Att veta...

Ibland vet jag mer än andra.... jag har inget behov att tala om för andra att jag vet mer än dom och jag avstår ofta från att säga vad jag vet... frågar någon så svarar jag förstås.
Vad är det att veta något? Är det kunskaper jag förvärvat och erfarenheter jag upplevt som gör att jag "vet"? Är att veta att sitta inne med sanningen? Återigen, vems sanning?
Helt plötsligt kom en sångtextrad till mig: Jag vet att min förlossare lever ( ur Händels Messias)..... Hur kan hon som sjunger och Händel som skrev, veta det? När det gäller filosofi och religion kan vi överhuvudtaget använda ordet "vet" då? Att vet-enskapsmän gör det förstår jag för där finns det tydliga praktiska bevis, men annars.....
"Vem vet, inte du, vem vet, inte jag" sjöng Lisa Ekdahl........

Att säga; jag vet! när någon berättar något som jag hört om tidigare är ju en bekräftelse på att jag upplevt och fått kunskap om samma sak som personen som säger det till mig...
Funderar över hur många gånger om dagen jag säger: jag vet!

Vet-girig... vet-enskap.....vet-eligen....vet-rinär...
Är vet bara kopplat till tanken?
"Fabror Melker; vet du vad?!"

Att veta om någon far med osanning och avstå från att kommentera det, vad gör det mig till?

Det har varit ännu en fantastisk vinterdag och jag har njutit av anblicken av vårt vackra landskap och lägger bilderna på näthinnan för att minnas ....
Eskil och Cindy älskar snön, det är så härligt att se :-)

i morgon är en annan dag..... all-tid en annan dag... en dag som den som varit.....