Att vara en inhoppare är en intressant upplevelse... Jag har under många år fått hoppa in vid olika tillfällen för att nån blivit sjuk eller nåt liknande och jag har alltid bara sagt; självklart, jag kommer!
Det enda jag kan göra när jag hoppar in är att helt och fullt vara mig själv och göra min grej och verkligen avstå från att härma och göra som den personen som jag hoppar in för. Det blir bäst så. Att sen människor saknar och uttrycker besvikelse över att originalpersonen är frånvarande, ja, så får det bara vara.... Människor gör bara det dom vill... och JAG gör bara det jag vill :-)
Och när jag gör det jag vill så kan det bara bli bra :-) Jag befinner mig i nuet när jag gör mina inhopp och är mig själv....
Tänk vad ett leende ifrån en människa betyder mycket :-) Ett leende kommer du alltid ihåg... ett leende kan du alltid leta efter i din minnesbank bakom dom stängda ögonen.... Ett leende slår sönder allt svart och river ner murar.... Ett leende är..... ett leende :-)
Väntar just nu på att få vara med om en föreläsning via nätet ifrån Australien, det blir en ny upplevelse :-)
Delar jag personliga eller privata tankar här....... ?
Jag tror det är en styrka att kunna vara personlig. Du skriver vad du själv vill och lämnar ut precis så mycket som du vill. Vad läsarna gör av det är upp till dem.
SvaraRaderaJag uppskattar att du släpper in oss och bjuder in oss i din personliga sfär. Jag tycker om dina tankar och jag delar dem gärna. Att våga vara personlig är mer äkta och inte samma sak som att vara privat
På jobbet träffar jag en vakt som alltid ler och tänker att det leendet avväpnar fler männinskor än alla andra saker hon bär med sig. Behöver jag säga att hon alltid får ett tillbaka :)
SvaraRaderaEtt friskispass och ett julbord. Tror att julbordet vann i kcal kampen ;)
Jag och en kompis var på stan och skulle passera Drottninggatan och just då kommer en spårvagn, så vi väntar förstås.
SvaraRaderaJag tog armen och "tutade" som åtminstone vi i Norrland brukade göra när vi var små för att lastbilar skulle tuta.
Jag framkallade ett leende hos spårvagnsföraren, vilket i sin tur gav mig och min kompis ett gott skratt =)