Tystnad

Dom här två vännerna talar med varandra tyst....



Jag börjar lära mig när jag ska tystna o när jag bara ska vara helt tyst och lyssna….
Tystnaden talar mer än vad jag just nu är medveten om…. Jag blir mer och mer medveten och den medvetenheten handlar bara om min egna trygghet i det som är jag…

Reflekterar över att tystnad tillsammans med okända människor liksom är självklar, ta en hiss eller en tågkupe, och att den i sammanhang med människor jag känner kan vara obekväm; oj, vad tyst det blev, vad ska vi nu prata om, måste säga nåt så att den pinsamma tystnaden försvinner….. Intressant…..

Det går också att använda tystnaden som vapen…. Att stänga ute en person från konversation är som att döda någon… den människan slutar att existera….

Att kunna sitta tyst tillsammans, två eller fler, tyder på en stor trygghet med varandra. En själarnas gemenskap….. en trygghet i att bara låta varandra vara precis som man är utan att behöva dra till med en fråga eller ett påstående bara för att hålla konversationen igång….
När energin är öppen och ärlig kan tystnaden få råda…
Och då råder öppen kärlek… att bara få andas tillsammans och låta tankarna spela fritt…

Jag tycker om att vara tyst tillsammans med personer jag tycker om för då får energin så stort spelrum och då är en liten beröring starkare än 1000 ord…. En enda beröring, som ett vingslag eller som en lång innerlig smekning….

Tankarna går till att kyssas…. då finns ingen chansen att prata…. Känslor, närhet och ömhet tar makten över orden…. Ord är överflödiga och omöjliga…. Kanske just för att känslorna och energin ska få spela fritt…. Att kyssas är en stark upplevelse… och att förklara hur det känns att kyssas är näst intill omöjligt… ord uteblir om den upplevelsen som tystar orden….