Det är snart advent, julen närmar sig och vi går in i någon sorts känsla av att vara goda och snälla mot varandra. Vi går in i våra stugor och tar till oss familjen mer än någonsin och vi går till kyrkan i större utsträckning än annars under året. Vi tittar oss runtomkring och är generösa med att lägga pengar till behövande.
Tänk om vi kunde ha den här julkänslan med oss hela året runt, om vi ville öppna våra hjärtan och sinnen för det goda varje dag. Att sträcka ut den där handen till den som står i kylan eller till den som ber om hjälp. Att hjälpa gör aldrig ont.
Vilken värld det skulle bli. Och jag tror på förändring och jag tror på att förändra i det lilla och det som är närmast mig först för var ska jag annars börja??
Den här texten är på spiken!
How can we have peace in the middle east, when there's none at home?
How can we have understanding in the land, when there's none in the women
and there's none in the man?
How can we heal the wounds of the world if we cannot heal our own?
Where does this peace on Earth begin if not in the home?
Where do we go now?
Do we let the devil win? Or do we get up and fight?
Surely we know how to comfort all our fears
Put an end to the violence
Put an end to the tears
How can we heal the wounds of the world if we cannot heal our own?
Where does this peace on Earth begin if not in the home?
There's too much talk about it and too many walkers out here!
Tell me where is the love? Where is God in your life?
To my left a woman abuses her children
To my right somebody's beating their wife
Tell me where is the love? Where is God in your life?
How can we heal the wounds of the world if we cannot heal our own?
Where does this peace on Earth begin if not in the home?
Peace on earth (Michelle Ferell)
Där slog du huvudet på min spik, äntligen fick jag en förklaring till mitt högst ogillande av Julen, denna tillgjordhet, denna falska vänlighet, alla blir helt plötsligt så snälla, så givmilda, så troende, helt plötsligt skall vi vara som en enda stor familj, vi skall tända ljus, frossa i godsaker, ge varadra gåvor och vara trevliga.
SvaraRaderaDen 25 eller 26/12 är allt som vanligt igen, släktbanden bort glömda, endast en ångest ligger kvar över den släkt man "glömde" bort
Givmildheten har övergått i girighet
Att samla Familijen för gemensam middag är en utopi.
Dom levade ljusen utbytta mot energilampans kalla sken.
Uteliggarens utsträcka hand ses nu som ett hot.
Precis som du så klokt skriver lev som om det vore jul 365 dagar om året, se dig omkring varje dag, ta hand om dina nära och kära varje dag inte bara EN dag.
Äntligen VET jag varför jag känner som jag gör
// Kjelle