3 november 2010

Höstvindar

Idag har höstvinden visat sig ifrån sin allra bästa sida och dragit med sig alla dom gula löven ifrån träden och bäddat på marken med en gyllene skogsväg, en väg upplyst av solstänk blandat med regnstänk som har gjort luften frisk. Jag vände mitt ansikte mot himlen och det höstliga duggregnet och njöt av varje droppe som landade i mitt ansikte, tog djupa andetag och insöp den friska vinden som var på gott lekhumör. Ljuvligt att få uppleva en riktig höstdag i all sin prakt.

Känner att mina filosofiska tankar börjar ta utrymme igen och så fort jag hör om något ämne som tar upp mycket tid av media så börjar tankarna att vandra....
Idag tog nyheterna upp frågan om sjukvården och att vårdcentralerna har större press på sig eftersom vi nu är fria att välja vilken VC vi vill tillhöra. Tankarna rullade: Varför har vi människor så fantastiskt stor tillit till mediciner? Säger en läkare att den här medicinen är det som kommer att hjälpa dig att må bättre så litar jag blint på det. Sockerpiller, tänker jag, borde funka lika bra i många fall, placeboeffekten vilket jag också drar till Lagen om attraktion; det jag tänker och känner drar jag till mig, alltså skulle ett sockerpiller med en mycket övertygande läkare vid receptskrivandet ha samma effekt som en "riktig" medicin...
Varför är det så ok att tala om hur sjuk man är och hur många mediciner jag äter? Är det, som vanligt, en tävling i att ha det sämst och att tala om det för alla? Slår mig att det är mycket sällan som jag hör människor säga att dom mår bra och att livet är gott att leva, oftast kommer det en hel harang med negativa saker som innehåller ohälsa... Sockerpillervarianten igen fast i verbal form; säg att du mår bra så gör du det... det handlar enbart om tid...
Sjukgymnast -friskgymnast... sjukhus - friskhus....

Så glad för alla kommentarer som jag får till min mai,l och som jag läser på NT-bloggen, från alla dom körsångare som har fått uppleva sina livs bästa veckor i och med Kördraget. Det gör mig varm långt in i hjärtat att min idé har fått människor att hitta till körsången och få uppleva en friskvård med så mycket glädje. Jag är glad över att människor tackar för att dom fått vara med om detta och jag känner mig stolt över att jag drev igenom projektet. Och jag är glad över att jag högt kan säga att jag verkligen är stolt! Önskar så att vi skulle våga vara mer stolta över det vi gör och säger det högt till varandra, det är oerhört stärkande.

Jag letar reda på den där Jantelagen som jag skrivit om till positiv jag-form och blir ännu mer stärkt när jag läser:

Jag vet att jag är något och någon.
Jag vet att jag är lika god som alla andra och alla andra lika goda som jag.
Jag vet att jag är lika klok som andra, ibland klokare.
Jag vet att jag är lika bra som andra. Jag gör mitt bästa och uppskattar också dom som är och kan bättre.
Ibland vet jag mer än andra.
Jag är den jag är utan att vara förmer än någon annan och jag är enastående som alla andra.
Jag duger till mycket.
Jag skrattar åt mig själv och min värld, det gör mig fri.
Jag vet och känner att många bryr sig om mig.
Jag vet att jag kan lära andra en hel del och jag lär av andra.
För att jag är….. En som behövs ☺

Det är kanske den "bönen" vi ska lära alla människor och säga till oss själva varje dag istället för att mässa Fader Vår.....

5 kommentarer:

  1. När jag får höra hur många olika medeciner en del tex äldre får kommer alltid tanken hur många av dem de inte behöver i verkligheten. Det har ju hänt att en någon på ett äldreboende tagit tag i helheten av medicineringen och då tagit bort över hälften av dem och person blivit bättre.
    Bra motion och kost kan ge samma effekt som medeciner vid högt blodtryck.

    Ja du gjorde ett bra jobb och jag som satt i publiken fick njuta av en helkväll med underbar körsång och sångarglädje.
    Tack för det.

    Må gott
    P

    SvaraRadera
  2. När "under" medicinen Prozac, Fontex & cipramil ( lycko piller/ SSRI preparat) & alla dess efterföljare kom till våran värld, så börjades det knarpras i varje hem, vid minsta lilla nedstämmdhet, vid minsta lilla kännslo svallning, sprang vi till läkaren & fick våran Artificiella lycka på burk. Att en människa kan ha en period av låghet, är helt normalt, vi har helt enkelt perioder av ups and downs & det finns oftast en förklaring till dessa också, vad dessa piller då gjorde & gör med oss är att dom höjer våran seratonin halt & vips så börjar vi må lite bättre, helt ok, men man tar inte tag i varför man mådde som man mådde från början, grund problemet sopas under mattan, detta resulterar i att problemet finns kvar i ryggsäcken, vilket i sin tur resulterar att man har ett sämre skydd för framtida motgångar.

    Dessa preparat är ett fantastiskt hjälpmedel för att hjälpa människor att komma ur en djup svacka, men sen ta tag i grundproblemet & som föregående inläggs skrivare skrev, motion fungerar alltid // Kjell

    SvaraRadera
  3. Folk har nog alltid älskat att prata sjukdomar och vilka mediciner de äter - konstigt nog.

    Förundras ofta över folks frispråkighet när det kommer till så pass privata saker som detta. Har suttit i väntrum på vårdcentraler och tvingats lyssna till de mest intima detaljer.

    Jag tycker som du Lisa att vi ska fokusera på att vi mår bra någon gång också.

    Sen när det kommer till Fader Vår så...
    ...är ju det en annan diskussion som vi får ta en annan gång... ;-)

    SvaraRadera
  4. Vill också säja att jag tycker din nya bloggsida är jättefin! Sneglar till vänster och ser att almanacka ser mer än full ut!

    Ser fram emot när repen börjar.

    SvaraRadera
  5. Det är ju mest kvinnor som älskar att vältra sig i sjukdomssnack och skrämma upp varandra med historier om sånt dom hört och sett och haft och kan få och ger varandra ångest alldeles i onödan. Det är så sorgligt. Man får helt klippa bort såna vänner och i mitt fall blir ingen kvar!!
    Sockerpiller funkar. Tänka sig frisk funkar också. Mediciner har biverkningar som man måste äta mediciner för och då blir läkemedelsföretagen glada och tjänar ännu mera pengar.
    Frisk luft, god sömn och skratta mycket är bästa medicinen. / Maria Wahl

    SvaraRadera