Bry sig

Är det som det påstås i media, att vi människor tänker mer och mer på oss själva och mindre på andra? Har vår omtänksamhet om andra människor minskat? Bryr vi oss mindre om varandra? Avstår vi från att ställa upp och hjälpa dom som vi ser behöver hjälpen mer idag än tidigare?

Den berömda trenden säger att vi alltmer fokuserar på att individen ska må bra och jag säger amen till det för jag tycker att det har varit eftersatt. Vi behöver se till att vi själva mår bra innan vi kan hjälpa någon annan och i det ligger inget fel, tvärtom. Det är den där hemska jantelagen som har satt sina spår och varje gång jag pratar om den så säger jag att jag med berått mod har dödat den och att den aldrig mer kommer innanför mitt skinn. Jag hävdar att vi alla behöver säga till oss själva att vi är bra på det vi är och gör och vilja och våga stå för det. Säger du att du är bra på något så är du det.
Sen följer ödmjukheten med hand i hand. Det känns som att det ena behöver utesluta det andra men jag säger tvärtom; låt dom bägge gå hand i hand och det blir en ypperlig slutprodukt, nämligen jag själv :-)

När jag mår bra så har jag möjlighet att visa omtänksamhet på ett sunt sätt till en annan människa. Jag är omtänksam utifrån ett vämående hjärta som vet var det har sin plats och som aldrig lämnar sin husbonde och förgör sig själv utan ger av sitt överflöd och förblir starkt. Att offra hela mitt välmående för att hjälpa en annan människa fungerar aldrig, allt bränsle kommer att ta slut och ingen i den relationen mår bra. Så återigen; jag behöver i första hand se till att jag själv mår bra.

Vi bryr oss om dom människor som står oss närmast och vi bryr oss om dom människor som finns längst ifrån oss. Dom närmsta lånar vi vårt hjärta till i vått och torrt och dom som behöver vår hjälp på andra sidan jordklotet ger vi vårt "vi bryr oss" till genom pengar. Där har jag också en tanke. Jag ger hellre pengar till det barn som står mig närmast och ger det förutsättningar till att få ett bra liv än att skicka mina pengar till ett barn i ett annat land.

Att vi skulle avstå från att hjälpa främmande människor mer idag än tidigare, ja, kanske.... vi har fått ett mycket tuffare samhälle och vi blir mer och mer rädda rent fysiskt för att gå in och styra upp när det händer otäcka saker så visst.
Jag ser ändå att vi alla vill hjälpa till och vi gör det där vi känner att vi kan och vi når fram och vi väljer med omsorg var vi vill lägga vår hjälp.

En person kan aldrig hjälpa alla men alla kan hjälpa någon och eftersom vi alla har olika områden där vi vill lägga vår omsorg och hjälp så får alla som behöver hjälp och omsorg för alla väljer vi olika. Det är ju det som är det fiffiga.

Jag vill alltid vara försiktig när det gäller att säga att människor är egosistiska för det är ett enormt stort och kraftigt ord att säga. Det krävs mycket för att vara just egoistisk och jag ser att vi är ganska få som är det. Däremot kan vi vara självupptagna.

Läser följande på nätet om egot:
Egot är vår identifikation med våra tankar, känslor, åsikter, mentala föreställningar, förhållningsätt osv. Detta resulterar i att egot ger oss en förvrängd bild av verkligheten, en mental illusion. Egot är en reflektion av självet. Egot gör tre saker jämt och ständigt, den söker tvångsmässig bekräftelse, har ett tvångsmässigt behov av att kontrollera, har ett tvångsmässigt behov av att döma och försvara och har tvångsmässiga osanna förväntningar. Egot tror att den är sig själv, det vill säga människan själv. Man blir fri från egots grepp och når inre frid och frånvaro av rädsla, genom att avidentifiera sina tankeprocesser och känslor från sig själv. Människan är inte sina tankar, utan människan är den medvetenheten om att dessa tankar finns i människan själv. Man börjar sitt frigörande från egot när man börjar ifrågasätta och uppmärksamma den inre röst som man har i sitt huvud. Dock kommer egot alltid att vara en del av människan. Hur starkt egot är speglas av hur mycket rösten i huvudet styr människan i hennes handlingar och val.

Är jag egoistisk? Kanske att folk tycker det och hur som så bryr jag mig inte om det, appropå att bry sig om, och det för att jag bryr mig om mig själv.