Det har varit en lång och händelserik dag med många timmar av goda filosofiska samtal med någon jag tycker om både i morse, under en långpromenad, och nu i kväll, via chatten, och jag är bara tacksam för att jag dragit personen till mig :-)
Jag har också rensat och rensat och rensat idag! Sånganläggningen har fått ett nytt hem och är levererad idag, jag har städat upp bland mina telefonabonnemang med hjälp av trevlig personal både på Telenor och Telia och jag har städat undan papper och ekonomi som bara legat och som jag gett onödig energi. Får också hjälp av en go granne med att lägga ut resten av mina prylar som jag vill bli av med, på Tradera så där blir det väl en slant :-)
Blev ett träningspass med förbränning av mina 600 kcal, riktigt skönt och jag mår bra. Har också testat gummibandet för min axel och det blir spännande att se var det tar vägen.
Funderar över varför jag är rädd för kärleken? Varför jag hela tiden vill skydda mig själv och ifrån vad? Antagligen handlar det om rädslan för att bli sviken, att bli ratad... Istället för att uppleva den känslan återigen så backar jag innan jag kommit dit av "säkerhetsskäl"..... Varför tvivlar jag på det som är sagt och hur ska mitt känslorum kunna möta en annans känslorum helt utan krav och förväntningar? Mitt känslorum är ju helt olikt alla andras, helt...... Jag vill att mitt känslorum med enbart förhoppningar kan möta en annans känslorum....
Sen kvarstår frågan om vem som ska trösta Knyttet....?
L
Vem vill du ska trösta? ;)
SvaraRaderaSe hur molnen hopas för att finna tröst
SvaraRaderaIngen vill va´ensam när det blir höst.
Oh du, låt kärleken slå rot...