Vårtal

En fantastiskt söt "blomma" i påskliljebuketten

Ödlan trivs på stentrappan i solskekent

Det spirar och gror i stenpartiet

Fick förmånen att vårtala i Östra Ryd igår kväll. Det är skönt att jag kan "låna" av mig själv när jag får möjlighet att tala till människor.

Vet du hur många blomblad en vitsippa har?
Vet du vilken den andra färgen på skillan är, förutom den blå?

Hur många blomblad har påsklilja förutom sin trumpet?

Har du nån gång funderat över varför hackspetten aldrig får hjärnskakning, varför du aldrig ramlar omkull när du lyfter ett ben i taget för att gå eller varför koltrasten sjunger så fantastiskt i den tidiga morgonen?

Och vet du vem som är viktigast i ditt liv?

Jag hör ofta människor säga; "Om jag gör det här nu så spar jag lite tid". Spar tid till när då? Du kan aldrig få tillbaka den tid som gått och du kan aldrig bestämma dig för att på onsdag ska jag förlänga min dag med 4 timmar. Illusionen tid är något vi lever i nu och som vi behöver vara närvarande i och lära oss att prioritera det som gör oss gott. 

Att stanna upp en liten stund då och då är inget farligt, det är tvärtom fantastiskt befriande. Att titta på den där vitsippan och påskliljan eller aktivt lyssna till koltrastens makalösa sång.  Ta ett djupt andetag och inse att det finns mer i livet att ta del av.  Det går att få ut lite till om och när vi vill se och göra det.

Att byta ett par fraser med en person jag annars bara säger hej till i förbifarten. Att fråga en person som ser ut att behöva hjälp om hjälp behövs. Att lyssna mer närvarande när min granne vill berätta om det han hittade i lövhögen efter vintern. Att bjuda på en liten pratstund när jag möter en annan hundägare i skogen.

Att ge av din tid, vara närvarande eller hjälpa någon gör aldrig ont.

Det kommer aldrig att bli fred på jorden så länge jag själv är osams med mina granne.  Fred på jorden börjar med att jag hjälper den kände och okände i min närhet.

Skulle vår planet invaderas utifrån av ett nytt släkte så skulle de mänskliga gränser vi satt upp suddas ut och vi skulle alla stå eniga för att rädda mänskligheten. Jag skulle helt självklart ta min granne i handen, den jag sällan talar med annars och strunta i att hon eller han glömde ta med kaffebröd till fikastunden på jobbet i fredags, eller fortfarande har kvar den där krattan han eller hon lånade förra året.

Men ska det verkligen behövas en invasion för att vi ska sluta vara rädda för varandra och för att vi ska sluta klaga över våra i-landsproblem?

Vi lever alla i vår egen sanning och jag tror på att alltid gå till källan när vi undrar något om en annan person. Vi pratar alldeles för mycket om personer som är frånvarande. Nyfiket spekulera, fabulera och nicka instämmande i allt prat vars sanningshalt kan vara allt annat än hundra procent. Spekulationer och fabulering som skadar.

Jag önskar så att vi slutar prata om saker och personer utan att ha fakta. Att alltid tänka att jag vill gå en mil i den andres skor innan jag dömer eller säger något endaste om någon annan. Ingen av oss vet egentligen ett dugg om varandra, vi går på hörsägen istället för att fråga eller prata med personen själv det gäller. Det är modigare att fråga personen det gäller än att prata strunt och hitta på.

Och avundsjuka ligger enbart hos personen som uttrycker den.

Jag är för-ändring! Förändring. Jag tycker det är spännande, befriande och utvecklande med förändring.  Vår älskade natur förändras varje dag, ibland till något bättre än andra dagar men utan att tveka. Ständig förändring. Någon sa att det gör ont när knoppar brister men jag kan tänka att knopparna istället väntar tills det är helt perfekt att brista ut i ett litet eget glatt och befriande vårskrik a la Ronja Rövardotter.

Ikväll bränner vi det gamla torra skräpet och ger plats för det nya och friska och det genom att vi tänder elden.

Jag vill också tända den där elden inom mig, bli av med allt gammalt skräp och öppna upp för nya saker som vill ta plats i mitt liv.

Det är inget farligt att släppa taget om det som varit och säga förlåt till sig själv och andra, det är enbart befriande.

Att säga förlåt är att låsa upp dörren för att släppa någon fri och inse att fången var jag själv.

Att säga förlåt är att låsa upp dörren för att släppa någon fri och inse att fången var jag själv.

Det har gjorts undersökningar som visar att människor som får minst fyra fysiska kramar om dagen mår bättre och lever längre än de som blir utan. Fyra små kramar per dag kan alltså förlänga både ditt och andras liv.
Kramen välkomnar oss hem, den gör det lättare att skiljas åt. Den fungerar överallt och på alla språk. Kramar behöver ingen utrustning, reservdelar eller batterier. Och dom är gratis och finns i obegränsad upplaga.

Allt är möjligt och den energi du ger ut får du också tillbaka, så välj noga vilken energi du vill dela och få uppleva.

Vitsippan, påskliljan och skillan får du undersöka på egen hand, undersök utan att googla, hackspetten har sin hjärna i gele som skyddar den från stötar och koltrasten sjunger för att han vill och kan!

Vem som är viktigast i ditt liv? Om du fortfarande söker efter svaret på den frågan så titta noga nästa gång du ser dig i spegeln.

Nu utbringar vi ett fyrfaldigt leve för våren!