Jag har burit på en liten ängel idag igen och att se in i hans ögon är som att tappa fotfästet en smula ....
Hur kan jag förklara det som inte går att förklara....? Och varför ska jag ens försöka...? Det räcker med att jag själv vet vad det är jag upplever och att jag kan dela det med den jag upplever det med, alla andra struntar jag faktiskt i...
Jag får uppleva, jag.... Jag skriver med stora bokstäver PRIVILIGIERAD över att få uppleva det jag gör...
Det här är..... Jag är.... Du är..... Det här är....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar