Ljus eller mörker

Det är tidig söndagsmorgon och alla i huset sover utom jag. Utanför fönstret så har det fortsatt att snöa hela natten och fortfarande så yr snön och lägger ett ännu tjockare, vitt täcke över vår värld. Dom fyra adventsljusen är tända och det känns alltid lite speciellt; det har aldrig varit så nära jul som nu och dessutom vet jag att det närmar sig vår med stormsteg. Jag passar på att njuta av stunden och det som är nu och är tacksam för allt som jag har dragit in i mitt liv.
Känns som att julen och framför allt nyåret är tider att reflektera på och jag vet att jag alltid avsätter tanketid till att fundera över det som varit, det som komma ska och det som framförallt är.

Just nu är det julkonserter att delta i och njuta av, det är lite förberedelser inför julen med inhandling av lite julmat och julklappar, det är att samla ihop tankarna inför vår korta resa till jul och det är att summera året för bolagets del.
Märkligt att vi följer en almanacka som någon har bestämt hur den ska se ut. Nu till nyår så ska saker och ting slutföras och sen göras på nytt nästa år eller fortsätta i samma spår. Undrar om människan skulle klara sig utan dom här tydliga avstampen i livet? Det fyller säkert sitt behov av att just ge oss ett slut, kunna säga tack och hej till det som har varit och sen se framåt, ta nya tag och återigen tro på livet ( om vi nu tappat tron på det ) Nyåret är säkert en hjälp för oss alla och jag tror att vi behöver den strukturen. Skulle vi klara oss utan vissa ramar som t ex tid och högtider?

Mina tankar får mig en än gång att fundera över vad människa är för något.... Den eviga frågan som ständigt dyker upp och som får mig att tänka ett varv till... Vad är en människa? Vad är syftet med vår vistelse här? Vad är tanken med att vi enbart använder en sån liten del av vår hjärna? Varför håller vi på så mycket med att söka bekräftelse? Varför har vi ett destruktivt beteende inom oss som vi släpper ut före det goda? Varför finns det ondska och godhet? Vad händer när vi dör? Varför ska vi dö?
Dom filosofiska frågorna är många och jag låter dom trivas i mitt inre och lever dagen precis som den är med närhet, kärlek och det som känns gott för sinne och själ.
Jag vandrar på min livsväg tillsammans med, och samtidigt utan människor, bredvid mig. Jag går alltid ensam men när jag helst önskar så kan jag sträcka ut en hand och känna närhet, glädje och kärlek. Tryggheten ligger i mig själv, att veta att jag just är trygg i mig själv och att jag hela tiden är i kärlek... det enda jag behöver göra är att bejaka den och känna den så är jag aldrig ensam även när jag går ensam...

Fjärde advent och ljusen lyser i mörkret och mörkret har ingen makt längre....