Min säng

Allt handlar verkligen om att ta ansvar för mitt egna liv. Jag tänker varje dag att det är det enda som gäller.
"Som man bäddar får man ligga" och jag vill ligga så skönt, ombonat, mysigt och hälsosamt jag bara kan. Det är lite intressant att ett ordspråk som handlar om sängen är det som handlar om vårt egna ansvar. Ett ställe där jag går till en annan dimension än den i vaket tillstånd. En plats där jag ägnar en tredjedel av min livstid, en tredjedel. Sömnen, lika viktig som vatten och mat, alltså vill jag ligga och sova bäst.
Jag älskar när det är nystädat i sovrummet, nybäddat i sängen och jag är nyduschad, att då få krypa ner bredvid sin kärlek är verkligen livskvalité och varje kväll jag lägger mig så uttrycker jag tacksamhet för allt jag har och att jag får ligga i den säng jag gör. Jag bäddar för att må bra och jag ligger också bra. De två återstående tredjedelarna som jag lever i vaket tillstånd kan jag påverka massor genom att "bädda bra".

Varje dag är som en "säng"; jag kan välja att ligga kvar, dra täcket över huvudet, låta bli att vädra och bara grotta ner mig i mina negativa tankar tills jag somnar om och får börja om med att ta beslut och ansvar för min dag när jag vaknar igen.
Jag kan också vakna utvilad, slänga benen över sängkanten, vara tacksam för en ny dag, öppna fönstret och släppa in morgonluften, sträcka på mig, se fram emot dagen, bädda upp sängen som då välkomnar mig till kvällen igen, genomföra min dag på det bästa sättet för mig och avsluta den med att återigen krypa ner och vara tacksam. Göra "sängen" - dagen till den bästa.

Jag förstår att människor kan tycka att det är jobbigt att ta ansvar för sina egna liv och sig själva men det är det enda som funkar. Jag kan aldrig skylla på någon annan för mina beslut och att säga; "Du sa ju att jag skulle göra så här!" är verkligen att lägga allting utanför sig själv. Personen som sa det har inget med mitt val att göra, inget med mitt beslut att göra.

Jag är a l l t i d ensam i mina beslut.

När jag lever i ett förhållande så har jag ansvar också gentemot min relation. Jag får då välja hur dagen ska vara och planera och göra det bästa för att tiden tillsammans med min kärlek ska bli den bästa och att jag under den tid vi är i från varandra göra saker som jag mår bra av. Själv får jag jobba med att sluta att tro att allt behöver vara fix und färtich tills han kommer hem, det är bara något jag lägger på mig själv som en stress. Det blir ju vad det blir och när jag planerar och gör det jag tycker om, och jag tycker ju om att fixa så det är klart när han kommer hem, så blir det bara bra.

Det finns dagar när min hjärna skriker efter att enbart ligga i soffan och se på TV medans min kropp säger något annat och jag lär mig att lyssna till min kropp. Min hjärna har ju tidigare beslutat att ta vissa jobb, vilja åka och handla, städa källaren mm och det är ju spännande att det sen är just DEN som säger tvärtom.

Tur att jag har min kropp som det ju bara är att lyfta på och sätta fart på dvs om hjärnan säger till den. Fast det var ju hjärnan som bestämde innan och som ställer till det med besluten. Hjärnan - kroppen .... Kroppen - Hjärnan....
Det bästa är ju när dom två samarbetar.

Känslan när jag kryper ner i min nybäddade säng och är tacksam vill jag ha med mig som den bästa känslan på dagarna också.