Jag har landat hemma igen, i min vackra lägenhet, i det som är mitt hem, i det som är min stad, i det som är mitt land, i det som är jag..... Allt landar i mig själv till syvens och sist.... Allt..... så länge jag är ett med mig själv så har och är jag allt.... då är jag mitt i virvelvindens öga, mitt i det yttersta lugnet....
Dom senaste två dygnen har bestått av att resa, att förflytta mig via, båt, bil, flygplan och till fots och det känns i kroppen nu... Den känns nästan som lite utanför sig själv.... en kropp som jag kan lägga åt sidan som får bli kvitt sitt lock för öronen, sitt lite halvt illamående, sitt ena stunden trötta och andra pigga, sina hostningar, sina nysningar och allt det andra... :-) Jetlag....
Känns lite märkligt att vara hemma igen och ändå har jag svårt att sätta ord på hur det känns, jag är ju bara hemma igen med allt gott det innebär och att jag nu vet att mitt liv kan fortsätta att vara så underbart till fullo även i det som är resten av mitt liv, DEN känslan är riktigt härlig :-)
Tankar som surrat idag så här på den sista resdagen har rört sig om vänskap, återigen vad tid är, ett barn, ärlighet i kommunikation, tacksamhet, framtidstro, lust och längtan, kreativitet, andlighet, kärlek och glädje.....
Jag är bara tacksam för det jag fått uppleva och längtar efter vad det ska ge i frontvattnet vartefter :-)
Får uppleva hur det är att bara bli utestängd från att nå fram med kommunikation.... oerhört intressant både från mitt och den andres perspektiv. Att jag söker kontakt på alla möjliga sätt och liksom bara fortsätter i tron att jag verkligen ska få kontakt och då enbart för att avsluta kontakten.... Att den andre personen ju garanterat ser att jag pockar på uppmärksamhet och vill nå fram och ändå väljer att stänga öron, ögon och känslor och bara ignorera..... Det enda jag går till är rädsla..... Knappast för min del men hos den andre personen.... rädd för mötet, rädd för sanningen, rädd för sig själv, rädd för känslorna.... och det går att stänga av och stänga ute... i alla fall stänga av, det har jag gjort ett par gånger men stänga ute är en annan sak.....
"Genom ett barns ögon vill jag se" börjar ta form.... glädje! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar