En kanal....

Jag sitter i goda samtal med öppna människor där jag helt plötsligt kan höra mig själv sitta och säga ord som är direkt riktade till personen jag pratar med... Verkligen direkt, som att dom är specialskrivna för personen framför mig... Jag hör att jag säger mina ord och dom kommer, för mig, helt överraskande över mina läppar.... När jag hör mig själv prata så känns det som att jag riktar allt fokus på personen framför mig och orden bara rinner ur mig tillsammans med en massa god energi och kloka ord...
Har upplevt att jag själv efteråt har fått tänka efter vad jag sagt och orden har då även varit direkt riktade till mig själv....
Känns som att någon annan talar genom mig..... energin....
Upplevde det tydligt när jag hälsade på en väninnan för ett par veckor sen och har upplevt det två gånger idag.... Det är en stark känsla och jag säger bara det jag ska s a s.... när det är sagt så är det färdigpratat för min del....
Jag upplever att det ska sägas nu och att jag ska säga precis det jag säger...

Samma känsla dyker emellanåt upp i det jag skriver.... skrev färdigt sångtexten "Genom ett barns ögon vill jag se" på fem minuter och jag bara skrev orden... Vid ett par tillfällen när jag kommunicerat via mail har fingrarna fullkomligt sprungit över tangenterna och jag har behövt läsa om vad jag skrivit för jag har knappt hunnit med att förstå vad jag skrivit....
I mitt bloggande finns det också med då och då.... det bara flödar ord....

Jag är ibland i samma känsla när jag sjunger.... jag bara sjunger, orden finns på plats, tonerna sitter precis där jag vill att dom ska sitta, jag är fullkomligt avslappnad och jag står och lyssnar på mig själv utanför mig själv....

Energin flödar över mina läppar, genom mina fingrar och genom min sång....
Jag är bara en kanal...... en kanal där jag öppnat slussarna och energin får flöda fritt genom öppna slussportar.....

Allt... allt är energi...