Drömmen

Igår skrev jag om vad som skulle kunna vara verklighet och jag stannar kvar i dom tankarna en stund till. Dom senaste nätterna har jag drömt så intensivt och nära så det har verkligen känts som att jag varit vaken och verkligen upplevt det jag drömt. Detaljerade handlingar, människor och platser och jag byter dom lika snabbt som en blinkning och det är självklart att fortsätta "leva" i drömmen precis där jag är.
I filmen "Inception" säger en av männen: - "Har du tänkt på att du alltid hamnar mitt i drömmen? Du vet aldrig hur du kom hit....."
Så sant... Jag hamnar alltid mitt i en händelse och har absolut ingen aning om hur jag kom dit vilket också är helt ointressant, allt som händer känns färdigt och självklart.

Ibland pratas det om ett "uppvaknande" och det handlar ofta om människor som kommer till insikt om något t ex ett andligt uppvaknande vilket menas att bli medveten om sig själv och sin omgivning på ett högre plan.
När jag tänker på att drömma så känns det som att drömmen ger mig insikt om mig själv på ett högre och annorlunda plan, ett sätt att använda min hjärna på ett uppvaknande sätt eftersom jag där aldrig sätter några gränser och allt är möjligt.
Tänk om mitt vakna tillstånd är min sömn och min sömn är min vakna verklighet där jag får uppleva allt jag vill?? Det där som jag ofta pratar om när jag yrar omkring i den här "verkligheten" och söker bekräftelse dagarna i ända....

Fick en kommentar från en god vän som ibland kände det som att hon lever i fel tid och det kan jag också känna av... Emellanåt, när jag släpper allt det som binder mig fast i den här kroppen och också släpper den dimension jag valt att leva i där jag behöver förhålla mig till allting både fysiskt och mentalt, då upplever jag något annat... Fel "tid".... Ja, eftersom tiden, precis som döden, är en illusion eftersom energi bara omformas, så kan jag leva tidlöst och kravlöst i en annan dimension och det om jag tillåter mig själv att släppa taget.
Vem säger att den här dimensionen med namnet Verkligheten är den rätta? Vi ger vårt förnuft fantastiskt mycket utrymme och stänger in själen i en kropp för att hålla den under uppsikt och tygla den. Se bara vad som händer när vi dör, det som är "jaget" frigör sig och hittar andra dimensioner att leva vidare i, helt fria från den här kroppen som stänger in den i sin bostad.

I drömmen är jag alltid en viktlös person, där finns inga hinder vare sig fysiskt eller mentalt... Tänk om drömmen är min verklighet??! Vilken grej!