Edge...

Jag beställer två buketter med färska tulpaner på mitt favoritväxthus och han som äger det kommer ut med tre färdiga buketter.... Jag tänker bara att, vad bra, då är det meningen att en person till ska få ta del av mina inhandlade vårblommor... Känner glädje över att få dela med mig av våren till goa människor... vår i form av lila, gult och vitt.... och jag vet precis vem som ska få dom....

Jag deltar i samtal med goda vänner om vad jag upplevt på min resa och vad det är att vara i mitt vortex och jag får frågor och känner mig ännu mer i mitt vortex när jag svarar och det utifrån mitt hjärta och det som har blivit mitt styrka om min egna närhet....
Samtalen tar slut och jag kan nånstans känna ett litet avstånd och samtalen handlar mer om vardagliga saker eller händelser i deras liv.... Den där ensamhetskänslan dyker upp och jag drar mig till minnes frasen; det är ensamt längst fram.... och det är ok, det är verkligen ok ... Jag är i min "bubbla" eller snarare så känns det som att jag har en "bubbla" runt mig förutom rakt fram där jag har fri sikt och är fri..... Ju mer jag hittar samspelet mellan mitt ickefysiska jag och mitt fysiska jag, ju mer lugn blir jag...

Jag är efterlängtad..... en go känsla....