Vilken fantastiskt vacker dag det varit! Cindy och jag tog en lång promenad, eller ja, promenad... vi halkade runt i spåret som var isbelagt och det var skönt att jag hade stavarna med mig, idag som ett bra stöd :-)
Det fick också bli min enda träning idag, har vilodag...
När jag nu väljer mig själv och sätter mig själv i fokus så känner jag mig helt plötsligt stark igen. Jag funderar över vad som händer med mina känslor och mitt jag.... Vad är det som gör att jag känner mig starkare ensam än tillsammans med någon som jag vill dela mina känslor med...? Är det en flykt ifrån känslan att vilja bli älskad för den jag är... ?
Rädd för att visa mitt sanna jag? Rädd för att säga vad jag önskar och vad jag har för behov...? Skrämmer jag människor jag vill ha nära med min styrka, är medveten om det och håller undan den då och plockar fram den igen när jag är ensam.... ? Är jag då ärlig mot mig själv och den jag vill dela känslor och tankar med....?
Jag vet bara att jag vill få älska och vill bli älskad....
Jag är nog svagare ensam än själv. Tryggheten för mig ligger i att jag har Catrin där. Inte bakom eller framför mig utan bredvid mig. Någon att uppleva livet med.
SvaraRaderaKram
Ibland är det skönt att få vara ensam med sina tankar. Man blir så trött på ord ibland och då är tystanden en välsignelse.
SvaraRaderaAtt dela tystnaden tillsammans med någon är också skönt och man inser plötsligt att orden är överflödiga.
Jag är nog som allra starkast när jag får dela livet och tillvaron med någon. Den personen blir som en spegel av mitt egna jag. Jag tror inte på begrepp som "ensam är stark". Tillsammans med andra blir man starkare.
På samma gång kan jag älska ensamheten då jag vet att den är självvald och inte påtvingad.
Kram vännen!
Vad är det då vi blir starkare i, Mahgan?
SvaraRaderaTillsammans så blir VI starka i vårt förhållande och ensam blir jag stark i mig själv.
Så tror jag... så är det för mig!
Det är två olika saker för mig: Jag och Vi!