ett nytt språk för att uttrycka vad jag känner längst in.... mina vanliga ord blir små, även dom som jag sällan har använt eller som jag har använt vid "fel" tillfälle tidigare... Jag säger dom ord jag har tillgång till och letar efter nya och dom nya blir ofta ord i tystnad.... Energin får tala... det som finns utanför mitt vanliga språk får gå in och tala till hjärtat som jag söker fylla med verbala ord, och då blir tystnaden dom starkaste "ord" jag kan använda...
Kärlek i tystnad... tystnad i kärlek....

Jag har inga rädslor, jag är aldrig rädd och det för att jag stannar i min vortex och är stark i den känslan av att vara mig själv gott nog...
Nu har du kommit och sätter fingret på dom saker som gör att jag lutar mig lite utanför min vortex och det enbart för att jag ser att det finns en ännu vackrare, lugnare, finare och ärligare vortex en liten bit till sidan av det som är mitt jag idag... Jag behöver bara ta ett lite kliv så är jag där och jag gör det genast, jag vill gå dit direkt och jag gör det! Jag ser ljuset.... :-)

Tack för att du finns!