22 januari 2010

På resa

Sitter på Stockholms central och väntar på mitt sällskap.
Det var länge sen jag åkte tåg och första trippen på den här helgresan var mycket behaglig. Ordet fascinerande kommer till mig gång på gång..... Jag fascineras av att jag som människa blint litar på att bara genom att jag köpt en papperslapp med information på och klivit på ett tåg som det står min destination på gör att jag kommer dit jag önskar. Och tåget tar mig dit och jag följer bara med. Tillit? Logik? Erfarenhet? Hörsägen? Dumhet? ....... Jag har fått lära mig att det är så här det fungerar och jag tror på det och lever i det och accepterar hur det går till..... Jag har aldrig blivit tillfrågad om hur jag tycker att det ska fungera, jag har bara lärt mig, är en bricka i ett spel, livets spel....

Jag är en iakttagare...... Jag sitter gärna länge och ser på människor, studerar vissa längre än andra, överhör samtal och låter andra passera med en kort blick från mig. Jag filosoferar över mannen som sitter ensam med sin tidning; vart ska han? Killarna vid bordet bredvid dricker öl och snackar; vart kommer dom ifrån? Den ensamma kvinnan vid baren; varför är hon här just nu? Mamman med barnet som hon drar efter sig, blommig av stress i ansiktet; vad längtar hon efter?
Människor möts och skiljs på perrongen, skratt och glädje möter varandra, förväntningar och sorg går hand i hand.... Alla är vi människor, alla är vi lika och ändå så otroligt olika och många är det som vill vara lik någon annan och många vill vara olika det som dom som är lika varandra står för.... Vi är alla olika och ändå finns det bara två olika kön.... ordet fascinerande dyker upp igen.....

Har för en gångs skulle tagit mig ett glas vin, riktigt gott......

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar