Jag har fått hålla den lille ängeln idag igen och det är en lika underbar känsla varje gång.... Att få hålla honom och vagga honom där han är precis mellan dröm och vaket tillstånd, att få "putta" honom in mot drömmarnas värld med min närhet är en obeskrivlig känsla.... Han litar så blint på mig, han kan bara göra det, och han gör det.....
En ny person korsar min väg och samtal om relationer tar mig med på ännu en tankebana om att vi alla väljer att leva våra egna liv och jag kan bara leva mitt och göra det med och i min egna sanningar..... Jag dömer ingen och jag fortsätter att gå många mil i den andres skor innan jag säger något....
Ett möte som varar i 75 minuter kommer att för alltid att finnas med när jag fortsätter att skriva min livsdagbok.... 75 minuter av en hel livstid och mötet har förändrat mitt liv.... utan det hade mitt liv blivit något annat.....
Jag hör mig själv tala om att jag vill vara en hel människa som träffar en annan hel människa och först då kan vi mötas som hela och vara hela tillsammans.... Jag hör att jag säger att många säger att dom känner sig halva och kan bara bli hela om dom hittar sin andra hälft.... Jag tänker; då kan jag aldrig bli och vara hel.... jag kommer alltid att vara halv och hela tiden be någon annan ta ansvar för min "andra hälft"..... Jag kan bara ta ansvar för mig själv och först då kan jag bli hel.....
Vem är annorlunda.....?
Jag förstår hur du tänker och ditt resonemang om att jag måste ta ansvar för mig själv och vara hel i mig själv, utan någon annan. Självklart!
SvaraRaderaDäremot tycker jag om symboliken i att känna sig hel med t ex sin käresta - B är halvan som gör mig hel.
Det handlar inte om att inte känna sig fullvärdig eller fullständig, utan känslan av helhet med någon man älskar gör istället att jag får dela min helhet tillsammans med någon som vill dela sin helhet med mig.Tillsammans blir vi starkare.
Jag har skrivit tidigare någon gång att jag inte tror på begreppet "ensam är stark". Vem har hittat på något så dumt?! En som är bitter och har förlorat tron på människors kraft att åstadkomma saker tillsammans?
Varför är vi så rädda för att vara beroende av andra?
Varför vågar vi inte visa oss svaga i vår ensamhet?
Jag är hel och känner "helighet", både i mig själv men också tillsammans med andra.
Tack för ordet. ;-)
Vill också passa på att önska en trevlig helg, Lisa! Ser fram emot "sjungeriet" på söndag...
SvaraRaderaJag ser och hör att vi känner samma sak; en hel och en hel blir en hel :-)
SvaraRaderaJag har ingen rädsla för att vara beroende av andra ... det jag tänker är att om jag är halv och vill bli hel med hjälp av en annan person då har jag ett beroende som dränerar massor av energi... och ingen av dom två kommer nånsin att bli hel... där tror jag beroendet blir något negativt....
Att vara "beroende" av kärlek till någon och ifrån någon är ju bara styrka och påfyllning, det vill jag absolut ha i mitt liv men jag tror fortfarande att jag behöver vara full och hel med egen kärlek för att kunna ge till andra...
Jag känner i mitt liv att jag bara är i min ensamhet och att jag tar den för vad den är och känner jag mig svag så är jag där en stund och väljer sen att gå vidare till att må bra och det kan jag göra ensam eller tillsammans med någon eller några...
Att känna längtan är för mig nåt annat än att vara och känna mig ensam....