10 oktober 2009

Fantastiskt ont i halsen i natt och det är ju en upplevelse i sig :-)
Glad för vår sändning av Karlavagnen igår, Marcus är en härlig människa och vi trivs ihop.

Jag var grymt hungrig när jag kom hem i natt och mitt recept på att släcka min hunger var att gå och lägga mig, smart :-) Har dessutom inte mycket till smaksinne så att tulla på nåt hade varit helt värdelöst!
Andra dagen på ren kur nu och det är bara att trava på... Byta fokus och göra nåt bara. Idag ska jag ägna mig åt att städa i bland mina kläder och andra grejer. Är så trött på att ha en massa saker, Feng Shui here we go!

När jag är ensam så kommer tankarna på mat ofta och jag har förstått att det har att göra med att det är en "vän" som alltid finns där när JAG vill och som alltid säger ja och som alltid alltid finns.... Att sen kalla det en vän, ja, det kan jag ju göra om jag vill och mat ÄR min vän eftersom jag behöver den för att överleva och jag gör den till vad den blir i mitt liv.

Tar återigen fasta på att min hjärna är looojaaaal och vill tillfredsställa mig i allt.... och vetskapen om det.....

L

2 kommentarer:

  1. Hej Lisa! Kul att du bloggar! Jag har hört bara gott om dig från min man Peter Johansson och även andra förstås! Du är en sann inspiratör!! Jag har också en förkylning nu: ont i halsen (har dock försvunnit), jag snörvlar rejält och har haft lite feber. Typiskt när man inte har tid att bli sjuk, men så är det! Huvudsaken att vi inte blir sjuka tills vi åker till Rom om ett par veckor....Jag började ta tag i min hälsa i januari och gick ner m h a mat med lågt GI och nästan inga kolhydrater. Inte så mycket i kilon, men 20 cm i magen!! Jag promenerade mycket på morgnarna innan frukost. Men det är lätt att falla tillbaka, så jag har gått ner lite till, men nu tror jag att det räcker. Nu ska jag bara försöka hålla det. Oj, nu blev det en hel roman...:-)
    Lycka till!

    SvaraRadera
  2. Tack för programmet igår. Bara ler när du talar om din filosofi :-)
    Marcus är så skön radiopratare. Han kör helt enkelt!! Kanon!

    Jag känner igen att maten är en vän. På gott o ont, eller hur jag ska säga.

    Som du säger, vi behöver den, men jag har tagit till den vännen när jag varit ensam. Vaddå, behöver jag den som en vän på det sättet?
    Funderar bara!

    Kram du fina människa

    SvaraRadera