Omsorg

Jag fick en annans sanning slängt i ansiktet igår, helt oförberedd.....
Personen hade byggt sin sanning på en egen upplevd händelse som härledde till mig och berättade den rakt upp och ner som ett konstaterande. Jag valde att inte svara direkt om det var en sanning utan frågade istället hur han hade fått veta vilket resulterade i flera timmars konversation med tankar om respektlöshet både från hans och min sida.
Han upplevde att jag var respektlös eftersom jag avstod från att direkt säga att det var sanningen och jag upplevde hans inställning som ett fördömande medan han såg det som någon sorts omsorg.....

Intressant hur olika vi människor väljer att behandla information vi får från olika håll...
Hade jag fått samma information om den här personen så hade jag avstått från att överhuvudtaget nämna det eftersom jag anser att det är hans eget liv och hans egna ansvar vad han gör med det.... Jag avstår också att döma någon, what so ever, och ska jag tycka något om någon så vill jag först ha gått ett par mil i hans skor, trampat samma stigar och upplevt samma saker... När jag har gjort det så kommer jag att inse att jag har inget att säga om hur han lever sitt liv...

Känslan av att veta att det är en tredje part inblandad, som jag inte vet vem det är, låter jag få bo i mig ett tag.... och jag tror att jag kommer att vräka den känslan med minimal uppsägningstid vilken stund som helst, den får livnära sig på någon annans energi än min...
Människor gör bara det dom vill och det gäller även mig... och vi alla väljer hur vi vill hantera det som inträffar.... Mitt liv är värdefullt för mig och jag vill fylla det med goda samtal, vilket gårdagens samtal i förlängningen kommer att bli för mig, för jag fick uppleva en kontrast och fick verkligen tänka till...

Om-sorg..... OM det inträffar något så upplever jag SORG och vill dela det??
Omsorg..... att berätta för människor det dom inte har en aning om och frånta dom den egna upplevelsen av just den händelsen.... ??