Jag får uppleva att vara en kanal och får förmedla en bild till vännen jag pratar med... Jag berättar vad jag ser eller snarare känner och hon lotsar mig och frågar och bilden blir tydligare för mig... Jag tar mig runt i känslan och berättar vad jag "ser"... vissa av frågorna är lättare att svara på än andra och till slut har vi tittat färdigt på bilden, i alla fall för den här gången... en upplevelse som gör att illusionen tid verkligen stannar upp och nuet är den starkaste av känslor...
Jag är glad för alla samtal jag upplever just nu som ger mig möjlighet att lära känna en ny person... Samtalen blir fler och fler och vi pratar mer och djupare och tonen blir mer skämtsam och samtidigt varmare... och jag tar det för vad det är just nu och njuter av varje ord och känsla.... dom här upplevelserna är livskrydda för mig och existerar bara i nuet vilket gör att känslan för dom är ljuvliga... så länge dom finns... tills det blir nånting annat... och i den känslan mår jag bra...
Fredag kväll och jag ska strax få möjlighet att möta människors tankar i Karlavagnen och ämnet ikväll handlar om våra laddningsställen, där vi laddar ny energi...
Här en av mina "platser":
Han är liten, svart och på vintrarna helt tyst och oansenlig och jag längtar efter honom all den tid han håller sig undan... helt plötsligt så finns han där och jag ser den gula näbben och ibland också den gula ögonringen och framför allt så hör jag honom...
Att varje vår återigen få höra koltrastens fantastiska sång, för mig är det en laddningsstation.... att bara få lyssna till honom... dom där sena vår och sommarnätterna och bli väckt av honom i gryningen... det är laddning för mig... :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar