Upplevde ett samtal om bra och dåliga erfarenheter och vad dom gör med en människa och hur vi tar med oss dom genom livet.
Alla får vi våra erfarenheter och sammas sorts upplevd händelse blir helt olika erfarenhet för olika människor och det beror på hur vi väljer att bemöta dom. Erfarenheterna formar oss till dom vi blir och är i våra egna liv.
En erfarenhet blir vad jag gör den till och frågan är om den behöver vara bra eller dålig? Om jag bara upplever den för vad den är, utan värderingen bra eller dålig, så kommer ju kroppen, själen och sinnet att enbart ha den med sig och den får bara vara där.... Jag har fyllt på med mer erfarenhet.
Går det att leva ett liv utan erfarenheter.... ? Knappast, då skulle jag behöva vara instängd i ett isolerat rum, naken och utan saker..... fast då blir ju den upplevelsen en erfarenhet...
Kan jag vända på en fysisk smärtsam upplevelse, t ex ett brutet ben, från något negativt till att vara en positiv erfarenhet i min kropp rent fysiskt om det skulle hända igen...? Undrar det.....
Jag kan aldrig säga till en människa som t ex förlorat ett barn att jag förstår hur hon känner, det vore förmätet av mig eftersom jag aldrig haft den erfarenheten själv. Däremot kan jag lyssna och säga; tack för att du delar vad du upplevt med mig.... och i det samtalet får jag en erfarenhet av att få lyssna och ta del av hennes smärta och hur hon väljer att hantera den erfarenhet hon fått... Samma sak när det händer positiva saker som människor delar med mig.
Det slår mig att ALLT jag gör blir till en erfarenhet! Allt från att tvätta händerna till att laga mat, älska, klippa nosens klor, få parkeringsböter osv osv osv Det viktiga är hur jag väljer att se på och hantera erfarenheten i resten av mitt pågående liv.
Jag brukar säga att mitt liv består av upplevelser och jag tänker i fortsättningen lägga till; som blir till erfarenheter.... Med upplevelsen kommer erfarenheten :-)
Wikipedia säger: "Erfarenhet är praktisk, genom upplevelser förvärvad kunskap eller färdighet"
Jag behöver uppleva för att få en erfarenhet och jag vill uppleva allt jag kan, får och vill....
Den engelske författaren C S Lewis, som bl a har skrivet "Narniaböckerna", skriver i sin självbiografi om just erfarenhet som något alla måste få för att kunna leva ett sant, autentiskt liv. Först då förstår man vad livet egentligen handlar om!
SvaraRaderaLewis var inte bara författare utan också professor vid univeristetet i Oxford på 50-talet. Hela dagarna undervisade han sina elever i främst engelsk litteratur och poesi.
Det var ett tryggt och välordnat liv innanför universitetets murar och han levde ensam i större delen av sitt liv, endast med sin bror som sällskap där hemma.
Det märkliga var att han undervisade om kärlekspoesi utan att någonsin själv ha upplevt kärlek eller haft erfarenhet av att vara kär och att älska.
Att det var märkligt insåg han först senare...
På äldre dar kom dock kärleken in i hans liv och då först insåg han vikten av erfarenheter och inte bara något som man läser sig till i snustorra böcker.
Hans älskade hustru Joy avled tyvärr i cancer, kort tid efter giftemålet och han fick uppleva riskerna med att leva istället för att som enklast kanske var - strunta i kärleken och istället endast läsa om den.
Att våga säja JA till livet var en bitterljuv insikt för honom, men han var glad att han fått uppleva och erfara det han gjorde. Han ångrade ingenting.
Erfarenheten av vad livet har i beredskap ville han inte vara utan, trots att det innebar så mycket sorg för honom...
TACK Lisa för att du delar dina erfarenheter med oss andra.
Så sant...upplevlser blir erfarenheter som formar oss till dom vi är
SvaraRadera