Sitter på tåget på väg hem.... Den vackra livskällan solen fyller vagnen med sitt starka ljus när den kommer åt mellan trädgrenar o byggnader. Människorna i samma vagn som jag upplever nuet på olika sätt o det slår mig att jag aldrig kan dela en upplevelse med någon. Skulle vi bli tillfrågade om den här resan så blir svaren lika många som antalet personer. Det enda vi möjligen kan dela är rummet fast även där uppfattar vi det olika. Delar vi möjligen tiden här i tåget? Knappast, tidsupplevelsen är olika för oss alla. O vems upplevelse av den här resan är sanningen?
Ibland hör jag frågan: "vems berättelse ligger närmast sanningen?" I mina ögon är ju den frågan helt omöjlig att svara på
Så det jag kan dela med mig av är mina upplevelser av det jag är med om o jag kan aldrig dela en upplevelse med någon.
jag vill gärna återkoppla till ditt förra inlägg om möten - möten med andra människor.
SvaraRaderaDet är verkligen spännande med möten. En del möten passerar bara förbi och ger inga avtryck, medan andra stannar kvar för evigt.
Jag tror faktiskt att det får vara så.
Jag tror också att det får vara så ..... Allting är bara vad det är....
SvaraRadera