Vanans makt

Varit på gymet och bränt dom där 600 kcal idag igen, fantastiskt skönt att svettas ur sig dom och att sen få ta en skön dusch.
Sitter på radion nu och ska klippa några filer till en intervju jag ska göra på måndag morgon till den Lokala Musiken... Jag vet att det är lördag men helgdagarna för mig är precis som vilka andra dagar som helst, en frilansares vardag.... och utan familj och vovve idag så kan jag göra precis som jag vill och när jag vill...
Avslutade min Karlavagn igår just med att filosofera över att vara fri och jag ställde mig själv frågan om att vara fri hör ihop med ensamhet.... ?

I mitt huvud snurrar också tanken om vanans makt och känslan när människor i min närhet bryter sina mönster. Jag vänjer mig snabbt vid människors mönster och känner oftast på mig när nåt är galet just för att ett mönster brutits och då inträder min känsla av maktlöshet och omtanke om personen ifråga; jag vill veta att personen är ok!
Jag vill bara veta att personen är ok inget annat... om personen vill dela vad som har hänt, absolut, men det är inget jag frågar efter... Den känslan av oro som infinner sig i mig är ju egentligen helt obefogad eftersom jag inget kan göra då personen avstår från att svara när jag söker den och jag vet också att 98,9 % av all oro aldrig slår in.... Jag litar på att personen tar ansvar för sig själv och ändå...... finns min oroskänsla där....

Är dom här känslorna förknippade med att ställa krav? Eller är det bara omtanke och kärlek från min sida?
Varför är rädslan för att ställa krav så stor? Kanske för att jag bara vill släppa allt och alla fria runtomkring mig och bara leva i kravlös kärleksenergi.... Jag vill och vet att den känslan funkar och då kommer jag att få leva i den.... när jag släpper taget och bara befinner mig I den känslan...
Jag kan bara fortsätta älska..... kravlöst.....

Idag har jag beställt boken "Thinking - grow rich".....

L