Hur mycket vet jag egentligen om dom människor som befinner sig närmast runt mig....?
När vi träffas så ser jag ju bara en liten liten del av personen och resten ligger i det fördolda... Jag säger att jag känner en person väl och när jag tänker efter så vet jag egentligen ingenting.......
Jag kan få vara med och dela en persons liv ett par timmar och kanske dagar och veckor ibland men sen vet jag ingenting....
Den enda person jag kan säga att jag känner är mig själv eftersom jag är den enda person som jag umgås med 24 timmar om dygnet.... jag kan känna vad jag känner, veta det jag vet, säga sanningar när jag vill, det är ju ändå bara jag som vet allt om mig....
Alltså kan jag aldrig säga något om någon annan ever.... Jag kan bara säga saker till personen när jag pratar live med den, då är enda chansen för mig att möjligen få veta sanningen om hur hon mår....
Jag vill fortsätta att gå många mil i andras skor innan jag säger något om någon...
Jag vill bara säga saker om en person om jag har hört det från personen själv....
Jag kan aldrig hålla en person för något som jag hört någon annan säga....
Jag kan aldrig överhuvudtaget hålla en person för något....
När alla är i sitt egna vortex så blir det en bättre värld....
Jag tog med mig hundarna och besökt "min sommarsjö" idag och trodde att jag skulle få se öppet vatten men än får jag leva som blåsippan ute i backarna..... :-)
Jag kan inte alltid säga att jag känner mig själv fullt ut.
SvaraRaderaIbland förvånas jag då jag har överträffat mig själv.
Ibland reagerar jag på saker så helt oväntat att jag sedan måste fundera på vad det beror på.
Jag tror det finns en sida av mig själv som andra känner, men inte jag själv.