Ingenting händer när jag dör

Det blev en tidig morgon eftersom jag ville vara närvarande i tanken och känslan när min kärlek gav sig iväg i snöyran. Eftersom jag varit borta hemifrån ett par dagar så väntade post på mig och min fina mamma hade skickat mig ett par artiklar vilket gjorde att jag letade fram det senaste avsnittet av "Skavlan" och verkligen fick mig en hel del själs- och känslonyttigt. Dels samtal mellan två olika par av arbetskollegor där det ena paret jobbat ihop i 40 år och det andra paret återförenats för att stå på scenen tillsammans igen efter 14 år. År som varit fyllda av ouppklarade konflikter men som idag var lösta och det kändes att dom var goda vänner igen och känslan vara att dom bägge blivit vuxna.... eller snarare, dom har bägge två blivit människor med erfarenheter av livet och har insett vad det är som är värdefullt.

Kvinnan som skrivit en bok om att det positiva tänkandet är förödande för oss människor fick mig ännu mer stärkt i att sätta det positiva i min egen kropp och utgå ifrån det. Den dagen någon kan bevisa för mig att det är bättre att se negativt på något för att lösa det så ska jag ta mig en funderare men till dess, noway!!

Den person som rörde mig mest var mannen som överlevde flygkraschen i Anderna för många år sen och som gick över Anderna för att rädda resten av dom som överlevt. Det har gjorts en film om händelsen, "Alive" och Nando Parrado har också skrivit en bok om händelse.
Det var oerhört gripande att höra honom berätta om dom beslut som har tog under dom dryga två månader dom befann sig i planresterna, att höra hur han förändrades, höra hur hans kropp reagerade och hur hans sinne enbart var inställd på en enda sak; att överleva.
När han berättade och jag lyssnade så fanns inget annat än just hans känslor och ord om hur han upplevt dom där veckorna.
Två saker rörde mig stark; han fick frågan om vad som drev honom att ta beslutet att gå över Anderna som enligt alla experter är en omöjlighet och han svarade: "jag ville träffa min pappa för jag visste att han mådde så dåligt eftersom hela hans familj utplånats i och med kraschen". Vilken fantastisk vandring i kärlekens namn! Ännu ett bevis på att kärleken är det största och starkaste vi har.
Han berättade också att han och hans vän bestämt sig för att dö tillsammans när dom nått den första toppen och bara kunde se berg på berg på berg. Dom tog beslutet att dö och gick ÄNDÅ vidare: Återigen, dom vandrade i kärlek...

En annan reflektion han gjorde när han återvänt var att: "Inget händer när man dör.... man begravs och livet går vidare; grannen klipper gräset, tidningen kommer, hunden lever vidare, bilköerna finns kvar osv osv osv, ingenting händer när man dör..."
Vilken visdom som vi alla borde ta till oss när vi jagar runt för att bli något inför andra, för att uppnå en massa saker för andra att titta på, när vi åsidosätter oss för andra, när vi glömmer bort oss själva... "Ingenting händer när jag dör..."

Det ger mig styrka i att fortsätta att göra saker som är bra för mig, som gör att jag mår som bäst när jag lever just nu och jag saker som är roligt och göra det jag vill för ingenting kommer att hända när jag är död.