Jag sitter i väntrummet igen.... Jag har suttit här många gånger i livet och den här gången tänker jag; jaha, är det dags nu igen..?
Jag sitter tillsammans med många andra människor och alla har vi vår blick riktad mot dörren som öppnas med jämna mellanrum efter att en röst förmedlat en inbjudan:
" - En resa till varmare land, tre veckor, avresa om 4 dagar!"
Ingen av oss i väntrummet reser sig för att gå till dörren.... En dam säger högt: " - Inte nu... Jag har för mycket inplanerat... Det går inte." En yngre man säger: " - Om jag bara var av med dom här kilona då skulle jag åka"... En tredje säger; " - Jag har inte råd och det är så mycket annat"...
Ny röst: " 4 månader fyllda av ekonomiska bekymmer!" Genast säger 8 stycken: "Det vill jag ha!" och dom reser sig och går in genom den öppna dörren.
Rösten igen: "Snart jul, massor av stress, måsten och ångest!" Halva väntrummet reser sig och går genom dörren...
Jag sitter kvar och lyssnar på dom erbjudanden som rösten förmedlar och avstår att gå genom dörren.... Jag rör på mig lite när den säger: "- Chans till ett nytt förhållande utan garantier för att det räcker livet ut!"... Det är lockande, väldigt lockande.... Jag väljer att sitta kvar.... Känner mig fastklistrad i stolen....
Jag väntar.... även i väntrummet väntar jag på att rätt erbjudande ska komma till mig.... Jag kan vänta i timmar, dagar, månader och år.... jag kan vänta ihjäl mig....
Så hör jag rösten säga; " - Gör det du vill och ta ansvar för ditt liv och din egen lycka. Önska - släpp tanken och strunta i hur!"
Jag reser mig upp och går mot den öppna dörren utan att se mig om.....