Verkligheten

Det finns ett uttryck som säger att "verkligheten kommer alltid ikapp oss"... Vad betyder det? Att vi lever i en drömvärld? Att vi ständigt är jagade av något annat än det vi vill leva och vara i? Att vi ständigt tävlar med oss själva om att välja drömmens värld istället för verkligheten? Vad nu v e r k l i g h e t e n är för något...?

För ett par veckor sedan såg jag filmen "Inception" och igår "Mr Nobody" och det får mig verkligen att tänka till. Vad är det vi lever i; vaket eller drömmande tillstånd? Vem säger att verkligheten är det som jag är i när jag är vaken? Min hjärna ger mig fullkomliga "verklighetsuppfattningar" när jag drömmer och när jag drömmer så är det verkligheten för mig...
När jag tittar på en film så kan jag ibland helt försvinna "in i" filmen och allt annat runtomkring mig försvinner; är jag då i verkligheten eller drömmer jag? Vad är det rätta tillståndet för mig då? Min hjärna, mitt sinne och min själ försvinner någon annanstans och min kropp finns kvar här...Vad är verklighet då?

En annan fundering är varför "verkligheten" är så förknippad med att uppleva svårigheter, leta efter att må bättre, ofta vilja gå åt ett annat håll, göra saker jag inte vill, söka bekräftelse osv. I drömmen hittar jag helt andra saker och jag vet också att jag kan styra mina drömmar.
Och här drar mina tankar iväg om att människan, enligt Bibeln, är dömda att leva i synd och för att få nåd vända sig till Gud. Och när vi vänder oss till Gud och ber om nåden, lever vi då i något annat än verkligheten när vi fått den? Att vara beroende av en religion är det att leva i verkligheten? Att tro på något som ingen kan bevisa liknar mera en drömvärld för mig och det är ju fantastiskt eftersom vi kan styra våra drömmar och ofta önskar att leva i något annat än den "bistra verkligheten". Eller är det en flykt ifrån det vi lever i?
Jag tror på att gå till något istället för ifrån...

"Fortsätt att drömma" säger människor och samtidigt som när jag gör det så får jag höra att jag är högt i det blå och har tappat förankringen med verkligheten... då plötsligt är det inget bra att drömma och verkligheten är det jag behöver acceptera som det enda att leva i...
Jag vet att jag kan skapa min verklighet utifrån att förverkliga mina drömmar så frågan är ju då när jag förverkligat min dröm; lever jag i verkligheten eller i drömmen...?