Det jag vet det vet jag....

Jag kan aldrig bli ovetandes om det jag en gång fått veta..... dvs om jag får leva livet som det är tänkt...
All information som jag tar in kommer alltid att stanna i mitt huvud och hur gärna jag än vill det så kan jag aldrig bli av med det jag vet.... Inget ältande i världen kan sudda ut vetskap....
Jag vet att jag har bett människor att avstå från att berätta saker för mig just för att jag vill vara ovetandes.... måhända någon sorts flykt ifrån vetskapen eller också bara en omtanke om mig själv....

Och hur kan jag veta att just det den här personen säger till mig är det jag ska och bör veta? Varför berättar människor saker för varandra? Varför berättar vi saker om andra människor till varandra? Jag vill egentligen bara veta och höra om människan jag talar med för stunden... och vad är det jag vill veta?

När jag funderar runt det här så inser jag ännu mer vikten av att lägga fokus på det som jag vill ha i mitt liv... På det som är bra för mig att veta och på det som jag vill veta som jag mår bra av ... och det jag vet som jag helst vill avstå från att veta får jag stoppa undan.... eller nej, förresten, jag behöver bara fokusera på det som jag vill veta så löser sig resten! Det är såå enkelt... :-)
Get into the vortex and milk it out! :-)

Det jag vet det vet jag och det är det enda jag vet....