12 november 2011

Skadeskjuten



Det är så nyttigt, bra och insiktsfullt att leva med en man som är öppen i sin energi och som märker varje humörsvängning hos mig. När jag ibland mår lite sämre rent fysiskt så har jag tidigare dragit mig in i mitt skal, gått undan och varit tyst, lite som ett skadeskjutet djur. Kryper undan och slickar mina sår och går sen förhoppningsvis vidare som ett friskare djur utan att tala om för dom andra i flocken hur jag mår. Jag tror att jag har haft det beteendet för att jag behöver samla ihop min energi och komma tillbaka till flocken som den starka jag alltid varit. Jag har dock insett att det finns en styrka i att visa mig svag och att våga visa mig svag ger mig styrka.

Men nu är det annorlunda och jag är tacksam för det.
Jag lever i en familj och jag har ansvar inför och omsorg om mina närmsta vilket gör att jag borde bete mig på annorlunda sätt och jag får hjälp med det numer. Min kärlek talar om för mig när jag går undan att något inte står rätt till med mig och jag lyssnar, tar in det i mitt hjärta och inser att han har rätt. Det kommer inga pekpinnar utan snarare en omsorg som säger att jag FÅR vara sjuk och det är ok. Han känner av mitt sätt att svara, han påpekar mitt kroppspråk och han känner att min energi är trött och han säger det till mig med mycket kärlek.
Hans omsorg talar också om att jag mycket väl kan visa mig skruttig och jag har, ansvar inför min familj, ansvar att vi mår bra tillsammans och jag vet att vi är en familj som finns där för varandra, så mitt ansvar är att må gott och skicka ut god energi till min lilla grupp. Jag får hjälp att fundera om när min kärlek läser mig som en öppen bok. Det är en känsla och insikt jag är tacksam för och jag växer och lär mig för varje dag som går.

3 kommentarer:

  1. Känner igen det där beteendet i min mamma, man ska stålsätta sig är hennes filosofi och som en elefant gå undan och kämpa i det tysta...nåt som jag som tur är inte lyckats ta efter, härligt att läsa om din positiva förändring och den där skadeskjutna missen på bilden är ju bara för söt! ;-)

    Kram, Maria Wahl

    SvaraRadera
  2. Ja sådan är nog jag också om det inte finns någon att söka skydd hos. Men när det gör det tvekar jag inte att vara svag. Det är ju det som är så skönt. Att ge och ta på lika vilkor.

    SvaraRadera
  3. Att våga visa sig svag är väldigt modigt. Vi ska ju vara så starka! Men när man har en förstående kärlek vid sin sida känns det bara skönt att överlämna sig och sin svaghet och få ny energi!
    Jag har äntligen också hittat den kärleken och är så innerligt tacksam för det.

    Kram
    Birgitta

    SvaraRadera